Talat ord gäller
Bästa partifullmäktige
Vilken vecka vi igen haft i politiken! Senast i torsdags rusade varje politisk journalist i det här landet till rikssalen för att höra att Harry ”Hjallis” Harkimo är besviken på sitt parti. Han sade att han i jämförelse med sitt tidigare parti har olika åsikter, olika linjer, olika tankar och olika ledarstilar. Däremot vill han inte heller bli oppositionspolitiker och kommer ändå att rösta för regeringens förslag, med undantag för vårdreformen. Ja, inte vet jag vad man ska tro om honom, men bra att regeringens vårdreform har en röst färre att räkna med då det kommer till avgörande omröstningarna.
Och Paavo Väyrynen, ja vad ska man säga? Ena dagen vill han det ena och nästa dag det motsatta. Det är ju underhållande, men nog är det också ack så bedrövligt att huvudnyheterna många dagar det senaste året prytts av besvikna män.
Helsingin Sanomats partibarometer igår visade att det bara är 6 % som är nöjda med regeringen. Det är en otroligt låg siffra. Kanske det vore dags för regeringen att ändå tänka om med vård- och landskapsreformen som säkert är en stor källa till människors besvikelse.
Regeringen har i veckan presenterat ramarna för sin sista budget. Och det märks att det är en riktig valbudget. Jag medger nämligen att det finns också bra saker i rambudgeten. Det är välkommet att minimidagpenningen höjs med 80,50 euro per månad för dem befinner sig i den svåraste livssituationen och att garantipensionen höjs. Vi kan också notera att det vi från SFP föreslog förra hösten – ett program för mental hälsa – nu ska utarbetas. Detta särskilt med tanke på att mentalvården, liksom socialvården, har hamnat i skymundan i vårdreformen. Men orsaken till att jag säger att det här är en valbudget är att det är tydligt att regeringen nu sysslar med något jag skulle beteckna som plåsterpolitik. Man erbjuder plåster på såren för det som regeringen själv tidigare har skurit ned – ta nu utbildningen som det grövsta exemplet.
Den finländska ekonomin växer snabbt och siffrorna visar att tillväxten är betydande. Det här är bra, och det är glädjande att fler människor fått jobb och att sysselsättningsnivån närmar sig 72 procent. Utbudet på arbetskraft borde ändå öka från nuläget och vi i SFP har ju varit mer ambitiösa än regeringen och sagt att Finlands mål ska vara en sysselsättningsgrad på minst 75 procent 2022 och på sikt 80 procent. Det lyckas ju i andra nordiska länder och i Österbotten, så nog borde ju resten av Finland klara av det också.
Vi i SFP har föregått med exempel och presenterat ett flertal sysselsättningsåtgärder för regeringen. Regeringen har däremot inte ens svarat på företagens önskan om att underlätta för dem att anställa människor med den kompetens de behöver. Ingenting har nämligen gjorts för att slopa behovsprövningen av utländsk arbetskraft. Tänk er att det bara i huvudstadsregionen skulle behövas mellan 5000 - 8000 kodare för spelindustrin och det finns inte så många på den finska arbetsmarknaden. För att vi ska klara av att hålla hjulen snurrande i landet, att öka exporten, öka investeringarna och skapa nya arbetsplatser, behöver också utbudet av arbetskraft öka.
För att Finland även på lång sikt ska vara ett konkurrenskraftigt land behöver vi en del reformer, reformer som inte gått framåt under denna regeringsperiod. Då avser jag den nödvändiga reformen av familjeledigheterna, en helt ny socialskyddsreform och de strukturella problemen inom arbetslivet som fortfarande är olösta. Var blev till exempel de lokala avtalen? I Sverige har de fungerat väl. Varför skulle de inte göra det i Finland? Det är i de små och medelstora företagen som nya arbetsplatser skapas. Genom att tillåta lokala avtal i större utsträckning gör vi det lättare för mindre företag att anställa. Vi behöver en helt ny samtalskultur på arbetsplatserna där arbetsgivare och arbetstagare tillsammans diskuterar sig fram till lösningar som är bäst. Det behövs en större flexibilitet på arbetsmarknaden och en familjereform som ger ännu bättre villkor för att kombinera familj och arbete.
