Statsministerns upplysning om planerad avreglering 24.6 2015
Gruppanförande, Anna-Maja Henriksson, Svenska riksdagsgruppen
(talat ord gäller)
Värderade talman,
Det så kallade normtalko, som statsminister Sipilä efterlyser, behövs. Vi bör ha förmåga att se kritiskt på de direktiv som reglerar vårt samhälle och som inverkar på vanliga medborgares vardag.
Redan under förra valperioden tog sig en parlamentarisk arbetsgrupp an uppdraget – så det finns att bygga på.
Det ska ändå genast sägas tydligt: ett normtalko är ingen patentmedicin för ett bättre samhälle – det är en villfarelse att tro att ett land utan normer är ett lyckligt land.
Vår nordiska rättsstat grundar sig på goda principer som vi skriver om till lagar och normer. Goda normer skyddar de svaga grupperna i samhället. Vi behöver även normer som tar hänsyn till miljön och som ger ramar för vår ekonomi.
Därför är det väsentligt att den nu planerade avregleringen sker under ansvar och med insikt om konsekvenserna. Ett normtalko är bra, men utan relevant konsekvensanalys, där man tittar på helheten, riskerar talkot bli ett projekt där individens rättsskydd – kanske av misstag – luckras upp.
En sådan avreglering vill vi inte ha.
Värderade talman,
Men det är förstås helt klart att det finns en lång rad exempel på överdriven och oändamålsenlig reglering som bör luckras upp.
Svenska riksdaggruppen frågar sig varför regeringen inte är beredd att slopa behovsprövningen av utländsk arbetskraft.
Vi bör även se över de mest rigorösa normer som gäller byggande. Det ska inte vara så att tolkningar av direktiv och detaljnormer när det gäller äldreboende stjälper hela verksamheten. Det är omänsklig byråkrati om ett äldreboende, där invånarna har det bra och trivs, hotas av stängning bara för att vissa kvadratmeternormer inte uppfylls.
Vi borde förstå när vi bygger upp vårt samhälle att alla, och allt, inte ska dras över med samma kam.
Ett annat exempel på överdriven byråkrati kan tas från bekämpningen av grå ekonomi. Visst, på den intensivaste byggmarknaden i Helsingforsregionen behövs en ordentlig normarsenal för att eliminera svartbyggen. Men att avkräva små byggfirmor på landsbygden samma rapporteringsskyldighet för underleverantörer ter sig överdrivet. Om småföretagare riskerar att duka under på grund av det betydande papperskriget, skapas garanterat inte alla de nya arbetsplatser som vi behöver i det här landet.
Centern efterlyser särskilt färre normer när det gäller lantbruksnäringarna. Det är säkert på sin plats, samtidigt som vi vet att det i många fall handlar om EU-direktiv som vi genom nationella beslut inte ensamma kan ändra.
Också inom social- och hälsovårdssektorn finns det skäl att luckra upp en del normer. Som exempel ter det sig inte meningsfullt att föräldrar till handikappade barn varje år till Folkpensionsanstalten måste göra en ny ansökan om rehabiliteringsstöd gällande den kroniska sjukdom deras barn lider av. Det är en process som dessutom är psykiskt tung.
Värderade talman,
I detta sammanhang vill Svenska riksdagsgruppen betona att bra naturskydd bygger på dialog och samförstånd. Tyvärr är det så att många mindre markägare från den region där jag kommer ifrån, Österbotten, upplever NTM-centralen och miljömyndigheterna som motståndare till medborgarna. Om man direkt går till tvångsinlösningar utan att först söka fredning på frivillig väg, handlar det antingen om dålig förvaltning eller oändamålsenliga normer.
Vi ska inte enbart tala om avreglering, utan vi borde på allvar diskutera en bättre reglering.
Normer behövs, men hur ska vi få mer ändamålsenliga normer. Normer som vanliga medborgare upplever vettiga är inte svåra att implementera eller leva upp till.
Det som utan dröjsmål borde göras är att gallra bort konstlade normer som belastar frivilligt arbete – det så kallade talkoarbetet. Vårt samhälle behöver också frivilliga insatser – minst lika mycket som förr – därför borde vi akta oss för att strypa det spontana initiativet med onödiga regler.
Våra skuldtyngda kommuner vill man, delvis helt berättigat, avlasta med färre normer och obligatoriska uppgifter. I den processen bör man dock noga avväga konsekvenserna av större frivillighet. Ett normtalko är på villovägar om en kommun börjar stänga sitt bibliotek, tummar på sin grundservice eller begränsar sin språkliga service.
Vägledande för klok avreglering är att medborgarens rätt till service på lika villkor inte äventyras.
Anna-Maja Henriksson, SFP
