Debattartikel: Kampen mot utnyttjande av barn är global

Vi måste göra ännu mera tillsammans för att rädda barn runt om i världen från sexuellt utnyttjande. Det är jag allt mer övertygad om efter att jag senaste vecka deltagit i en konferens i Washington under temat ”Global alliance against child sexual abuse online”.

Finland hör tillsammans med 53 andra länder till denna samarbetsgrupp som nu samlades till sin andra konferens. De exempel från levande livet som vi fick ta del av väckte synnerligen starka känslor av obehag hos oss deltagare. Inte sällan var det fråga om föräldrar som själva exploaterade sina minderåriga barn på nätet och bjöd ut dem till andra vuxna mot betalning. Det är obegripligt, hur man kan handla så mot egna barn eller barn överhuvudtaget. Därför krävs det krafttag från oss vuxna, samtidigt som det krävs krafttag av våra myndigheter i våra olika länder för att stoppa detta.

Ett av de fall som presenterades för oss handlade om en fem år gammal pojke. Han hade vuxit upp med sina föräldrar och hade sedan cirka två års ålder bjudits ut till vuxna män runt om i världen. Tack vare den australiska och amerikanska polisens samarbete kunde man så småningom knäcka diverse koder och bakom visade sig finnas en liga med kopplingar till många länder. Till saken hör att denna gosse troligen blivit ”köpt” från Ryssland, fastän föräldrarna uppgett att han kommit till världen med hjälp av en surrogatmor. När polisen knäckte ligan och kunde arrestera gossens föräldrar var han fem år, och hade blivit offer för hänsynslöst sexuellt utnyttjande av olika grad på hotell i över 30 olika länder.

Vi som deltog i konferensen var alla överens om att vi måste göra ännu mera tillsammans och att vi vill göra mera. Det handlar ofta om minuter och timmar, inte dagar och månader, om ett genombrott i en undersökning ska lyckas. Finland är berett att göra allt för att ytterligare underlätta myndigheternas samarbete över nationsgränserna, så att det blir än snabbare och smidigare. Det handlar om det praktiska samarbetet mellan polis, åklagare och domstolar.

Ett exempel som ingav hopp, och som vi i Finland också har orsak att ta lärdom av, är den form av samarbete man i Washington har lyckats skapa i en och samma byggnad (www.safeshores.org). Man kan kalla det för en form av barnservicehem, där barnet sätts i centrum. Här finns såväl polis, åklagare, socialarbetare, psykoterapeuter, läkare och familjestödpersoner unde samma tak. Målet är att ge barn en skyddshamn, ett ställe där man tryggt kan tala om det som man har varit med om, med en och samma person, utan att behöva berätta samma story för alla parter. Den socialarbetare som barnet närmast är förtroget med sköter såväl polisens som åklagarens frågor. Allt bandas medan polis, åklagare och andra parter kan följa med samtalet i rummet bredvid via video.

Barnservicehemmet har också ett aktivt samarbete med skolor. Vi fick bland annat höra om en flicka i tio årsåldern som i en skoluppsats berättat om sin mammas manliga vänner som gjorde saker med henne som hon inte tyckte om. Eftersom läraren omedelbart hade kontaktat barnservicehemmet, kunde flickan hämtas samma dag från skolan och vidare övergrepp kunde omedelbart förhindras.

En annan femårig flicka hade en längre tid gått till sin farfar efter dagis. Tyvärr bröt farfar mot alla regler och det förtroende han byggt upp till barnbarnet raserades helt en dag. Också här kunde barnservicehemmet hjälpa såväl den lilla flickan som hennes föräldrar genom terapi och samtal. Historien fick ett någorlunda lyckligt slut trots allt det tragiska som skett. Den lilla flickan upplevde att hon också lyckats rädda sin tvååriga lillasyster.

I Åbo finns ett pilotprojekt, Lastenasiaintalo, där tanken är att samla all expertis i ett och samma hus. Jag tror att det vore lyckligt om vi i vårt land kunde fokusera mera på hur man bäst och snabbast hjälper barnet, för att lindra det lidande som barnet varit med om. Ibland får jag känslan att vi fokuserar helt på att utreda brottet och skuldfrågan, och att barnets akuta intresse kanske inte beaktas så omedelbart som det borde. Jag hoppas jag har fel. Helt klart är att vi behöver göra ännu mera för att stärka det mångprofessionella samarbetet också i vårt eget land. Det förtjänar våra barn. Världens barn har rätt att vänta sig att vi bryr oss och agerar ännu mera effektivt tillsammans.

Anna-Maja Henriksson
Justitieminister, SFP