Justitieminister Anna-Maja Henrikssons festtal på SÖFUK:s 20-årsjubileum och invigningen av Campus Kungsgården den 12.5.2014.
Bästa festpublik och vänner av Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur,
Tack för inbjudan till denna trevliga händelse, invigningen av Campus Kungsgården och samkommunen Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur, SÖFUK:s 20-årsjubileum.
Det är utan tvekan en stor dag, och jag är uppriktigt glad att få delta i festligheterna tillsammans med er här i Gamla Vasa, för att fira att Campus Kungsgården ser dagens ljus och SÖFUK blir 20 år. Många är de studerande, lärare, föräldrar, beslutsfattare, företagare - som berörs och gläds över denna efterlängtade satsning på skapandet av Campus Kungsgården.
Framtidstro, ansvar och nytänkande är nyckelorden för mitt festtal här idag.
Campus Kungsgården, som är länge var känt under namnet Korsholms skolor och som sedan 2009 är en del av Yrkesakademin i Österbotten, har långa anor. Redan år 1859 sägs det att utbildning inom jordbruk bedrevs på Kungsgården, efter att den dåvarande regenten i Finland, den ryske tsaren, inrättat en agronomisk modellfarm på området. Sedan dess har flertalet olika jordbruksskolor och husmodersskolor fungerat på Kungsgården. Kanhända har någon här idag en förfader som fått lära sig bruka jorden och ta hand om djuren här på Kungsgården. Området har med andra ord ända sedan 1859 med sina då 17 elever verkat som en källa till kunskap och utveckling i vår österbottniska svenskbygd. Numera, är det inte längre enbart utbildning inom primärnäringarna som företas på området, utan unga erbjuds en mångfald av utbildningslinjer, allt från fordonsmekaniker, elmontör, rörmontör, husbyggare, inredare, frisör, kock, närvårdare, skogsmaskinsförare till lantbruksföretagare. Elevantalet har också ökat rejält över åren, och på det nya Campuset har det beräknats att ca 1500 personer dagligen skall röra sig. Utvecklingen har med andra ord följt med tidens krav. Man har lyckats förvalta ett över 150 år långt arv av bildning i vårt landskap så att vi nu år 2014 har ett campus som verkar som ett livskraftigt tidsenligt utbildningscentrum med framtiden framför sig. Fokus är heller inte enbart på de unga utan såväl Vuxenutbildningen och den sk Företagarakademin har en central roll i utbildningspaletten. Och så ska det vara. Vi lär hela livet, och behovet av vidareutbildning kommer inte att minska, snarare tvärtom.
Bästa vänner,
Vi kan gott säga att Världen har krympt. Därmed avser jag inte att planeten Tellus skulle vara mindre idag än för 100 år sedan. Nej, det handlar om att tiden att ta sig från en plats till en annan förkortats, att posten går fram på nolltid och att vi hela tiden erbjuds det senaste nytt om vad som händer runt om i världen. Finland är idag en del av EU och vi lever och verkar i en global värld, där informationen rör sig blixtsnabbt. Där konkurrensen om den goda arbetskraften tilltar, samtidigt som traditionella industrigrenar flyttar allt mer tillverkning utomlands, till länder med lägre löner. Informationsteknologin har uttryckligen revolutionerat vårt samhälle och gjort oss till mer eller mindre globala medborgare. Idag kan man hålla sig a jour genom nyhetsrapporteringar från alla världens hörn samtidigt. Det är bara fantasin och tidsbristen som sätter gränserna. Den globala arbetsmarknaden har också öppnat upp för oändliga möjligheter, och vårt EU medlemskap har över åren stärkt Finlands roll på Europa arenan. Mot den här bakgrunden, är det roligt att notera att också YA arbetar för att förkovra sina studerandes internationella färdigheter. Österbotten är ett av landets mest internationella landskap, med en exportandel på ca 70 procent av industrins produktion och en betydande andel nyfinländare som flyttat till regionen av olika orsaker. Det ska vi vara stolta över. Många studier visar, att regioner och länder som varit öppna för influenser utifrån, också blir mer framgångsrika, än länder och regioner som stänger sig inne i sitt skal.
