Tankar från Afrika
Den här veckan bjöd på en hel del omväxling, då jag gjorde en tjänsteresa till Moçambiques huvudstad Maputo. Det här var mitt första besök till Afrika. Moçambique är en av Finlands långvarigaste samarbetspartners inom utvecklingspolitiken.
Syftet med min resa var att diskutera frågor som rättsstatsutvecklingen, god förvaltning och mänskliga rättigheter. För mig själv kändes det också särskilt viktigt att lyfta upp kvinnornas och barnens situation. Under besöket träffade jag bland annat min justitieministerkollega, handels- och industriministern samt parlamentets vice talman.
Afrika är ett intressant område för framtida handelsrelationer för Finland och för våra finländska företag. Med tanke på detta är rättsstatsutvecklingen och arbetet mot korruption mycket viktigt. Därför berörde jag även dessa frågor, då jag träffade mina kollegor.
Jag besökte även landets justitieombudsman, som först alldeles nyligen påbörjat sin verksamhet. Mycket intressant var också att träffa representanter för den nationella kommissionen för mänskliga rättigheter som grundats år 2012. Dessa institutioner är väldigt viktiga med tanke på rättsstatsutvecklingen i Moçambique. Helt klart är att både kommissionen och ombudsmannen inte kommer att ha ett lätt jobb under de kommande åren. Dels handlar utmaningarna om knappa resurser och dels handlar det om svårigheten att nå ut till medborgarna. I ett land där väldigt många fortfarande inte kan läsa och skriva krävs det mycket för att medborgarna ska vara medvetna om sina grundrättigheter.
Till de mest gripande upplevelserna under resan hörde besöket till ett barnhem i fiskarbyn Costa do Sol. Detta hem för föräldralösa barn är en del av projektet "Barnens by" som drivs av en frivilligorganisation. Jag fick besöka barnhemmets skolklasser, sovsalarna, hönshuset, skolgården och biblioteket. Flickorna lärde sig sy med gamla Singer trampmaskiner, och var glada över det. Barnen uppträde också med sång, dans och skådespel.
Många av barnen har fått utstå mycket redan i väldigt ung ålder. Jag fick ändå känslan att barnen trivdes i barnhemmet och att de blev väl omhändertagna. Frivilligverksamhet som denna är ovärderlig med tanke på dessa barns framtid.
Mycket tankeväckande var också besöket till två skolor i Chamanculo, en av Maputos allra fattigaste stadsdelar. I skolan gick man i tre skift. Den ena hade över 2700 elever, ca 50 elever per klass. Jag fick personligen vittna hur invånarna i Chamanculo lever i mycket anspråkslösa förhållanden. Fattigdomen var påtaglig. Anmärkningsvärt var ändå att de lokala barnen utstrålade en stor vilja och glädje att gå i skolan. Men visst ställer det till stor eftertanke, att mänskor i vår värld idag ska behöva bo så primitivt, utan vatten, utan el, med jorden som golv och plåtar till väggar. Någon nämnvärd hälsovård fanns inte heller att tillgå i de fattigaste slumområdena. Våra bekymmer på hemmaplan bleknade snabbt då man stod där mitt i misären.
Dessa besök stärkte ytterligare min övertygelse om att utbildning är något vi inte ska pruta på. Alla barn borde ha rätt till en god skola oberoende bakgrund. Dagens barn är morgondagens vuxna, d.v.s. vår framtid. Så är det också i Moçambique. Finlands bistånd till just skolsektorn där har därför stor betydelse, det finns det konkreta bevis för.
