Vill vi att Finland skall vara ett land som är attraktivt för dem som vill göra pengar på människohandel? Det är kärnfrågan att ta ställning till innan man bestämmer sig för om vi behöver ett totalförbud mot sexköp eller inte.
Den utredning som professor Johanna Niemi vid Helsingfors Universitet och jur.mag. Jussi Aaltonen presenterade förra veckan, visar med all tydlighet att dagens lagstiftning som reglerar sexköp i Finland inte fungerar. Den skyddar inte offer för människohandel och koppleri, på ett sådant sätt som riksdagen tänkte då lagen kom till år 2006.
Idag är alltså köp av sex av minderåriga, samt av offer för människohandel och koppleri förbjudet. Straffet är böter eller fängelse högst 6 månader. Men lagen förutsätter att sexköparen vet om att den han köper av, är minderårig eller ett offer för människohandel eller koppleri. I praktiken har det här lett till, att ju mindre köparen vet om sin sexpartner, dess mindre risk är det att bli dömd. Beviströskeln är så hög, att det i praktiken blir nästan omöjligt att få till stånd en fällande dom.
Det i sin tur betyder, att de som behöver mest skydd – ofta unga flickor som hämtas från utlandet till Finland, och som tvingas in i prostitution, blir de som lider mest av att vår lagstiftning är bristfällig. Vi lyckas alltså inte skydda offren - de som behöver det mest!
I Sverige gick man in för såkallat totalförbud mot sexköp 1999. Idag kan man påvisa att efterfrågan minskat, att gatuprostitutionen halverats och att Sverige inte är ett attraktivt land för människohandlare. Jordmånen är inte så bördig, eftersom sexköp i alla former är straffbart. Och svenska folket ger ett starkt stöd för dagens lagstiftning. Ca 70-80% av svenskarna är för dagens modell. Opinionen före lagen kom till var en annan. Då ansåg färre än hälften att man skulle gå in för totalförbud. Man har alltså i Sverige lyckats påverka attityderna och man har lyckats med att stävja människohandeln.
I Sverige har man också valt att inte kriminalisera försäljning av sex. Det borde vi inte heller göra. Varför frågar sig säkert många. Jo, för att prostitutionen inte skall gå “under jorden”. De som säljer måste våga vända sig till polisen då de utsätts för våld och utnyttjande. För hur vi än lagstiftar kommer ingen lag att bita på all prostitution i samhället. Men det tillåter oss inte att inte göra någonting!
Nu är det dags för oss i Finland att inse att vi själva har ett ansvar och att vi också kan bidra i kampen mot mänskohandel och skoningslöst utnyttjande av unga flickor och kvinnor som ofta kommer från svåra förhållanden. Jag vill inte att Finland skall vara ett land dit det lönar sig att komma för att utnyttja svaga och sårbara, för egen vinnings skull. Jag hoppas att vi är många som tänker så.
Anna-Maja Henriksson
Justitieminister (SFP)