Bästa vänner, efter denna reflektion känns det rätt och riktigt att Här och nu gratulera samkommunen Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur, som förtjänstfullt arbetat för investeringen i Campus Kungsgården, budget uppgår till 35,29 miljoner euro. En ansenlig summa i dessa statliga och kommunala spartider. Men det är också så att vi också i ekonomiskt kärva tider måste våga satsa på framtiden. Våra unga är ju de som ska bära upp morgondagens Finland och det är vår uppgift och skyldighet att skapa förutsättningar för en bra framtid för dem. En investering i de unga kan därför aldrig vara en fel investering. Jag brukar också säga att en klok kommun satsar på skolan. En bättre investering för framtiden och tillika bygdens välmående kan ett samhälle inte göra, än att satsa på de unga och deras utbildning. I Campus Kungsgården har det nu skapats en utbildningsoas med ett brett utbud av yrkesutbildningar och fortbildningar som ger möjligheter och öppnar dörrar för många ungdomar men också äldre i Österbotten. Det andas framtidstro och ansvarstagande.
YA är en betydande yrkesutbildare i Svenskfinland med sina 18 olika grundexamina och 37 olika yrkes- eller specialyrkesexamina. Att ett brett utbud av yrkesvalmöjligheter finns tillgängliga nära oss, är en viktig tillgång för hela regionen, som vi ska värna om. Alla hittar ändå inte genast rätt. Därför är det med stor tillfredsställelse jag noterat att Yrkesakademin sedan länge insett detta, genom bland annat införandet av yrkesstarten. Det handlar alltså i grunden om att, i dagens Finland har alltför många unga svårt att hitta sin plats i samhället. Orsakerna bakom utanförskap är många, och i samhällets intresse ligger att få den unga in på ett fruktbart spår. Det sker ofta med olika former av stöd och vägledning. Program som yrkesstarten, som syftar till att erbjuda en bred yrkesorientering för de som inte vet vad de vill studera och arbeta med i framtiden, är därför viktiga instrument för att fånga upp just de unga som har svårt att hitta sin plats.
Även inom regeringen har vi prioriterat ungas välmående högt och försökt finna lösningar på ungas marginalisering. Ungdomsgarantin är ett led i detta arbete. I ungdomsgarantin, som består av många olika delar, satsar man bland annat på att utvidga det uppsökande ungdomsarbetet, vilket hjälper ungdomar som kanske är utan studie-, arbets- eller praktikplats eller behöver någon annan hjälp med att hitta rätt tjänster.
Bästa vänner,
Även om vi idag firar Campus Kungsgården vill jag passa på att säga några ord om de stora utmaningar som hela utbildningssektorn står inför inom den närmaste framtiden. Här utgör andra stadiets utbildning inget undantag.
Det trånga ekonomiska läget och behovet att anpassa den offentliga ekonomin sätter tyvärr också sina spår på utbildningen inom andra stadiet. Fram till år 2017 ska andra stadiet sammanlagt spara 260 miljoner euro. Det ställer också lokalt och regionalt en hel del krav. Vi har för många utbildningsanordnare i dag, och utbildningsplatserna är inte optimalt fördelade i förhållande till behovet.
Anmärkningsvärt är också att finansieringssystemet för och nätet av utbildningsanordnare inom utbildningen på andra stadiet ska reformeras. Finansieringen ska inte längre beviljas enligt det faktiska kostnadsunderlaget. Och den totala statliga finansieringen av utbildningen på andra stadiet ska grunda sig på statsbudgeten i likhet med finansieringen av universitet och yrkeshögskolor.
För tillfället bereder en arbetsgrupp inom undervisnings-och kulturministeriet kriterier för anordnandet av yrkes- och gymnasieutbildning i framtiden. Enligt preliminära uppgifter skulle det krävas minst 500 elever för att anordna gymnasieutbildning och minst 2000 elever för att ordna yrkesutbildning. Jag vill betona att det här som sagt bara är preliminära siffror. Men i alla fall visar detta att vi högst antagligen måste vara beredda att hitta nya strukturer för anordnandet av utbildningen inom andra stadiet, också här i Österbotten.
