Leder regionala försök till ”tvångsryska”?
Medborgarinitiativet om att slopa svenskan som obligatoriskt språk i skolan debatterades flitigt i riksdagen i torsdags.
Sannfiländarna var igen de ivrigaste påhejarna för att göra svenskan frivillig, eftersom man tycker att det finns så många andra viktigare språk som våra barn och unga borde lära sig. Resonemanget haltar betänkligt. Vårt land har två nationalspråk, finska och svenska. Vi har en stark koppling till det nordiska och till Sverige genom våra historiska band. Svenskan är en central del av vårt kulturarv och av vår finländska identitet. För Finland är det viktigt att fortsätta markera vår starka tillhörighet till Norden. Något annat vore otänkbart. Det är i den nordiska familjen vi alltid hört hemma, och där ska vår hemvist förbli. Att då med öppna ögon tala för att vi behöver mindre kunskaper i svenska, är att förneka både vår historia men framförallt den realitet vi lever i. Tyvärr finns det ett gemensamt drag hos de ivrigaste förespråkarna för frivillig svenska, och det är att Norden inte mera har så stor betydelse. Men intressant nog, är det ofta samma personer, som också är negativt inställda till EU då det kommer till kritan. Därför har det för mig blivit mycket oklart, i vilken referensram dessa personer då önskar att Finland skall verka?
Vi vet att ju tidigare du får lära dig ett nytt språk, dess bättre lär du dig det. Svenskan tjänar också som en god inkörsport till andra språk. När svenskan blev frivillig i studentexamen för drygt 10 år sedan, gick det också precis som SFP förutspått. Intresset att skriva det andra inhemska dalade. Men inte bara det. Nu har det också visat sig att intresset att överhuvudtaget lära sig andra språk har minskat. Allt färre abiturienter skriver tyska, franska, ryska eller spanska i studenten. Den utvecklingen behöver vi ta på allvar. Då är medicinen inte att göra svenskan och finskan frivilliga, utan att börja tidigare, skapa mer språkbad och uppmuntra eleverna att läsa språk.
I debatten blev det också klart att framförallt Centern vill göra det möjligt med s.k. regionala försök då det gäller språkundervisningen. I praktiken handlar det om att man vill ge kommuner rätt att i Östra Finland erbjuda eleverna ryska istället för svenska. Igen en gång, sjunger man valfrihetens lov. Men den här valfriheten, skulle i praktiken inte bli en valfrihet. Tvärtom är det högst sannolikt, att de kommuner som skulle välja att införa ryska som andra språk, samtidigt skulle välja bort svenskan. Dvs risken vore uppenbar, att eleven och elevens föräldrar inte mera skulle kunna påverka språkvalet i praktiken, det skulle kommunen göra för dem. Varför antar jag då att det skulle gå så? Jo, för att kommunerna redan idag har möjlighet att ta in ryska som valbart ämne, men de är i ytterst få kommuner i Östra Finland man gjort det. Orsaken anges vara pengar. Om man idag anser att man inte har råd att erbjuda frivillig ryska, ja då finns det inget som säger att man skulle erbjuda frivillig svenska heller. I en sådan kommun, skulle man de facto kunna komma att införa tvångsryska! Detta vill alltså centern och en hel del andra ledamöter i riksdagen stöda. Tyvärr också vår ledande finlandssvenska tidning HBL. Ur led är tiden!
Riksdagen sade i fredagens omröstning ett klart ja till fortsatt obligatorisk svenska. Dessvärre valde riksdagen att med rösterna 93-89 säga ja till de regionala försöken. Till den delen är jag djupt besviken.
Anna-Maja Henriksson
Justitieminister, SFP
