Förväntningarna på nya sysselsättningsåtgärder och en klarsynt ekonomisk politik var stora. Nu i efterhand kan jag inte säga annat än att det känns som regeringen bygger luftslott.
Kännetecknande för regeringen är att först göra stora nedskärningar på flera håll för att sedan ge små smulor tillbaka. Det är som att först ta hela brödet och sedan ge tillbaka en skiva. Ett exempel är att först skära 190 miljoner i yrkesutbildningen för att senare ge 15 miljoner tillbaka.
Det kanske största problemet med halvtidsgranskningens utfall är bristerna på tillräckliga sysselsättningsåtgärder. Dels saknas det strukturella ändringar på arbetsmarknaden, som idag är för inflexibel, men det saknas också helt konkreta sysselsättande åtgärder. Detta trots att vi från SFP senast för en vecka sedan presenterade 12 konkreta sysselsättande åtgärder för Statsministern. Bland annat föreslog vi åtgärder som underlättar företagande, satsningar på arbetstagare och arbetshälsan samt förnyande av familjeledigheterna.
En annan stor helhet, som ställer till problem, är vård- och landskapsreformen och de ekonomiska följderna av den. Vi vet alla att reformen inte tacklar de utmaningar regeringen planerat åtgärda. Inte heller kommer reformen att ge några som helst inbesparingar – tvärtom. Detta är inte enbart mitt påstående. Det är tunnsått med personer, som verkligen tror att reformen skulle spara något överhuvudtaget. Över 80 % av de som gett utlåtande om reformen anser att de ekonomiska målen inte nås. Regeringen fortsätter ändå, i sin envishet, som om ingen kritik skulle förekomma.
Det finns även några bra beslut. En sänkning av dagvårdsavgifterna är ett av dem, men mycket mer kunde göras i familjepolitiken. Det vet vi att de flesta partier anser. Sannfinländarna verkar ändå, som en tjurig femåring, styra regeringen i frågan och motsätter sig förnyelser i familjepolitiken. Det handlar om förnyelser som kunde stöda jämställdheten och sysselsättningen överlag. Det andra, som samma parti prompt lyfter upp, är språkförsöken, det vill säga att våra barn ska kunna byta ut språkundervisningen i ena inhemska språket mot något annat språk. Jag kan inte annat än fråga – på vilket sätt för Sannfinländarnas politik vårt land framåt?
Obegripligt i sammanhanget är också att Centern och Samlingspartiet utan att blinka tilldelar Sannfinländarna Kultur- och idrottsministerposten utökad med europafrågor, medvetna om att nya ministern talar för en folkomröstning om EU-medlemskapet.
Regeringen har två övergripande problem. Det första gäller att ett av regeringspartierna inte har något intresse att utveckla vårt land, utan fokuserar enbart på att föra en hätsk språkpolitik och begränsa invandringen. Det andra gäller att regeringen baserar sin ekonomiska politik på luftslott och önsketänkande om att Finlands BNP ska öka med 2 procent samt att vårdreformen ska spara 3 miljarder.
