Det är mycket som händer just nu såväl i politiken som i naturen. I morgon på valborgsmässoafton fylls parker runt om i landet med studerande och andra festglada för att fira och sjunga in våren. I Österbotten brukade man förr ta sig till ”maj-lindo” med mjöd och struvor. Och visst är det roligt då naturen vaknar till liv, flyttfåglarna kommer tillbaka och ”villa”-säsongen står inför dörren.
För min egen del blir det inte många dagar i trädgården denna vår, för nu väntar regeringsförhandlingarna som börjar på tisdag.
Den nya riksdagen har inlett sitt arbete efter valet och det blev stora förändringar i riksdagens sammansättning. SFP klarade av att behålla sina nio mandat, varav fyra här i Vasa valkrets. Det här var viktigt och jag vill rikta ett stort tack till alla er som gjorde detta möjligt. Nu kan vi fortsätta vårt arbete för ett framgångsrikt, tvåspråkigt Finland och Österbotten.
För att en regering ska få majoritet i riksdagen behövs en sammansättning av regeringspartier med över 100 ledamöter bakom sig. Petteri Orpo, ordförande för riksdagens största parti Samlingspartiet, utsågs till regeringssonderare för någon vecka sedan. Han ställde sedan samma frågor till alla riksdagsgrupper och har nu den här veckan fört bilaterala samtal med samtliga riksdagspartier. Som partiordförande för SFP har jag lett samtalen för vår del, och de har gått i konstruktiv anda.
I SFP:s riksdagsgrupp har vi förstås fört många diskussioner kring det läge landet nu befinner sig i. Vi har tre stora partier som alla hör till valets vinnare, Samlingspartiet, Sannfinländarna och SDP. Regeringssonderarens sak har varit att på basen av de samtal han fört med partierna, föreslå vilka partier han anser kunde bilda nästa regering och förhandla om ett gemensamt program. I torsdags meddelade Orpo att han kallar Sannfinländarna, SFP och KD till Ständerhuset.
Situationen är mycket speciell och på inget sätt lätt för SFP. I många frågor står SFP och Sannfinländarna långt från varandra. Det gäller till exempel synen på svenskan och invandringen. På torsdagens gruppmöte var ändå en stor majoritet, nio av tio ledamöter, för att vi ska tacka ja till inbjudan att förhandla. Det är nämligen så, att vill man påverka i politiken så gör man det bäst i regeringen, inte utanför. Men det är helt klart att det är det slutliga förhandlingsresultatet som sedan avgör om vi tackar ja till att gå med i regeringen eller inte.
Jag vill också vara tydlig med att SFP kommer att fortsätta stå upp för sina värderingar, för att Finland ska vara ett öppet, internationellt inriktat land, som bygger sin demokrati på rättsstatsprincipen och alla mänskors lika värde, med respekt för de grundläggande och mänskliga rättigheterna, och ett parti som i alla sammanhang står upp för svenskan och det tvåspråkiga Finland.
För min egen del blir det fjärde gången jag är med om att förhandla fram ett regeringsprogram för Finland. Andra gången i egenskap av partiordförande. Aldrig har det varit enkelt. Att det inte heller denna gång finns några lätta lösningar på komplexa frågor, och att det blir svåra förhandlingar, är vi väl medvetna om. Ingen kommer att få allt den önskar. Alla partier blir tvungna att kompromissa.
Finland kan inte fortsätta skuldsätta sig i samma takt som hittills. Att få balans i landets ekonomi kommer vara den största och svåraste frågan.
Anna-Maja Henriksson
SFP:s partiordförande, justitieminister
