Regeringens utbildningspolitiska linje är synnerligen oroväckande. Man har skurit hundratals miljoner i universitetens finansiering och nu planeras också en kraftig sänkning av studiestödet. Nyckeln till Finlands framgång har länge varit en kvalitativ utbildning inklusive satsning på forskning och innovationer. En välutbildad befolkning har varit vårt trumfkort. Det borde det också vara framöver. Det behövs en fortsatt satsning på kunskaps-Finland för att ta oss ur den ekonomiska kris vi är i för tillfället. Enbart ett samhällsfördrag räcker inte. Men regeringen ser ut att välja en annan väg. Nu är det studerandenas tur att få smaka på besk SSS-medicin.
I den rapport om studiestödssystemet som professor Roope Uusitalo överräckte till undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen i veckan föreslås en kraftig nedskärning av högskolestuderandenas studiestöd. Studiepenningen föreslås sänkas från 336 euro till 250 euro per månad, maximiantalet studiestödsmånader skall minskas och att statsgarantin för lån skall höjas. Parallellt med detta skall kraven på framsteg i studierna bli strängare. Man vill med andra ord, att våra studerande skall bli färdiga snabbare och att de därtill skall finansiera allt mera av sina studier med lån. Det handlar dessvärre om mycket piska och väldigt lite morot. Att skära studiepenningen med hela 28 procent skulle naturligtvis inverka negativt på de studerandes vardag. Speciellt i huvudstadsregionen är hyrorna så höga att hela studiestödet inklusive bostadsbidrag redan idag går till att betala hyran. Till mat och normala levnadskostnader blir inte många cent över.
Den modell som Uusitalo föreslår skulle försätta våra ungdomar i en mycket ojämlik situation. Möjligheten att skaffa sig en utbildning ska inte vara beroende av föräldrarnas socioekonomiska bakgrund! Fastän studiestödet i dagens läge inte är högt ger det ändå unga en möjlighet att skaffa sig en utbildning och på samma gång även skapa en god grund för sin framtid. Vi måste eftersträva jämlika möjligheter för våra unga, istället för att öka klyftorna mellan dem.
Regeringen har också som mål att förkorta studietiden. Jag tvivlar på att den modell som utredningsmannen föreslår skulle ha önskad effekt. Varför? Jo, för då man skär i studerandes grundtrygghet blir de tvungna att jobba allt mer vid sidan om studierna för att kunna säkra sin utkomst. Att ta lån är inte attraktivt fastän räntorna är låga eftersom vi är i ett läge där arbetsmarknaden känns mycket osäker. Arbetslösheten har också ökat bland högutbildade och det är självklart att många unga känner en oro. Det upplevs lätt som en stor risk att skuldsätta sig.
Det finns alltså en uppenbar risk för att regeringen väljer att underlätta statens egen lånebörda genom att tvinga de unga att skuldsätta sig allt mer. Inför riksdagsvalet lät det annorlunda. Då bedyrade såväl Samlingspartiet som Centern att man inte skulle spara mera på utbildningen eller skära i studiestödet.
Det nuvarande systemet är inte perfekt, och på sikt behöver det säkert förnyas så att det bättre möjliggör heltidsstudier och innehåller fler sporrande element. Ett system som bygger på allas jämlika möjligheter. En klok regering sätter tummen ner för Uusitalos modell.
Regeringens utbildningspolitiska linje är synnerligen oroväckande. Man har skurit hundratals miljoner i universitetens finansiering och nu planeras också en kraftig sänkning av studiestödet. Nyckeln till Finlands framgång har länge varit en kvalitativ utbildning inklusive satsning på forskning och innovationer. En välutbildad befolkning har varit vårt trumfkort. Det borde det också vara framöver. Det behövs en fortsatt satsning på kunskaps-Finland för att ta oss ur den ekonomiska kris vi är i för tillfället. Enbart ett samhällsfördrag räcker inte. Men regeringen ser ut att välja en annan väg. Nu är det studerandenas tur att få smaka på besk SSS-medicin.
I den rapport om studiestödssystemet som professor Roope Uusitalo överräckte till undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen i veckan föreslås en kraftig nedskärning av högskolestuderandenas studiestöd. Studiepenningen föreslås sänkas från 336 euro till 250 euro per månad, maximiantalet studiestödsmånader skall minskas och att statsgarantin för lån skall höjas. Parallellt med detta skall kraven på framsteg i studierna bli strängare. Man vill med andra ord, att våra studerande skall bli färdiga snabbare och att de därtill skall finansiera allt mera av sina studier med lån. Det handlar dessvärre om mycket piska och väldigt lite morot. Att skära studiepenningen med hela 28 procent skulle naturligtvis inverka negativt på de studerandes vardag. Speciellt i huvudstadsregionen är hyrorna så höga att hela studiestödet inklusive bostadsbidrag redan idag går till att betala hyran. Till mat och normala levnadskostnader blir inte många cent över.
Den modell som Uusitalo föreslår skulle försätta våra ungdomar i en mycket ojämlik situation. Möjligheten att skaffa sig en utbildning ska inte vara beroende av föräldrarnas socioekonomiska bakgrund! Fastän studiestödet i dagens läge inte är högt ger det ändå unga en möjlighet att skaffa sig en utbildning och på samma gång även skapa en god grund för sin framtid. Vi måste eftersträva jämlika möjligheter för våra unga, istället för att öka klyftorna mellan dem.
Regeringen har också som mål att förkorta studietiden. Jag tvivlar på att den modell som utredningsmannen föreslår skulle ha önskad effekt. Varför? Jo, för då man skär i studerandes grundtrygghet blir de tvungna att jobba allt mer vid sidan om studierna för att kunna säkra sin utkomst. Att ta lån är inte attraktivt fastän räntorna är låga eftersom vi är i ett läge där arbetsmarknaden känns mycket osäker. Arbetslösheten har också ökat bland högutbildade och det är självklart att många unga känner en oro. Det upplevs lätt som en stor risk att skuldsätta sig.
Det finns alltså en uppenbar risk för att regeringen väljer att underlätta statens egen lånebörda genom att tvinga de unga att skuldsätta sig allt mer. Inför riksdagsvalet lät det annorlunda. Då bedyrade såväl Samlingspartiet som Centern att man inte skulle spara mera på utbildningen eller skära i studiestödet.
Det nuvarande systemet är inte perfekt, och på sikt behöver det säkert förnyas så att det bättre möjliggör heltidsstudier och innehåller fler sporrande element. Ett system som bygger på allas jämlika möjligheter. En klok regering sätter tummen ner för Uusitalos modell.