Inom den närmaste framtiden kommer undervisnings- och kulturministeriet att tillsätta en utredningsperson som ska utreda hela den finlandssvenska yrkesutbildningen. När utnämningen har skett, så tycker jag att vi gör bra ifall vi ger arbetsro åt utredningspersonen. Efter att utredningen är färdig, är det sedan dags för en bred diskussion. Utan att veta vad utredningspersonen senare kommer att ha för budskap och förslag, har jag ändå ett önskemål. Jag hoppas att vi då kan föra en öppen och fördomsfri diskussion, utan förutfattade meningar åt något håll. Idag har vi två framgångsrika yrkesinstitut på svenska i Österbotten , YA och Optima. Och vi ska fortsätta jobba för att de också framöver ska kunna erbjuda Österbottens unga och alla andra som vill studera på svenska i Österbotten, en kvalitativ och bred yrkesutbildning. Det är vad vi behöver. Och då vi ser omkring oss nu, här i Campus Kungsgården, står det utom all tvekan, att vi lyckats skapa trivsamma studiemiljöer som kommer att stå sig långt in i framtiden.
Jag är också övertygad om att vi inom gymnasieutbildningen måste vara beredda att tänka i nya banor. Särskilt tror jag att det skulle vara bra att bolla lite mera med tanken på ett eller ett par regiongymnasier. För tillfället har vi ett mycket splittrat gymnasienätverk i svenskspråkiga Österbotten.
Jag vill inte säga hur gymnasieutbildningen i Österbotten strukturellt eller organisatoriskt skall se ut i framtiden. Men då vi snart måste ta ställning till denna fråga tycker jag ändå att utgångspunkten borde vara ganska klar. Vi bör utgå från de studerandes synvinkel. Jag tror nämligen inte att det för våra kommande gymnasiestuderande spelar någon större roll vem som är gymnasiets huvudman. För de studerande är det allra viktigaste att de får en kvalitativ utbildning på sitt modersmål, god studiehandling och har tillgång till ett brett och mångsidigt kursutbud i trivsam miljö.
Låt mig också säga det att jag anser det viktigt att strävar till att finna enspråkigt svenska lösningar inom andra stadiets utbildning. Det betyder inte att vi ska fjärma oss från det finska, tvärtom. Vi behöver samarbete såväl inom gymnasiet som yrkesutbildningen över språkgränsen. Vi behöver mera av att göra tillsammans och ge de unga en möjlighet att använda det andra inhemska språket. Men vi behöver skilda upprätthållare för vardera språkgruppen. Detta för att trygga det vi kallar kulturautonomin, och inflytandet över utbildningen på det egna språket.
Med tanke på reformerna inom andra stadiet är det också bra att säga några ord om tidtabellen. Tanken är att de nya tillstånden för att få ordna utbildning inom andra stadiet ska sökas hösten 2015. Tillstånden skulle då träda ikraft i början av 2017.
Detta betyder att vi på allvar snart måste börja fundera hur vi ska ordna andra stadiets utbildning i framtiden. Det skulle vara oerhört viktigt att vi här i Österbotten kunde nå samstämmighet om detta. Slutresultat brukar bli bäst då man själv bestämmer hur man vill ha det. Vi har som sagt ännu alla möjligheter att tillsammans komma överens om hur vi vill ha det. Om vi inte gör det så brukar det nog alltid finnas någon annan som i slutändan berättar hur det ska vara.
Bästa festpublik,
Gymnasieutbildningen står också inför en annan stor reform då läroplanen och timfördelningen ska förnyas. Arbetsgruppen som berett de allmänna riksomfattande målen för gymnasieutbildningen och reformen av timfördelningen överräckte sitt förslag i december. De förslag som presenterades kräver nog en hel del ändringar förrän de kan godkännas. Jag anser gymnasiets allmänbildande funktion vara ytterst viktig. Alltför mycket valfrihet kan verka negativt på gymnasiets allmänbildande funktion. För mig är det till exempel helt otänkbart att man skulle kunna genomgå gymnasiet utan en enda kurs i historia och samhällslära. Historia och samhällslära bör vara obligatoriska med tanke på strävan att öka allmänbildningen men även för att fostra aktiva medborgare som är engagerade i och förstår grunden till vårt demokratiska samhälle.
Viktigt skulle också vara att stärka språkkunskaperna i Finland och göra dem mångsidigare, dvs. så att gymnasiestuderande läser flera språk än modersmålet, det andra inhemska och ett främmande språk.
