Att världen förändras är naturligt. Tekniken går framåt och världen krymper. Men att grundläggande värderingar, såsom den västerländska liberala demokratin, plötsligt utmanas från många håll, det är vi inte vana med.
I oktober deltog jag i Nordiska rådets session i Oslo. Jag fick tillfälle att fråga statsministrarna hur de ser på frågan om ett gemensamt nordiskt e-ID, men också om situationen då det gäller utomstående krafter som försöker påverka våra samhällen. Hur kan vi bli bättre på att agera tillsammans och ta vara på varandras erfarenheter? Glädjande nog tog statsministrarna lyra på min fråga. Statsminister Löfven svarade att Sverige gärna delar med sig av sina erfarenheter av de externa försöken att påverka det svenska riksdagsvalet i september. Statsminister Sipilä var inne på samma linje. Vi har all orsak att hålla nära kontakt och dela varandras erfarenheter. Det är uppenbart att det finns krafter som vill skapa instabilitet i de samhällen vi lärt känna som stabila. Också det Europeiska kompetenscentret för motverkande av hybridhot i Helsingfors har här en viktig roll. Vi måste inse att digitaliseringen gör oss mera sårbart och därför behövs nya sätt att agera. Hur gärna man än skulle tro gott om alla så får vi inte vara blåögda och naiva.
Från Oslo åkte jag vidare till Washington DC. Det var strax innan mellanårsvalet. USA har länge varit ett tudelat land men den här gången kändes det in på kroppen. Misstron mellan demokrater och republikaner är så djup att det ter sig rent obehagligt. Retoriken är tuff och har under president Trumps tid blivit allt råare. President Trump fortsätter byta medarbetare och ministrar i en rasande fart, vilket på inget sätt förbättrar tilliten till Trump administrationen. För mig blev det ändå rätt uppenbart att det ska mycket till för att Trump inte ska sitta en period till. Bland de stora amerikanska massorna är det många som inte bryr sig fastän han inte talar sanning. Trump bryr sig mest, ja egentligen enbart, om USA:s väl och ve. Det räcker för många. Intresset för Europa har avtagit, blickarna riktas istället mot Asien och Mellanöstern. Internationella överenskommelser och konventioner är heller inget som Trump ställer högt på sin agenda, tvärtom. Det i sig är en utmaning för hela den världsordning som under USA:s ledning formats sedan andra världskriget. För mindre länder är det speciellt olyckligt. Vi vill inte se en värld där de stora aktörerna besluter över våra huvuden.
Samtidigt ser vi nu ett Europa där gula västarna går ut på gatorna i Frankrike. Den för ett år sedan så populära president Macrons stöd smälter som smör i solen. I Storbritannien pågår en upprivande kamp om Brexit. En kamp som tär på de etablerade partierna såväl internt som externt. De som gick i främsta led för Brexit i samband med folkomröstningen sommaren 2017 har till stor del gjort sig osynliga. Folket fördes bakom ljuset med löften om hundratals miljoner mer till vården etc. Löften som man nu ser att var noll och intet. Populismen visste inga gränser under Brexit-kampanjen. Premiärminister May fick den otacksamma uppgiften att lotsa sitt land vidare efter den tidigare premiärministern Camerons våghalsiga spel med att föreslå en folkomröstning. I Tyskland hankar sig förbundskansler Merkel fram, men inte heller där är stabiliteten garanterad. Lägg sedan till länder som Ungern och Polen, där rättsstatsprincipen utmanas utan skrupler, pressfriheten åtstramas och där tilltron till en auktoritär ledare bara växer, precis som i t.ex. Turkiet. Och samtidigt ökar främlingsfientligheten runt om i Europa. Också i Finland har vi sett nazister dra ut på gatorna med hakkors-flaggor i högsta hugg. Hur har det kunnat bli så? Har man helt fjärmat sig från allt vad historiekännedom och medmänsklighet heter. Ja, vad ska man tro, vart är Europa och världen på väg?
Jag tror att det viktiga nu vore att gå tillbaka till rötterna och våra grundläggande värderingar. Vi måste påminna medborgarna i alla EU-länder att EU:s främsta uppgift är att vara ett fredsprojekt, och i andra hand ett projekt för ekonomiskt välstånd i Europa. Mycket av det missnöje som finns ute på gatorna i Europa handlar om misstro och att söka syndabockar, det handlar om svikna löften och om känslan att inte själv få vara med och påverka. De främlingsfientliga krafterna, och de som vill se ett svagt EU, späder på för att göra tudelningen allt starkare.
I den här terrängen gäller det för de liberala krafterna att ta debatten och fokusera på det som människor upplever att påverkar deras vardag och trygghet. För ett litet land som Finland är det helt uppenbart att ett försvagat EU inte är bra. Ryssland och Kina är naturligtvis de som vinner på att EU-länderna har svårt att hitta gemensamma lösningar på gemensamma problem. Till de frågorna hör klimatfrågan och också flyktingkrisen. Och ett är säkert, tas inte klimatfrågan på största allvar, kommer också flyktingvågen att bli större. Samtidigt är det många länder i Europa, inte minst Finland, som har ett skriande behov av att öka folkmängden för att klara av framtida utmaningar. Men självfallet måste det satsas ordentligt på integration för att inkludera alla dem som flyttar hit. Som en kuriositet kan jag nämna att i Närpes med 3 % arbetslöshet har över 10 % av befolkningen idag en annan bakgrund än finländsk. Ett utmärkt exempel på vad som är möjligt.
Vårens riksdagsval i Finland måste handla om värderingar, om vår människosyn, om klimatet, om utbildningen och vården. Allt hänger ihop. Ett framgångsrikt Finland är ett Finland som bygger på respekt för allas lika värde, som försvarar rättsstaten och som värnar om det fria ordet. Ett Finland som vågar, som tar ansvar och som höjer profilen i de nordiska och europeiska sammanhangen.
Om det är något jag lärt mig i politiken, så är det att man inte ska ta något för givet.
Turbulensen i världen gör det inte heller mindre viktigt att upprätthålla ett trovärdigt försvar. Samarbetet med Sverige och de övriga nordiska länderna är oerhört viktigt. Dessutom behöver vi värna om det europeiska och transatlantiska samarbetet och utveckla det. Samtidigt känns det som om det skulle behövas en kristallkula för att veta vad Trump vill med Nato.
Slutligen; jag vill vara optimist. Jag tror att de flesta människor vill gott. De flesta vill leva ett liv i trygghet och känna sig behövda. Jag tror på Franklin D. Roosevelts ord ”Democracy cannot succeed unless those who express their choice are prepared to choose wisely. The real safeguard of democracy, therefore, is education.”
