Julen står för dörren och år 2015 börjar lida mot sitt slut. Det har varit ett oerhört händelserikt år såväl i hemlandet som ute i världen. Sällan har så många mänskor varit på flykt från sina hem undan krig, terrorism och elände. Sällan har världen ropat så högt efter gemensamma hållbara lösningar.
Riksdagsvalet den 19 april blev det bästa valet för Svenska Folkpartiet på över 20 år. Vi hade en utmärkt kandidatbukett och vi genomförde en lyckad kampanj. Men trots det goda valresultatet är vi nu för första gången på 36 år utanför regeringen. Vi bestämde i ett tidigt skede att SFP ska vara det konstruktiva oppositionspartiet, som inte skäller på allt utan lyfter fram trovärdiga alternativ. Och det har vi gjort! Under hösten har vi satt ner mycket arbete på vår s.k. skuggbudget där vi visat att man inte skulle behöva skära i bl.a utbildningen och biståndet på samma sätt som regeringen gjort. Politik handlar om prioriteringar, och vi hade valt att satsa mera på barnen och de unga, på forskning och utveckling. För det är med kunskap och kunnande som vi ska lyfta Finland. Nu gör regeringen tvärtom. Skär i pengarna för utbildning, dagvård och småbarnsfostran samt ungdomsgarantin. Det är oerhört kortsiktig politik.
Vi har också under hösten märkt att regeringssamarbetet inte heller löpt helt smärtfritt. Regeringen har många gånger kommit med dåligt beredda förslag, som lett till att den själv fått backa. Det inger inte förtroende men samtidigt är det bra att regeringen förstår att ge sig i frågor som inte är i väl genomtänkta. Ett exempel på detta är pensionärernas bostadsbidrag där regeringen, efter många påtryckningar från oppositionen, beslöt att dra tillbaka sitt sparförslag. Ett konkret bevis på att det också går att påverka politiken även från oppositionsplats.
Regeringen var också mycket nära att upplösas här för en dryg månad sedan i samband med beslutet kring vårdreformen. Nu återstår att se hur väl man kommer at kunna komma överens framöver, då ännu fler pusselbitar skall falla på plats i denna jättereform. Lätt kommer det inte att vara. Hur ska vården finansieras i framtiden, vad innebär självstyrelsen för områdena och vilka sjukhus kommer att få behålla fulljour ? Det är bara några av de stora frågor som ännu inte har några svar. Jag sitter med i den parlamentariska uppföljningsgrupp som leds av minister Rehula. I vilken utsträckning han kommer att lyssna på gruppen återstår att se. Men det är klart att för Svenska riksdagsgruppen duger inget annat än att Vasa centralsjukhus får vara ett av de tolv med fulljour, att Karleby får fortsätta med förlossningar mm och att vi också i Jakobstad har en allmänjour dygnet runt. Det här är frågor där vi behöver förena våra krafter på alla plan, i riksdagen, i regionerna och på det lokala planet.
Den här veckan har gått åt till hundratals omröstningar om budgeten. På den positiva sidan kan vi notera att vi genom gott samarbete mellan regionens riksdagsledamöter lyckades försäkra tilläggsfinansiering för Viexpo så att verksamheten när det gäller de mindre företagens internationalisering kan tryggas. Däremot fick Folktinget kalla handen, och förlorar nu ca 15 % av sitt statsstöd, då riksdagen valde at med förkrossande majoritet säga nej till ett anslag på 100.000 €. I festtal är det många som månar om det tvåspråkiga Finland, men i praktiken fick vi nu se hur det går då SFP står utanför regeringen. Anmärkningsvärt var också det att endast SFP och de Gröna i sin helhet stödde förslaget, samt någon enstaka ledamot i SDP och VF. Dvs inte heller socialdemokraterna levde upp till det vi varit vana vid då det gäller svenskan.
Avslutningsvis vill jag önska alla läsare en riktigt fridfull och avkopplande jul.
Anna-Maja Henriksson
Riksdagsledamot (SFP)
Svenska riksdagsgruppens ordförande