Bästa vänner,
Språkundervisningen i skolorna är högaktuell denna vecka då riksdagen kommer att remissdebattera ett medborgarinitiativ om slopandet av den obligatoriska skolsvenskan. I medborgarinitiativet föreslås att svenska språket borde bli ett valfritt läroämne på alla utbildningsstadier.
Personligen är jag naturligtvis av den åsikten att svenskan även i framtiden bör vara ett obligatoriskt ämne såväl i grundskolan som inom andra stadiet. Och på samma sätt tycker jag att finskan bör vara obligatoriskt för svenskspråkiga ungdomar.
Det nu aktuella medborgarinitiativet rimmar också dåligt med den Nationalspråkstrategi som regeringen godkände i december 2012. Nationalspråkstrategin innehåller bland mycket annat, även goda argument för det nuvarande systemet med obligatorisk undervisning i de inhemska språken. Även om de flesta här säkerligen känner till argumenten från tidigare, skadar det knappast att just denna vecka nämna några av dem.
Obligatoriska studier i de båda inhemska språken är motiverat bland annat eftersom finska och svenska a?r de spra?k, som enligt lag kan anva?ndas i kontakterna med myndigheter och pa? vilka offentlig service tillhandaha?lls. Syftet med undervisningen a?r också att sa?kersta?lla att alla fa?r en mo?jlighet att bekanta sig med sa?va?l landets finsk- som svenskspra?kiga kultur. Genom att la?ra sig svenska knyts ocksa? de finskspra?kiga finla?ndarna na?rmare till det fo?r Finland pa? ma?nga sa?tt viktiga nordiska samarbetet.
Bästa vänner,
Det är också naturligt att en finländare som flytande behärskar både finska och svenska har en klar konkurrensfördel på arbetsmarknaden såväl hemma i Finland som inom hela Norden. Detta trots att engelskan vunnit fotfäste också inom Norden.
Jag har personligen heller aldrig förstått påståendet om att studier i ett språk skulle förhindra studierna i ett annat. Det kan aldrig vara till skada att kunna så många språk som möjligt!
En helt annan sak är sedan att det säkert finns mycket som kunde göras kring själva innehållet i svenska undervisningen. Men lösningen till detta kan inte vara att sträcka upp händerna och slopa hela undervisningen. Då blir garanterat ingenting bättre! Frivillighet tenderar att leda till att man går där ribban är lägst.
Undervisningen i svenska kunde med fördel utvecklas så att den känns mera motiverande och nyttig för våra finskspråkiga ungdomar. Vi borde komma bort från begreppet ”tvångssvenska” till ”nyttosvenska”. Som vi alla vet, så är det många ungdomar, som inte åtminstone i högstadieåldern, alltid inser nyttan av studera svenska. Ett steg i rätt riktning är att regeringen i samband med den nya timfördelningen för grundskolan beslöt att undervisningen i svenskan ska tidigareläggas så att den inleds på sjätte klassen. Jag tror att denna ändring kan ha en positiv inverkan, då studierna inleds redan före högstadiet. För egen del tycker jag undervisningen i svenska med fördel kunde tidigareläggas ännu mer. Viktigt skulle också vara att utöka möjligheterna till språkbadsundervisning.
I detta sammanhang vill jag också betona att det för våra svenskspråkiga ungdomar är mycket viktigt att lära sig finska i ett tidigt skede. Finskan är ett måste inom arbetslivet i Finland, och det vore viktigt att våra ungdomar behärskar finskan bra. Som vi vet är det här en utmaning i Österbotten, och det kan inte nog betonas att vikten borde läggas på att våga tala.
Bästa vänner,
Lagen om elev- och studerandevård träder i kraft i början av augusti. Genom lagändringen ska kommunerna kunna erbjuda tillgång till en ansvarig kurator och kurators- och psykologtjänster inom elevhälsan för studeranden vid läroanstalterna i kommunen. Detta betyder att också studerande vid gymnasierna och yrkesutbildningar kommer att ha tillgång till stöd via kuratorer och psykologer. Denna lagändring ökar i och för sig kommunernas skyldigheter, vilket i allmänhet borde undvikas. I detta fall är dock ändringen befogad enligt mig.
