Bästa veteraner, lottor, värderade festpublik,(alla vänner av Krigsinvalidernas Brödraförbund), mina damer och herrar!
Först och främst vill jag börja med att tacka för att få hålla festtalet här på er sommarfest på Pörkenäs idag! Det är alltid något speciellt med veteranernas festligheter. Denna vackra sensommardag är inget undantag. Jag är verkligt glad över att se och få träffa så många av er här idag, från Sideby i söder till Nedervetil i norr. (Jag vill också rikta ett tack till verksamhetsledare Monika Julin, för det värdefulla arbete som hon gjort för denna sommarfest och gör för Krigsinvalidernas Brödraförbunds verksamhet i Kust-Österbotten.)
Krigsinvalidernas Brödraförbund har ända sedan grundandet år 1940 haft en mycket viktig funktion i vårt samhälle. Förbundet skapades av Vinterkrigets krigsinvalider som en gemensam frivillig vård- och brödraorganisation för de krigsskadade, samt tillika som krigsinvalidernas egen intresseorganisation. Brödraförbundets verksamhet har under årens lopp ständigt utvecklats efter medlemmarnas och samhällets behov och har hunnit med en rad viktiga samhällsinsatser. Efter krigsuppbrottet på 40-talet såg förbundet behovet av att ordna bostäder och yrkesutbildning för krigsinvaliderna. Förbundet har även inrättat vård- och rehabiliteringsanstalter och som sin viktigaste uppgift - sörjt för att utveckla den lagstadgade omsorgen och ersättningsskyddet och trygga krigsinvalidernas äldreomsorg.
Krigsinvalidernas Brödraförbund har också spelat en viktig roll i hur vårt samhälle har kommit att se på dem som invalidiserats av orsak eller annan. Ni krigsinvalider och veteraner fick betala ett högt pris för vårt lands frihet. Era liv förändrades av kriget, och satte sina spår i vardagen efter krigsslutet. Vi som hör till den yngre generationen kan aldrig nog tacka er för att era insatser och era ansträngningar. Krigsinvalidernas Brödraförbund har också under åren efter kriget varit så mycket mer än en intresseorganisation för krigsinvalider och skadade. Förbundet, kan vi säga, har hjälpt till att skapa ett samhällsklimat grundat på respekt och vördnad mellan människor. En prestation väl värd att påminnas om!
Bästa vänner,
Det är svårt att vid en fest som denna inte uppehålla sig en stund vid tacksamheten för veteranerna och deras hjältedåd. Förhållandena vid fronten under vinterkriget, fortsättningskriget och Lapplands kriget är något som är nästan omöjligt för oss yngre generationer att förstå. Själv har jag, likt så många andra i min ålder, via min familj fått höra om min fars krigserfarenheter, till exempel om slaget vid Tali-Ihantala, där han deltog. Min bror Stefan Forss skrev senare tillsammans med Benedict Zilliacus manuset till Åke Lindmans filmer Framom främsta linjen och Tali-Ihantala på basen av bl.a. min fars, Harry Järvs, Allan Finholms och andra jämnårigas berättelser. Här vill jag understryka, att det dokumenterande och berättande arbetet är mycket viktigt. Jag och min generation har haft lyckan att få leva i vårt egna, fria land. I fred och i välfärd, och kunna fatta våra egna demokratiska beslut, tack vare de uppoffringar som ni veteraner gjorde. Därför är det också vår skyldighet att fortsätta berätta för kommande generationer om hur förhållandena var under krigstiden, och vilka uppoffringar som gjorts för vårt land och folk. Speciellt i en både inrikes- som utrikespolitisk turbulent tid som denna, är det viktigt att komma ihåg vårt lands historia. Fred, frihet och demokrati är inte alla förunnat, och har aldrig varit det. Det gäller för dagens unga och dagens beslutsfattare att förstå hur värdefulla grundläggande element vi talar om, att inse att de måste värnas och skötas. Inget får tas för givet. Det om något är ni alla levande bevis på. Knappast hade ni heller som barn trott att ni en dag skulle vara involverade i krig, vara tvungna att dra ut i strid med livet som insats. Därför får vi aldrig glömma, och därför har ni alla en unik historia som det är viktigt att låta barn, barnbarn och kommande generationer få del av.
