Våld i närrelationer kan förebyggas
Tyvärr är våld i närrelationer eller sk familjevåld aktuellt för allt för många kvinnor såväl i Finland som överallt i världen. Alla undersökningar visar att våld mot kvinnor är alltför vanligt i Finland. Våld mot män har ökat under 2000-talet, men en överväldigande majoritet av alla offer är kvinnor.
Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter publicerade i mars 2014 en undersökning som visar att Finland är ett av de mest våldsamma länderna för kvinnor i Europa.
När det gäller förekomsten av våld mot kvinnor är de nordiska länderna Finland, Sverige och Danmark på förhållandevis samma nivå. I dessa länder har cirka 30 procent av kvinnorna utsatts för våld av sin nuvarande eller tidigare partner, medan medeltalet i alla EU-medlemsstater är 22 procent.
Våld mot kvinnor leder inte bara till mycket lidande för de drabbade kvinnorna och deras närstående, utan det har även betydande ekonomiska konsekvenser. Enligt vissa uppskattningar uppgår de sammanlagda direkta och indirekta kostnaderna för samhället som förorsakas av våld mot kvinnor till flera hundratals miljoner euro.
Lagstiftningen utvecklas hela tiden
Ett stort problem är att endast cirka 10 procent av alla våldsfall som riktats mot kvinnor i parförhållanden kommer till de finländska myndigheternas kännedom. Motsvarande siffra på EU-nivå är 20 procent. Trots att vi finländare numera på ett mer öppet sätt än tidigare vågar tala om våld i närrelationer, är tröskeln för att göra en polisanmälan fortsättningsvis alltför hög.
Strafflagen har under de senaste åren ändrats flera gånger i syfte att minska våld mot kvinnor. År 2011 ändrades lagen så lindrig misshandel i familjeförhållanden hör under allmänt åtal. Efter att ändringen trädde i kraft har andelen brott som kommer till polisens kännedom ökat.
Hösten 2014 trädde en ändring av strafflagen ikraft enligt vilken våldtäkt mot ett barn under arton år alltid som utgångspunkt ska anses grov. Det här betyder att straffet (2-10 år fängelse) i praktiken blir ovillkorligt, eftersom gränsen går vid två år.
En ny straffbestämmelse som förbjuder förföljelse trädde i kraft i början av år 2014. Också förföljelse är ett brott som lyder under allmänt åtal, vilket betyder att åklagaren kan väcka åtal även om målsäganden dvs. offret inte yrkar på straff.
För sexuellt ofredande ska enligt den nya lagen dömas den som genom beröring eller på något annat lika allvarligt sätt utsätter en person för en sexuell handling som är ägnad att kränka personens sexuella självbestämmanderätt.
En gärning som enligt tidigare lagstiftning bestraffats som tvingande till samlag ska i fortsättningen klassas som våldtäkt. Alla sexualbrott som riktats mot en vuxen person, förutom sexuellt ofredande, lyder under allmänt åtal.
Istanbulkonventionen
Statsrådet gav i september 2014 regeringens proposition om att Finland ska ratificera Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, den s.k. Istanbulkonventionen. Istanbulkonventionen är särskilt viktig i och med att den är det första juridiskt bindande europeiska instrumentet som förpliktigar stater att vidta åtgärder för att skydda kvinnor och flickor från våld och bestraffa gärningsmännen. Dessutom strävar man efter att utrota alla former av diskriminering av kvinnor och att verklig jämlikhet ska råda mellan män och kvinnor. En av konventionens viktigaste budskap är att kultur, religion, tradition eller så kallad heder aldrig kan betraktas som ett rättfärdigande av våld.
Staten tar över finansiering av skyddshemmen
Från och med början av det här året har staten ansvaret för finansieringen av de drygt 20 skyddshemmen i landet. Det betyder att staten har ansvar för att de drygt 120 platser som finns runtom i landet har en tillräcklig och långsiktig finansiering. I budgeten för år 2015 finns 8 miljoner euro reserverat för skyddshemmen. Summan räcker inte och därför har riksdagen godkänt följande uttalande i samband med godkännande av budgeten:
”Riksdagen förutsätter att regeringen beaktar skyddshemmens resursbehov i den första tilläggsbudgeten för 2015 och ser till att anslagsramen innehåller tillräckligt stora anslag för att Finland ska kunna genomföra förpliktelserna i Istanbulkonventionen och i synnerhet för att gradvis kunna höja antalet skyddshemsplatser till den nivå som ingår i rekommendationerna från Europarådet.”
Regering föreslår nu 3,3 miljoner euro för skyddshemsverksamheten i förslaget till årets första tilläggsbudget. I enlighet med vad riksdagen förutsatte i december ifjol.
Mångsidigt arbete krävs ännu
Olika lagstiftningsåtgärder är viktiga i bekämpningen av våld mot kvinnor. Men det är oerhört viktig att komma ihåg att vi inte löser problemen med våld i närrelationer enbart genom kriminaliseringar och strängare straff. Vi behöver en grundläggande attitydförändring i Finland.
Vi skall inte i det tysta acceptera att vårt land, som i många andra avseenden och i positiv bemärkelse toppar internationell välfärdsstatistik, när det gäller våld i allmänhet och särskilt beträffande kvinnovåld ligger långt efter många andra länder.
Det är också viktigt är att olika personalgrupper kan identifiera familjevåld. Vi behöver utbilda daghemspersonal, lärare, personer som arbetar inom äldreomsorgen, handikapp- och socialvården, sjuk- och hälsovårdsperonal, polis och åklagarmyndigheter att identifiera våld i närrelationer. För att uppnå resultat måste man samarbeta över alla tänkbara sektorgränser. Men framför allt behöver vi kunna erbjuda service, både förebyggande service och service för krissituationer måste utvecklas för att motsvara behoven. Barn som upplever våld i hemmen är en speciellt utsatt grupp och måste få hjälp och stöd.
Vi skall inte tro att vi kan lägga oss till ro efter det att staten tog över finansieringsansvaret för våra alltför få skyddshemsplatser. Tvärtom, statistiken talar sitt tydliga språk. Vi behöver förutom fler skyddshemsplatser också se till att lagstiftning och service hela tiden utvecklas. Att påverka attityder är också ett viktigt arbete som tar tid. Frågan om att förebygga våld mot kvinnor och familjevåld är dessutom inte bara en fråga för kvinnorna. För en ändring krävs det att även män engagerar sig.
Anna-Maja Henriksson
Justitieminister
Mikaela Nylander
Riksdagsledamot
