I sin krönika ”Det svenska samlingspartiet” i VBL och ÖT den 9.2 antyder Kenneth Myntti att SFP som parti nu befinner sig långt på högerkanten och socialliberaler inte för tillfället har någon framträdande position inom SFP.
Personligen har jag väldigt svårt att känna igen Mynttis beskrivning. Varför? Jo, för att jag betecknar mig själv som socialliberal, och dessutom är vice ordförande i partiet Det parti jag representerar har genomgående i sin politik talat för att vi måste ta hand om dem som är de mest utsatta i samhället. Själv har jag under hela min karriär inom politiken aktivt jobbat med olika utbildnings- och vårdfrågor. Under min tid som justitieminister har jag bl.a. lagt stor vikt vid att försöka förebygga våld mot kvinnor och förbättra brottsoffrens ställning. Ett av mina rättesnören som minister är att en god socialvård är den bästa förebyggande kriminalvården!
Det anser jag vara socialliberal politik. Kanske detta för Myntti är högerpolitik?
I SFP:s valprogram konstateras det tydligt att vi vill slå vakt om vår välfärd. Vi i SFP vill bl.a. satsa på förebyggande och uppsökande ungdomsarbete för att motverka utanförskap, vi vill ge papperslösa rätt till hälsovård och förbättra mentalvårdens tillgänglighet och omfattning. Vi vill höja flyktingkvoten, något som vi också lyckades få hela regeringen att omfatta nu i förslaget till tilläggsbudget. Också den tilläggsfinansiering som nu kommer till skyddshemmen har SFP aktivt jobbat för. Att som Mikael Hiltunen påstå att SFP är en svenskspråkig version av Samlingspartiet är inget annat än ren och skär socialdemokratisk propaganda. Det ligger naturligtvis i FSD:s intresse att just inför val försöka skapa en mediebild som tjänar deras egna syften. Den som lyssnat till debatterna i riksdagen, vet att SFP:s syn på bl.a. invandring, flyktingar, papperslösa etc. skiljer sig mycket från Samlingspartiets, och att inte heller socialdemokraterna i dessa frågor visar ett lika stort hjärta som SFP.
Då det gäller frågan hur vi ska få hjulen att snurra i Finland, finns det olika syn mellan partierna. De finns de som anser att det går att fortsätta låneupptagningens väg och som inte tycker att det är moraliskt problematiskt att ge våra barn och unga en ännu större skuldbörda i arv. SFP anser det viktigt att komma ihåg att välfärden först bör tjänas in före den kan fördelas.
Därför anser jag och SFP att det är viktigt att igen få fart på Finlands ekonomi och höja sysselsättningsgraden. För att uppnå detta måste vi vara beredda att t.ex. ändra våra förmånssystem så att de alltid sporrar att ta emot ett jobb. Vi vill inte ha flitfällor, som passiverar. Vi borde titta mera på den s.k. Danska modellen. Nya arbetsplatser skapas främst i de små- och medelstora företagen. Därför bör vår skattepolitik ge incitament för företagandet i vårt land. Och det måste vara tillåtet att lyckas. Samtidigt behöver det löna sig att jobba.
Ett samhälle som tar hand om dem som har det svårast, är ett ansvarstagande samhälle. Alla mänskors lika värde är den etiska utgångspunkten för min och SFP:s politik och syn på individen. Det tummar vi inte på!
För mig är det viktigt att fortsätta bygga ett samhälle där vi bryr oss, ett samhälle där individen ges plats att vara den den är, som bygger på respekt och hänsyn, på alla mänskors lika värde, där det är tillåtet att lyckas men också att misslyckas och börja om på nytt. Där det är tillåtet att vara framgångsrik och där man belönas för att man försöker, men där vi alltid månar om dem som är de mest utsatta.
Anna-Maja Henriksson
Justitieminister, vice ordförande, SFP