Bästa festdeltagare,
För mig har den här sommaren inneburit tid att koppla av, ladda batterierna, njuta av allt det vackra runtomkring i naturen, tid att umgås med familj och vänner, men också tid för eftertanke. I dagarna hade mina föräldrar firat 70-års bröllopsdag om de varit i liv. Då 1945 var vårt land hårt ansatt av kriget, men det fanns framtidstro och vilja att jobba tillsammans. Det är vad vi också nu behöver.
Sommaren har också gett möjligheter att träffa mänskor från när och fjärran. Det har jag försökt att ta vara på vid diverse sommarevenemang som ju Österbotten är fyllt av! Jag trivs ute bland folk och det förtroende vi som riksdagledamöter har fått av folket handlar ju också om att lyssna, vara närvarande, resonera och fundera hur vi ska utveckla vårt gemensamma samhälle, vilka spelregler vi behöver, vad vi klarar oss utan, hur vi kan verka för att sporra till företagsamhet och nyskapande mm hur vi ska få fler arbetsplatser. I grunden handlar det ju om att ge förutsättningar för var och en, såväl liten som stor, till det goda livet. Och det goda livet finns ofta i den trygga vardagen. Jag tror att också ni uppskattar den trygga vardagen. Att veta att det finns mat för dagen, att det finns tillgång till vård och omsorg då man behöver det och att man får leva utan våld i sin närhet. Men vi har ett problem som allt fler äldre, men också yngre upplever och det är ensamhet. Därför är det så viktigt just med den här typen av evenemang. Att få vara med andra, med liknande erfarenheter…
När jag tänker tillbaka på min barndoms somrar, är det just känslan av trygghet som kommer främst. Fastän jag förlorat min far som väldigt liten, och min mor var ensam med oss sju syskon, och vi var utan båt, betvivlade jag aldrig att vi inte skulle kunna komma ut till sommarstugan på Mässkär. För det fanns alltid släktingar och grannar som ställde upp, och så fanns där lotsarna och sjöbevakarna. Idag skulle vi säga att det var det starka sociala kapitalet som delvis var med och skapade den trygghet jag fick känna. Mänskor brydde sig och man var mån att hjälpa där det behövdes.
Bästa vänner,
Som ni vet befinner sig SFP nu för första gången på 36 år utanför regeringen. Dvs vi är i opposition tillsammans med SDP, Gröna, VF och KD. För första gången på länge har heller Österbotten ingen ”egen minister” i regeringen. (I den förra regeringen var vi tre från Vasa valkrets.)
För SFP och svenska riksdagsgruppen är det nu viktigt att föra en konstruktiv uppbyggande oppositionspolitik. Vi är beredda att stöda regeringen då den kommer med kloka förslag och vi kommer att påpeka brister och presentera egna förslag gällande frågor där vi inte delar regeringens syn. Vi kommer också att arbeta fram en egen alternativ budget som presenteras i höst.
I min nya roll som Svenska riksdagsgruppens ordförande, har jag ett antal gånger efterlyst svar om hur den nya regeringens värdegrund ser ut. I regeringsprogrammet finns en skrivning om att ”Finland är ett öppet och internationellt land, rikt på språk och kultur” ” En öppen och positiv attityd till varandra och omvärlden gör Finland till ett enastående, bra land” står det vidare. Ändå förefaller det som om regeringens inre slitningar kommer till uttryck just i denna väsentliga fråga om värdegrunden. Den är väsentlig just för att det handlar om vår grundläggande mänskosyn, hur vi ser på respekten för varandra som individer och utgångspunkten om att bejaka varje mänskas lika värde. Slitningarna har kommit mycket tydligt fram då det gällt regeringens linje i frågan om flyktingkrisen på Medelhavet. Sannfinländarna har motsatt sig att man inom EU ska komma överens om en gemensam fördelning av flyktingarna, för att lindra situationen för de mest utsatta EU-länderna Italien, Grekland o Spanien. Omsorgen om nästan, borde kunna sträcka sig att omfatta också flyktingarna på Medelhavet. Finland kan bara inte vända ryggen och säga att någon annan får bry sig. Vi måste vara med och försöka hitta lösningar, signalera att vi är med och delar ansvaret
Uppenbart är att det finns irritation inom regeringen. Faktum är att Soini ju i Greklands frågan tvingats vända kappan 180 grader, och gå med ett tredje stödpaket Han har alltså sålt sin största och viktigaste sakfråga som lett till partiets framgång i de senaste två valen. Som motprestation har han tydligen lyckats förhandla sig fram till att få motsätta sig en ökning av antalet flyktingar, fastän han internt i regeringen också förlorar denna fråga.
