I torsdags röstade regeringspartiernas representanter ner SFP:s riksdagsledamot Veronica Rehn-Kivis ändringsförslag i social- och hälsovårdsutskottet om att Vasa centralsjukhus (VCS) ska få omfattande dygnet runt-jour. Regeringspartierna valde att köra över förslaget, som hade stöd från övriga oppositionspartier, med rösterna 9-7. Hade Pekka Puska (c) röstat som han velat, hade resultatet varit 8-8, och ordförandes röst (Krista Kiuru, SDP) hade avgjort saken till VCS fördel. Som alla läsare säkert noterat har Puska förbjudits rösta enligt sin övertygelse. I annat fall hotades han av sina regeringskolleger med att hela vårdreformen faller på grund av honom.
Alla Österbottens invånare oberoende av språk ska ha rätt till högklassig vård dygnet runt. Vi, 100 000 svenskspråkiga österbottningar, ska ha rätt till ett sjukhus med fulljour där vården fungerar på svenska. Det är uppenbart att VCS är det centralsjukhus som bäst kan tillgodose service på svenska och finska. Enligt undersökningar erbjuder centralsjukhuset dessutom mycket högklassig vård. Sjukhuset hör till de bästa i landet då det gäller patientsäkerhet, cancervård och vård av hjärtsjukdomar. 2017 publicerade THL en undersökning som ger BB på VCS bäst betyg i landet.
Sällan har en sjukvårdsfråga upplevts så orättvis av så många. Över 67 000 personer skrev under medborgarinitiativet. Över 10.000 deltog i manifestationen på Vasa torg. Alla som visat sin åsikt och deltagit i kampen för fulljouren har varit viktiga och är det också framöver. Men den sittande regeringen har vägrat lyssna. Man har satt sina egna politiska ambitioner först. Inte patienten, inte fakta, inte sakkunnigas utlåtanden, utan den politiska maktpolitiken. Det gör mig arg.
Jämfört med regeringens förslag om 12 sjukhus med fulljour skulle det inte nämnvärt öka kostnaderna att lägga VCS till listan. Siffran 12, som regeringen har fixerat sig vid, har den själv hittat på.
Ironiskt nog görs beslutet om VCS samtidigt som Europarådet ger Finland bakläxa för att de svenskspråkiga patienternas rättigheter inte förverkligas i praktiken. Det gäller även att minnas vad presidenten sade då han stadfäste lagen 29.12.2016. Då konstaterade han i ett uttalande att de språkliga rättigheterna bör kunna tryggas i praktiken vid Seinäjoki sjukhus innan patienter kan sändas dit. Vi vet att det inte är lätt att lösa i praktiken. Uppenbart är att Samlingspartiet, Centern och de Blå inte fäst någon större vikt vid presidentens uttalande. Då presidenten uttalar något ska det inte kunna förbises med en klackspark.
Detta är ett sorgligt exempel på mycket rå maktpolitik. De österbottniska patienternas rättigheter väger lätt. Att ledamot Koski (Saml) därtill lyckas få till det så, att hon anser det vara en fördel för VCS att inte få fulljour, säger allt. Med det resonemanget borde kön vara lång för att inte bli ett sjukhus med fulljour. Någon sådan kö har vi inte sett!
Men kampen är inte förlorad. Den fortsätter. Snart har vi riksdagsval och en ny regering. Jag lovar er att vi i SFP fortsätter att göra allt vi kan för att Vasa centralsjukhus ännu ska få fulljour!