Det är både ur den enskilda individens och ur ett ekonomiskt perspektiv vettigt att satsa på förebyggande stöd och vård. I många fall kan stöd i ett tidigt skede lösa problem, som utan hjälp kan riskera att bli större och svårare att tackla. Genom förebyggande åtgärder kan vi i bästa fall bespara många ungdomar från onödigt lidande.
Den enskilda individens perspektiv är förstås alltid det viktigaste, men det går inte heller att blunda för att förebyggande insatser är ekonomiskt lönsamma. Varje ungdom vi lyckas rädda från utslagning är en inbesparning för både staten och kommunen. Därför lönar det sig verkligen att satsa på förebyggande åtgärder.
Bästa vänner,
För att göra övergången mellan andra och tredje stadiet smidigare beslöt regeringen nyligen att för åren 2014-2015 temporärt öka antalet nybörjarplatser vid yrkeshögskolorna och universiteten. Ökningen handlar om minst 3000 nya platser. Sammanlagt 123 miljoner euro reserveras till detta ändamål. Tanken med detta är att råda bot på det stora antalet ansökningar till högskolorna. Detta är en av många åtgärder som strävar att förlänga arbetskarriärerna. För tillfället är det många ungdomar som blir tvungna att ta ett eller till och med flera mellanår på grund av att de inte får en studieplats direkt efter avslutade studier inom andra stadiet. Den temporära ökningen av studieplatsen riktar sig just därför primärt till nya studerande.
Tanken är också att studieplatserna ska ökas inom branscher som där det finns behov av kunnig arbetskraft och inom branscher som stöder tillväxt, nya innovationer och välmående. Enligt preliminära uppgifter behövs det mera utbildningsplatser åtminstone inom vårdbranschen och lärarutbildningen samt inom psykologi, juridik och ekonomi. Branscher som stöder tillväxten är bland annat förnybar energi, sjöklustret, ICT, teknologi inom vården samt inom byggbranschen som är specialiserad på reparation av fukt- och mögelskador.
Bästa vänner,
Jag vill ännu till slut passa på att konstatera att SÖFUK inte enbart fyller en viktig funktion inom utbildningens område. Minst lika betydelsefult är också samkommunens intressebevakning och stöd till regionens kulturverksamhet, genom KulturÖsterbotten och Wasa Teater. Som ni vet så lever inte mänskan av bröd allenast. Vi behöver samvaro och en känsla av delaktighet för att må bra. Vi behöver få använda alla våra sinnen. Här kommer kulturen in som en stark bärande ingrediens i våra samhällen. Sommarteatrar, logdanser och hembygdsmuseer. Musik, konst och idrott. Det synnerligen livliga kultur- och föreningslivet, för människorna samman i Österbotten. Därigenom har man också byggt upp ett starkt socialt kapital, som ytterligare knyter österbottningarna till varandra. När man har funderat på orsakerna till att österbottningarna i olika mätningar beskrivs som lyckliga, välmående och långlivade, har det sociala kapitalet lyfts fram som en förklaring. I praktiken är det fråga om att människorna bryr sig om varandra. Något, som minsann är väl värt att värna om för oss som lever och bor här i Österbotten.
För minoriteter är det alltid viktigt att den egna kulturen och kulturarvet ges rum att vårdas, odlas, frodas och utvecklas. Det ligger också i hela landets intresse att det skapas förutsättningar för det. Jag vill därför här passa på att tacka KulturÖsterbotten för det värdefulla arbete som ni gör för oss, i er strävan efter att utveckla en tydlig svenskösterbottnisk kulturidentitet.
Värderade festpublik,
Avslutningsvis, vill jag, både i egenskap av minister, riksdagsledamot och Österbottning rikta ett varmt tack till samkommunen SÖFUK och samtidigt önska att vi tillsammans också i fortsättningen skall lyckas hålla vårt landskap konkurrenskraftigt och levande. I det arbetet står utbildningen och kulturen i centrum. Jag vill även passa på att önska er alla, såväl lärare, studerande som personal och förtroendevalda arbetsglädje och många fina gemensamma dagar här på ert nya Campus. Österbotten är en fantastisk region att bo, studera och leva i! Här finns framtidstro, ansvarstagande och nytänkande!