En fråga som också väckt mycket diskussion i sommar och skapat stort missnöje är Fennovoima och dess planer att bygga ett kärnkraftverk i Pyhäjoki. Det verkar som om man till vilket pris som helst vill att projektet skall ros i land. Det är ytterst tråkigt, med tanke på att projektet inte mera idag motsvarar vad det var i början. Ryska Rosatoms stora ägarandel borde ha fått regeringen att tänka om. Därmed ökar det ryska inflytandet över finsk energiförsörjning, något som jag inte alls ser med ljusa ögon på.
Bästa vänner,
Det viktigaste för vårt land just nu, är att det skapas fler arbetsplatser och vi får fler mänskor i jobb. Den vägen kan vi få ekonomin att lyfta. Ni alla som är här idag, har varit med om verkligt jobbiga tider för vårt land. Vad gjorde ni – jo, ni bet ihop, ni kämpade och slet och ni byggde upp grunden för det välfärds- Finland vi har idag. Nu skulle vi behöva samma samhällsattityd, samma inställning att tillsammans klarar vi det.
Bästa veteraner, bästa festpublik
Det är ytterst viktigt att regeringen och riksdagen ser till att trygga anslagen för veteranernas och krigsinvalidernas rehabilitering. Såsom jag förstått det budgetförslag som finansministeriet kommit med, så hålls anslagen för veternerna på nuvarande nivå per veteran. Det är viktigt. Jag hoppas också att ni som är här idag upplever att ni får ett tillräckligt stöd. Vad gäller möjligheten att också de krigsinvalider som har en 10 procentig invaliditet skulle omfattas av samma förmåner som de övriga, är jag dock tyvärr pessimist. Jag hoppas att regeringen skulle kunna komma emot på den punkten, men jag befarar dessvärre att så inte kommer att ske.
Som ni vet så försökte statsminister Sipilä nå ett samhällsfördrag med arbetsmarkandsorganisationerna. Tyvärr kom man inte ända fram till mål. Det vore ytterst viktigt att vi skulle komma till skott med reformer som ökar produktiviteten och konkurrenskraften i landet och som skapar fler jobb. Men det kan förstås inte göras ensidigt enbart med uppoffringar från arbetstagarnas håll. Företagsledarna i de stora bolagen har också all orsak att se sig i spegeln, och fråga sig själva om de tjänar som förbilder då det gäller att gemensamt hitta lösningar för att få skutan Finland på rätt köl med en hållbar kurs. Det är synnerligen oansvarigt att agera så, att man av egoistiska skäl flyttar till ett annat EU-land för att undgå skatt på sin pension. Det är på plats med en hel del självrannsakan.
Bästa veteraner, bästa vänner,
Jag hoppas ni skall njuta av dagens fest. Att ni skall känna att ni uppskattas av oss yngre, av riksdagen och av Finlands folk. Att ni ska känna er väl till mods med det ni gjort och vara stolta över er själva. Och fortsätt att låta er röst höras. Fastän ni blir äldre och till antalet färre för varje år som går, är ert budskap viktigt.
Vi går onekligen en spännande höst till mötes. Flyktingkrisen i Medelhavet, Greklands eurokris och vår offentliga ekonomi samt vårdreformen är alla exempel på frågor som kommer att vara på agendan. Men vi måste också lyfta upp värdediskussionen på allvar på den agendan för allt hänger ihop. Vi behöver framtidstro, våra unga behöver känna sig behövda. Jag hoppas att diskussionsklimatet i vårt land börjar andas mera av gemensamt ansvar, av tro på att vi kan och att allas insatser är värdefulla. I slutändan handlar det om rätten till det goda livet. Det goda livet som oftast finns i den trygga vardagen. Den som ni alla varit med om att bygga upp.
