Nu är situationen en annan. 119 får, 7 kalvar, 1 kviga, 47 hundar och 647 renar noterades år 2016 ha fallit offer för vargars framfart. Alla som följt debatten de senaste veckorna vet att vargobservationerna har varit många även denna vinter. Det har bidragit till oro bland befolkningen. Senast i veckan vet vi att det rört sig vargar väldigt nära bebyggelse i Särkimo och i alla fall en hjort och en katt har blivit vargens byten. Det finns åtminstone en bofast flock norr om Vasa och två bofasta flockar i Sydösterbotten. Ifall förhållandena är gynnsamma kan vargstammen under tre år fördubblas.
Den ökande mängden rapporter om orädda vargar, som rör sig bland bosättningen, har medfört att befolkningen i vissa områden i Finland inte längre känner sig trygg. Vargens framfart i tätorter har man försökt stävja, men myndigheternas njugga inställning till åtgärder har lett till att vargstammen ökar. Det som väcker stor oro är att vargarna rör sig i områden där de inte tidigare varit synliga. Nu stryker den bokstavligen runt husknutarna, vilket bl.a Sanna Vikström i Vörå berättat för ÖT och VBL. Det är mer än förståeligt att mänskor reagerar och vill se åtgärder!
Därför har vi i SFP valt att lämna in ett skriftligt spörsmål till jord- och skogsbruksminister Jari Leppä. Vi frågar vilka åtgärder regeringen ämnar vidta för att hålla vargstammen under kontroll och öka medborgarnas säkerhet.
På flere håll har jägare skickat in ansökningar om vargjakt, som baserar sig på antalet vargobservationer. Förra veckan sändes en ansökan från jägare i Malax och Närpes in och nu denna vecka har jägare i Nykarleby gjort detsamma. Representanter för flera kommuner i Österbotten har även nyligen lämnat in en skrivelse om att understöda ansökningar om skyddsjakt på varg. Kommunerna har lyft fram att omfattningen på vargflockarna i området oundvikligen kommer att leda till konkreta problem om inte förekomsten av varg stävjas genom skyddsjakt.
Det finns ändå en klar orsak till varför jakten på varg är så begränsad som den är. Faktum är att vargen klassificeras som utrotningshotad och jakt är det enda som minskar vargstammen eftersom den saknar naturliga fiender. Därför måste eventuella lov på skyddsjakt basera sig på verklig statistik och analys över följderna. Ibland kan det också räcka att myndigheterna ger rätt att skrämma bort vargen. Tillstånd till fördrivning av varg måste kunna ges, då det är uppenbart att det inte rör sig om tillfälliga vargobservationer, utan om flockar som bosatt sig nära bebyggelse.
Vargen hör hemma i Finland och mänskan var medskyldig till att vargbeståndet historiskt varit alarmerande lågt. Det till trots ska vi inte behöva gå omkring och vara rädda för att det allra värsta kan hända våra mor- och farföräldrar, våra barn, husdjur eller boskap på grund av en varg som blivit orädd och kommit för nära bosättningen. Befolkningens oro kan inte förbises med en axelryckning och mänskors tilltro till myndigheterna måste återställas. Vi ska inte behöva vänta på att någon enda mänska blir vargens offer! Det är för medborgarnas känsla av trygghet, men även för att motverka olaglig jakt, denna fråga måste tas på allra största allvar. Jag och SFP väntar med stort intresse på vad minister Leppä kommer att svara på vårt spörsmål.