Bästa partifullmäktige
Det går inte att tala om rikspolitiken utan att nämna vårdreformen. Jag håller mig kort gällande den idag. De gamla, stora frågetecknen är fortfarande olösta. Och nya frågetecken dyker upp nästan varje dag. Problemen, av vilka jag nu nämner endast de största, är olösta. Vårdreformen skulle stävja vårdkostnadernas kostnadsökning med tre miljarder. De flesta experter tror inte det här kommer att ske. Tvärtom befarar många att kostnaderna till och med kan öka.
Reformen skulle också göra förbättra tillgången till vård och göra den mer jämlik. Detta verkar också mycket osannolikt. Jag har sagt det tidigare, men jag säger det igen. Vi behöver inte mer byråkrati och ny förvaltning, vi behöver fler läkare. Och om vi ska ha landskap, ska vi ha landskap med verklig självstyre. Nu kommer landskapen att lida av en stort demokratiunderskott, då det egentligen inte får bestämma om något. Ett annat mega problem är datasystemen som måste fungera för att regeringens reform överhuvudtaget ska kunna förverkligas. Jag frågar, utan att förvänta mig att få ett bra svar av regeringen – hur ska regeringen lyckas garantera detta? Denna vecka fick vi höra oroväckande nyheter gällande Apotti i Nyland. Och vi vet hur det gick när utkomststödet överfördes till FPA.
Oklart är också hur vårdreformen förhåller sig till EU:s bestämmelser om statligt stöd. Regeringen har valt att låta bli att notifiera sin reform till kommissionen, trots att läget är oklart. Har man gjort en riskanalys om konsekvenserna, ifall det senare visar sig att reformen står i strid med EU regler. Jag vill ännu nämna den redan gjorda jourreformen. Centraliseringen av operationsverksamheten och nedmonteringen av de mindre sjukhusen har redan satt sina spår. Det har börjat komma oroväckande respons från vårdfältet. Detta skulle inte ha skett om SFP satt i regeringen.
Bästa partifullmäktige,
Trots att vi är i oppositionen ska det inte vara ett hinder för att tacka regeringen, ifall det finns orsak till det. Och idag finns det faktiskt orsak. Jag vill tacka justitieminister Antti Häkkänen för att han lyssnat på oss och igår meddelat att det inrättas så kallade språknotarietjänster, vilket betyder att det även i framtiden kommer att vara möjligt att göra domstolspraktik, dvs auskultera på svenska på fastlandet i Finland. Efter tingsrättsreformen såg det ut som detta endast skulle ha varit möjligt på Åland. Den här oron har vi berättat åt justitieministern. Jag är glad att minister Häkkänen tog lyra. Nu kommer det att finns åtta språknotarietjänster: tre vid Österbottens tingsrätt, två vid Västra Nylands tingsrätt och en vid Helsingfors, Östra Nylands och Egentliga Finlands tingsrätter. Tack!
På tal om ministrar. SFP fortsätter att jobba för en lösning i vargfrågan som är särskilt akut i Österbotten. Människor ska inte behöva vara rädda för sina barn eller för sina husdjur. Myndigheterna måsta kunna agera, så att folk känner sig trygga. Och för att tilliten till myndigheterna bibehålls. SFP har lyft upp frågan genom spörsmål, på frågetimmen och i media. Och vi fortsätter. Regeringen måste hitta en lösning!
Bästa partifullmäktige
Trots att vårdreformen är högaktuell, är det bra att vara medveten att det också finns andra mycket viktiga reformer på kommande. En av dem är reformen av vårt socialskydd. Eller för att ta till finska. Förutom sote-reformen har vi även snart en sotu-reform.
