Serien började med en regering med så goda relationer att de alla tillsammans ville sitta i ett öppet landskapskontor. Efter att relationerna inom sannfinländarna ändå stramats åt med en ny partiordförande och partiet gick i två bitar fick vår statsminister flyga mot Presidentens sommarresidens. Turen blev ändå inte lång då statsministern redan i ett tidigt skede kunde göra en U-sväng eftersom gruppen Blå framtid med 20 avhoppare från sannfinländarna räddade regeringen.
Det senaste avsnittet får många av oss att tänka vad det riktigt är som sker i vårt land. Nyheterna och speciellt kvällspressens reportage har cirkulerat kring påståendet att dåvarande sannfinnländarnas (nuvarande Blå Framtid) statssekreterare, Samuli Virtanen, skulle ha gömt sig i bilens baklucka då han åkt från statsministerns tjänstebostad, söndagen efter att sannfinländarna haft sin partikongress i somras. Jag kan inte annat än fråga mig varför i hela friden någon skulle gömma sig i en baklucka om det inte fanns något att dölja. Och ifall allt detta är sant så är det väl sig själv Virtanen ville dölja. Jag antar också han ändå i så fall frivilligt klivit in i bakluckan och att beskyllningarna att det skulle ha varit chaufförens idé är totalt onödiga.
Hela denna historia är så absurd att jag inte vet om man ska skratta eller gråta. Att skratta är roligare och antagligen bättre för sinnet, men helt med ro kan jag inte ta det här. För tillfället finns det för många faktorer i regeringsarbetet som gör att trovärdigheten lider. Vi har på sistone fått bevittna interna gräl inom de två största regeringspartierna Centern och Samlingspartiet när det gäller vårdreformen. De har bland annat öppet skrivit insändare mot varandra i Maaseudun Tulevaisuus. Blå framtid har intagit statisten roll i denna kamp som gäller en kombination av centerns hett efterlängtade landskapsmodell och samlingspartiets lika mycket önskade breda valfrihet i vården. Vårdreformen får inte bli en politisk spelknapp, där behandlingen dikteras av partipolitiska intressen och där den enskilda finländarens rätt till god vård och social trygghet lider.
Jag såg det därför befogat att i torsdags på riksdagens frågetimme ställa statsministern en fråga om regeringens funktionsduglighet. Det är vårt uppdrag som riksdagsledamöter i opposition att ställa regeringen de svåra frågorna för att försöka få dem på rätt kurs och det är medborgarnas rätt att få svar av vårt lands beslutsfattare. Statsministern bedyrade att regeringen är mycket funktionsduglig. Om detta stämmer återstår att se. Trovärdigheten har nog igen denna vecka fått sig mer än en ordentlig törn.
Anna-Maja Henriksson
Riksdagsledamot
Partiordförande, SFP
