Det första du tänker på när du vaknar är knappast dina grundläggande rättigheter. Men det är faktiskt värt att stanna upp en stund kring dem. Den här veckan har vi uppmärksammat 10 år av EU:s grundrättighetsstadga. I 10 år har vi EU-medborgare skyddats av kronjuvelen i EU-rätten. Jag hade glädjen att besöka Bryssel för att fira denna milstolpe och tala vid ett högklassigt seminarium som Finland, EU-kommissionen och EU:s byrå för de grundläggande rättigheterna stod värdar för.
Men vad betyder egentligen grundläggande rättigheter? Det handlar om allt från rätten till liv, rätten till skydd av personuppgifter och att varje person är lika inför lagen. Det betyder att vi har kulturell, språklig och religiös frihet och att varje person har rätt till utbildning och föreningsfrihet. Just föreningsfriheten använder vi flitigt här i Österbotten och också rätten till utbildning är viktig för var och en av oss. Saker som vi tar för givna.
En annan grundläggande rättighet är yttrandefriheten. Det är en förutsättning för ett demokratiskt samhälle. En klok person har sagt: ”Jag ogillar vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det.” Vi har alla rätt till våra åsikter och Finland är faktiskt i toppen när det gäller pressfrihet och yttrandefrihet i världen.
En sak som däremot inte skyddas av yttrandefrihet är olagligt hatprat. Hatprat försvagar våra grundläggande rättigheter. Till exempel visar en undersökning att nästan hälften av våra beslutsfattare upplevt att deras vilja att delta i politiken har minskat på grund av hatprat. Det här är allvarligt.
Då jag jämför med när jag senast var minister ser jag en tydlig förändring i diskussionsklimatet, speciellt på sociala media och i synnerhet på Twitter. Det bekymrar mig att tröskeln att säga obehagliga saker på nätet verkar ha blivit mycket lägre än den är då man möts ansikte mot ansikte. Något har gått fel när människor avsiktligen vill svartmåla andra och sprida falska budskap.
Ett nära besläktat fenomen som också är ytterst allvarligt är sk riktade trakasserier. Det kommer oroväckande signaler från poliser, åklagare och domare om ökade trakasserier mot dem, som syftar till att underminera deras arbete med exempelvis konkreta rättsfall. Det här måste vi ta tag i och arbetet med det har inletts.
Hatprat på nätet kan i värsta fall leda till våld i verkligheten. Ett sorgligt exempel fick jag ta del av då jag senast träffade Tysklands justitieminister. Hon berättade att en tysk politiker nyligen blivit dödad för sina åsikter.
Nu behövs värdeledarskap. Vi partiordförande men också riksdagsledamöterna måste ta ansvar för diskussionsklimatet och sätta ner foten mot hatpratet. Det har betydelse hur vi talar med varandra i plenum och på vilket sätt vi bemöter varandra. Det är som ringar på vattnet, från en liten droppe blir det bara större och större ringar.
Man kan vara av olika åsikter i sakfrågor men man ska alltid bemöta den andra med respekt. Och naturligtvis ska var och en ha rätt att kritisera beslutsfattare. Vi ska tåla också hård kritik. Men hatprat är något helt annat. Hur ska vi kunna säga åt våra barn att de inte får reta eller mobba om vuxna säger nedvärderande eller lögnaktiga saker om varandra? Det har stor betydelse vad vi gör och på vilket sätt vi säger det.
Demokratin behöver sina försvarare varje dag. Det fina är att då jag loggar ut ur nätvärlden och går ut i det verkliga livet möts jag oftast av uppmuntran och glädje. Det här är mitt viktigaste budskap. Om vi skulle börja behandla varandra på nätet som vi gör i verkliga livet skulle alla må bättre. Vi måste komma ihåg att också på andra sidan skärmen sitter det en annan människa med känslor, förhoppningar och rättigheter. Vi behöver mindre hatprat och mera kärlek.
Anna-Maja Henriksson
Justitieminister, SFP
