Finland har två nationalspråk, finska och svenska, slår vår grundlag fast. Det svenska har alltid varit en del av Finland och ska så vara härifrån framåt.
Sannfinländarna slår i sitt färska finskhetsprogram fast att svenskan stör de finskspråkigas självbild och att undervisningen i svenska i de finska skolorna har en mängd negativa effekter på individen. Därför föreslår de att svenskan ska göras frivillig på alla utbildningsstadier från den grundläggande utbildningen till högskolan. Deras mål är alltså att man inte ska behöva läsa ett enda ord svenska under hela sin skoltid i detta tvåspråkiga land. Inte ska det heller finnas några språkkrav inom den offentliga sektorn på kunskaper i svenska, däremot nog strikta krav på kunskaper i finska. Dessutom vill man skrota regeringens nationalspråksstrategi, avskaffa tjänsten som språkrättsråd på justitieministeriet, försämra förutsättningarna att i praktiken få vård på svenska och få till stånd en ny tolkning av grundlagens språkbestämmelse. Det är så man baxnar. Skulle det inte vara riksdagens tredje största parti, som för fram dessa tankar, kunde man förbigå saken med en djup suck. Men nu är det enligt opinionsmätningarna landets tredje största parti som slår fast sina egna mål för landets framtid, och därför räcker det inte att bemöta saken med en axelryckning.
Sannfinländarnas program, som skrivits av Finskhetsförbundets ordförande Ilmari Rostila, är inget annat än en direkt attack mot det svenska i Finland. Ett ytterst klart bevis på att Sannfinländarna lever i en fantasivärld där tanken om ett folk och ett gemensamt språk är det enda saliggörande. Allt som ruckar den utgångspunkten utgör ett hot, och ska motarbetas.
Just nu lever vi i en tid med mycket osäkerhet i världen. Rysslands brutala krig i Ukraina samt grova kränkningar av internationell rätt väcker obehag och oro inför framtiden. Varje ansvarskännande parti borde i den här situationen värna om enighet i vårt land. Sannfinländarna väljer en annan väg. Många finlandssvenskar har varit i kontakt. Känslan man beskriver handlar om att som svenskspråkig känna att man inte uppfattas vara lika mycket finländare som de finskspråkiga. Det är kränkande.
Tillsammans har vi byggt upp vårt gemensamma fosterland. De svenskspråkiga finländarna Zacharias Topelius, Johan Ludvig Runeberg, Jean Sibelius och C-G Mannerheim är bara några exempel på personer som haft stor betydelse för vårt lands utveckling till det nordiska välfärdsland Finland är idag.
Ordförande Riikka Purra har försökt vifta bort kritiken mot programmet med att man bara vill göra svenskan frivillig i skolan för de finskspråkiga eleverna, inget annat. Men tyvärr andas hela programmet en helt annan underton. Frågan är om man på sikt vill avskaffa svenskan som nationalspråk eftersom man också vill tolka om grundlagen. Ett ärligt svar vore på sin plats.
Svenskalärarna i Finland har en längre tid påtalat att det behövs fler undervisningstimmar i svenska, inte färre. Just därför har regeringen också gått in för att sätta till en årsveckotimme i den grundläggande utbildningen på årskurserna 6-9. Att därtill utveckla nya grepp hur undervisningen kan göras roligare och upplevelserna av att få lära sig svenska och finska ännu positivare, är något vi ska stöda med öppet sinne.
Samarbetet med våra nordiska grannländer kommer nu att intensifieras ytterligare och gå in i en ny fas i och med Nato-medlemskapet. Därför klingar de sannfinländska argumenten om det svenska språkets ringa betydelse ännu mera illa. Det är ju inte så att det vore till Finlands fördel att vi har färre finländare i framtiden som förstår svenska. Det borde alla inse.
Anna-Maja Henriksson
Justitieminister, partiordförande
