Var har vi då de lyckligaste kommunerna i Finland? Jo, en stor del av dem finns i Österbotten. Ilta-Sanomat publicerade förra veckan en undersökning där det framgår att av de tolv lyckligaste kommunerna i vårt land är sju tvåspråkiga österbottniska kommuner. Larsmo, Pedersöre, Korsholm, Vörå, Kronoby, Malax och Nykarleby. Gemensamt för dessa kommuner är att arbetslösheten är låg och människorna känner sig delaktiga i samhället.
Men det är inte bara Ilta-Sanomats undersökning som placerar Österbotten högt i rankningen då det gäller livskraften i landets regioner.
I doktor Timo Aros undersökning från 2016 placerar sig både Vasa- och Jakobstadsregionen högt. Här finns en stark företagaranda, hög sysselsättningsgrad och ett aktivt näringsliv. Det här är något som vi i Österbotten kan vara stolta över. Tillsammans har vi skapat ett samhälle där människor vill bo och jobba och där man trivs. Därmed inte sagt att vi inte skulle ha några problem. Det finns alltid sånt vi kan bli bättre på.
Men självfallet är jag också oerhört glad över att Svenska folkpartiet är starkt i dessa trakter. Det är inte oväsentligt vilken politik som bedrivits. Det är det inte heller framöver. För SFP är demokratin central. Att bygga ett samhälle handlar om att involvera befolkningen, att skapa förutsättningar för företag att växa, att skapa trivsamma boendemiljöer, att satsa på närservice i form av fungerande dagvård, skola och omsorg.
Under hela vår självständighet har vårt land byggt på att kommunen varit den bärande enheten för lokal demokrati. Nu befinner vi oss i ett brytningsskede, där regeringen med sin landskaps- och vårdreform överför såväl en stor del av pengarna som av makten bort från kommunerna. 18 landskap ska ta över, men får en mycket begränsad självbestämmanderätt. I praktiken blir de långt förlängda armar till statsmakten, och de centrala besluten om såväl finansiering som vad man får göra på olika sjukhus, kommer att styras av ministerierna. Det här bekymrar mig, för jag är övertygad om att just möjligheten att själv aktivt vara med och påverka den egna kommunens och regionens framtid är en bärande kraft i skapandet av såväl världens lyckligaste land som världens lyckligaste kommuner.
Regeringens centraliseringsiver riskerar att förändra situationen över var vi i framtiden hittar världens lyckligaste människor. Det som händer ifall människor börjar uppleva att de blir satta under förmynderskap, det är att känslan av vanmakt växer. Därför borde man också nu inse att om vi ska ha landskap, ja då bör landskapen få en riktig självstyrelse. Pengarna, makten och ansvaret behöver gå hand i hand. Alltid behövs också samarbete med andra, men besluten borde kunna fattas av dem som invånarna i landskapet valt att företräda dem.
All visdom bor nämligen inte i Helsingfors på ministerierna, inte heller i landets regering.
Det är inte lätt att vara bäst i världen över tid. Det vet alla idrottare som varit på toppen. Vill Finland framöver också hålla topplaceringen, ja då ska vi öka på medborgarnas möjlighet att påverka sin vardag, inte minska på den.