Vårt socialskyddssystem har byggts upp under årens lopp av flera olika regeringar, med ett gott syfte, det råder det inget tvivel om. Men när man skarvat och lagt till an efter, så är det klart att ett koordinerat helhetstänk saknats. Stödformerna är idag så många att vårt system närmast liknar ett lapptäcke, och är mycket komplicerat. Beskrivande är också att tusentals personer som skulle vara berättigade till stöd inte söker det. Vårt arbetsliv har också förnyats och det kommer att ändra ännu mer i framtiden, inte minst på grund av digitaliseringen och de möjligheter som artificiell intelligens ger. Socialskyddet måste följa med tiden. Samtidigt är det i dagens läge problematiskt att de uppstår situationer där mottagande av arbete leder till att stödtagaren förlorar sitt stöd – och får mindre i handen än då hen inte alls jobbade. Så kan det inte vara.
Därför behöver vi förnya vårt socialskydd. Vi behöver ett socialskydd som är sporrande, det ska alltid vara mer lönsamt att ta emot arbete än att låta bli. Vårt system måste också förenklas och förenhetligas. Socialskyddet bör ge en skälig utkomst, då en person på grund av olika livssituationer inte är eller kan vara med i arbetslivet. Ingen ska få falla i mellan eller hamna i kläm i vårt samhälle. Den som är i behov av bidrag ska inte heller bollas mellan olika luckor och myndigheter, det ska vara lätt att få stödet, ifall man uppfyller kriterierna.
SFP bör därför utarbeta sin egen modell för framtidens socialskydd , men vi måste tänka ännu lite bredare än så. Socialskyddet bör förnyas som en del av en större helhet. I den helhet ingår också familjeledigheterna, småbarnspedagogiken och beskattningen som viktiga delar.
Vi behöver reformera familjeledigheterna för att göra arbetslivet mera jämställt och för att öka familjernas valmöjligheter och flexibiliteten. Vi behöver en subjektiv rätt till dagvård och fyra timmar avgiftsfri småbarnspedagogik per dag för barn som är tre 3 år och äldre. För barnens och för familjernas skull. Men också för att förutsättningarna att sysselsätta sig och att ta emot jobb förbättras.
Sist men inte minst, i denna helhet. Vi bör ha en beskattning som sporrar till arbete. Om man jobbar mer, ska det också synas i plånboken. Arbetstagaren ska få mer i handen, det har vi SFP konsekvent påtalat under denna valperiod. Vi är inte ensamma om det, OECD konstaterar i sin senaste landsrapport att beskattningen på arbete borde lättas.
Bästa partifullmäktige
Avslutningsvis måste jag säga att jag är glad över det engagemang, den kunskap och med den iver våra kretsar arbetar. Jag har på sistone haft äran att besöka flera kretsmöten, senast Helsingfors idag på förmiddagen och det är roligt att se hur många och duktiga SFP:are som är ivriga på att inleda landskapsvalskampanjer och till och med riksdagsalskampanjer. Trots att vi i SFP inte är de största kämparna för vård- och landskapsreformen, som den nu presenteras och trots att vi ser fler frågor än svar med det hela så ska vi vara med. Vi ska vara med och forma och bygga upp landskapen då de en gång är här. Bättre är det att vi är seriöst delaktiga då grunden för dessa historiska landskap muras än att vi låter andra bygga murar på sätt vi inte kan leva med. Jag är säker på att om vi håller uppe och vidareutvecklar stämningarna vi nu har i våra kretsar så klarar vi av att uppnå de målsättningar vi lagt upp för oss själva. Det är vår människonära politik som kommer stöda oss att lyckas, det är våra utmärkta kandidater som med laganda kommer att kunna erbjuda våra väljare bästa möjliga politik.
