Hur gick det riktigt med samerna?
Den frågan har jag fått flera gånger på valfältet. Och många har undrat vad som egentligen hände och varför det blev som det blev.
Samerna är vårt och Europas enda ursprungsfolk. De har en skyddad ställning i vår grundlag och Finland har under långa tider starkt förespråkat ursprungsfolkens rättigheter i internationella sammanhang.
Under denna regeringsperiod har vi haft två stora lagstiftningsprojekt på gång som berört samerna: en ny sametingslag och ILO:s konvention 169 om ursprungsfolks rättigheter. Sametingslagens stora tvistefråga har gällt samedefinitionen - dvs. vem som har rätt att bli upptagen i vallängden och därmed rösta i sametingsvalet. Den stora frågan gällande ILO 169 har gällt markrättigheter där det funnits en ogrundad oro bland den övriga befolkningen i Lappland att de ska tvingas ge ifrån sig sin mark eller möjligheten att bedriva renskötsel. Utöver de här två frågorna innehåller båda förslagen en mängd förbättringar.
Såväl Sametingslagen som ratificeringen av ILO 169 har beretts noggrant och under nästan hela regeringsperioden. Inom regeringen har ministerarbetsgruppen för sameärenden som jag varit ordförande för behandlat frågorna på över 20 möten och långa förhandlingar har också förts med Sametinget. Naturligtvis har också alla övriga parter hörts under processen. Under min ledning lyckades vi nå enighet i såväl regeringen som mellan regering och sametinget och båda propositionerna fördes enhälligt vidare till riksdagen hösten 2014. Det är viktigt att förstå att enligt internationell rätt behöver ursprungsfolket själv acceptera de lösningar som föreslås.
I det kaos som rådde under riksdagens sista veckor tycktes tyvärr kortsiktig valtaktik och röstfiske väga tyngre än mänskliga rättigheter och i det här fallet samernas rättigheter. Samlingspartiet backade gällande samedefinitionen och förenade sig med oppositionen vilket ledde till att regeringen tvingades dra tillbaka hela förslaget. Socialdemokraterna å sin sida fällde på sitt gruppmöte ILO 169 och såg till att ärendet skjuts upp till nästa riksdag för vidare behandling. Jag är djupt besviken på båda och på att man lät rädslan att förlora mandat till Centern bli viktigare än mänskliga rättigheter och interna spelregler. Samernas tillit till statsmakten har fått sig en ordentlig törn och det kommer att krävas mycket jobb för att återskapa förtroendet. Jag och SFP jobbar vidare med de här frågorna. Min förhoppning är att också de övriga är beredda att göra det då valet är över. Oberoende av statsministerparti, kommer statsministern att bli tvungen att sätta sig i blöt för att återskapa förtroendet såväl bland samerna som internationellt.
Anna-Maja Henriksson (SFP)
Justitieminister och ansvarig för samefrågor, riksdagsvalskandidat i Vasa valkrets
