Den här veckan har riksdagen inlett sitt arbete. Riksmötet öppnades för sista gången med ett tal av republikens president Sauli Niinistö. Han lyfte bland annat upp Finlands ekonomiska situation och konstaterade att vi inte haft någon betydande ekonomisk tillväxt på 16 år. Helt klart är att vi inte kan fortsätta så.
Nästa gång president Niinistö kommer till riksdagen är den 1 mars, då den nya presidenten ska sväras in. En epok håller på att avslutas, en annan ska börja. Niinistö har gjort ett gediget arbete som vår president och vi har all orsak att vara tacksamma och stolta över hans insats för landets väl och ve.
På söndag väljer vi ny president. Vi har två mycket goda kandidater i den andra omgången. Jag är övertygad om att vi kommer att få en president som står för ett öppet, liberalt, demokratiskt Finland, som försvarar mänskliga rättigheter, har god erfarenhet av utrikes- och säkerhetspolitik samt står upp för det tvåspråkiga Finland.
Regeringsarbetet har rullat med full fart från årets början. För mig som undervisningsminister finns det flera viktiga reformer som jag kommer att föra vidare under våren.
Finland har under en längre tid presterat sämre i internationella undersökningar. Därför måste vi stärka de grundläggande färdigheterna – att läsa, skriva och räkna. Den senaste Pisa-undersökningen visade bland annat att 21 procent av våra 15-åringar inte nådde upp till den nivå som behövs för att man ska klara sig i skolan och vidare i samhället. Enligt en annan undersökning ser vi också att läskunskaperna i Österbotten är svagare än i de svenskspråkiga skolorna i landet i medeltal. Nästan var fjärde fjärdeklassare i de österbottniska skolorna ligger på låg eller under låg nivå i läsning. Det är uppenbart att vi måste ta det här på stort allvar på bred front. Läskunskaperna måste förbättras och där behövs olika insatser.
För SFP är det helt centralt att vi skrider från ord till handling. Som undervisningsminister är jag glad att vi kommer satsa 200 miljoner euro mer på den grundläggande utbildningen. Vi lägger till tre årsveckotimmar i de lägre klasserna i modersmål och matematik.
Samtidigt vill jag påminna om att vi också i hemmen kan göra mycket för att påverka läsintresset. Vad är mysigare än att sitta ner med en spännande sagobok tillsammans med sitt barn eller barnbarn.
Vi kommer även att förnya stödet för lärande. Vi behöver minska byråkratin för lärarna och vi behöver säkra att de elever som behöver stöd också får det i rätt tid och på rätt sätt. Själv är jag också bekymrad över att skillnaderna mellan eleverna har ökat. Därför är permanentandet av det så kallade jämlikhetsstödet till cirka 50 miljoner euro per år viktigt. Det möjliggör mindre grupper och mer personal till daghem och skolor där det finns behov att jämna ut skillnader i inlärningen som beror på exempelvis socioekonomiska faktorer.
Samtidigt har diskussionen om digitala verktyg gått het. Förra veckan besökte jag Sverige där vi tillsammans med skolminister Lotta Edholm diskuterade bland annat digitala läromedel. Här gäller det att hitta rätt balans. I gymnasierna har övergången till digitala läromedel varit rätt snabb, och där tror jag det finns ett behov att lite dra i bromsen. Boken har fortfarande sin plats.
Slutligen vill jag nämna den tjänstemannarapport som publicerades för några veckor sedan gällande sjukhusnätverket i Finland. För oss i SFP är det helt klart att den här rapporten i sig inte kan godtas. Jakobstad behöver fortfarande sin allmänna dygnetruntjour och i Karleby behöver vi ha kvar ett fungerande centralsjukhus med bland annat förlossningsverksamhet.
