Det här är min första HBL-kolumn. Det känns riktigt roligt att få börja dela med mig av mina tankar också i detta forum.
Fastän jag är född och uppvuxen i Jakobstad, så har Hufvudstadsbladet alltid funnits i min vardag. Det var tidningen som kom med posten klockan 12. Det var tidningen jag bredde ut på köksbordet då jag kommit hem från skolan. Låt vara att jag på 1970-talet intresserade mig mest för sporten och serierna.
Men till nutid. I dag är vi mitt uppe i coronaviruskrisen. Hela världen har drabbats av en osynlig fiende, covid-19-viruset. En fiende som redan skördat tiotusentals dödsoffer och vars framfart ingen kunnat förutse.
På bara ett par veckor har det hänt mer i Finland än det brukar hända på ett år. Det råder undantagsförhållanden i vårt land sedan den 16 mars. Första gången någonsin under fredstid. Regeringen har jobbat under en ofantlig press de senaste veckorna. Det här är bara början av det maratonlopp vi nu inlett.
Allas vår vardag har förändrats. Skolorna har stängt och barnen undervisas genom distansundervisning. Alla som kan, uppmanas jobba hemifrån. Äldre och de som hör till någon riskgrupp ska undvika ställen där andra människor rör sig. Detta för att inte utsätta sig för smitta. Vi ska alla undvika närkontakter.
Det handlar om att bromsa smittspridningen så att vi inte får för många patienter i behov av sjukhusvård och intensivvård samtidigt. Offentliga samlingar för mer än tio personer är förbjudna. Våra äldre får inte ta emot besök på äldreboendena. I stället ska vi ringa och hålla kontakt. Restauranger och kaféer ska övergå till att enbart sälja hämtmat. Nyland har isolerats. Det har med andra ord skett omfattande inskränkningar i den frihet vi varit vana vid och i de rättigheter vi normalt tar för givna.
Vår ekonomi rasar, människor permitteras eller förlorar sina jobb och vården står inför sin mest krävande uppgift någonsin. I allt detta gäller det för mina kolleger och mig i regeringen att hålla huvudet kallt, men hjärtat varmt.
Vi behöver alla anstränga oss och göra vårt yttersta för att följa de regler som nu getts. Ju bättre vi gör det tillsammans, dess bättre tar vi oss också ur denna mardröm. De senaste rapporterna visar att de åtgärder regeringen vidtagit har burit frukt. Vi är på rätt väg.
Men denna kris kommer att få långt gående konsekvenser. Konsekvenser för ekonomin, men också för många individer. I kristider är det också de svagaste som drabbas mest. De som också annars behöver mera stöd och hjälp. Därför är det också så viktigt att vi nu stöder och hjälper varandra så mycket vi kan.
Att göra inskränkningar i människors grundläggande fri- och rättigheter är inget som får ske lättvindigt. Det får ske enbart om målet att bromsa smittan inte kan nås på annat sätt. Regeringen får inte missbruka sin makt i undantagsförhållanden. Så snart en begränsning inte mera behövs för att skydda befolkningens rätt till liv och hälsa ska den omedelbart upphävas.
Nu prövas vi, men tro mig. Den dagen kommer då skolorna är öppna och du kan gå och hälsa på mormor till äldreboendet. Dagen kommer då vi kan krama om varandra och tillsammans fira att vi klarade denna kris. Dagen kommer då vi börjar återuppbyggnaden – tillsammans!
Anna-Maja Henriksson,
Justitieminister, SFP:s partiordförande
