Bästa partidag, hyvä puoluekokous, kära vänner,
Glädje, stolthet. Det var dessa känslor jag kände när jag för nästan exakt åtta år sedan, den 12 juni 2016 valdes till partiordförande för SFP, som den första kvinnan någonsin. Jag var så glad att vi äntligen spräckte glastaket och under min partiordförandetid har jag fått vara med och spräcka många glastak.
Hur sammanfattar man en tidsperiod i sitt liv då det hänt så mycket att man får använda sitt fotoalbum på telefonen för att minnas vad som skett när? I åtta år har jag haft glädjen att lotsa Svenska folkpartiet framåt. Tillsammans med ert stöd i ryggen, tillsammans med riksdagsgruppen, tillsammans med partistyrelsen, tillsammans med partifullmäktige.
År 2016 såg världen väldigt annorlunda ut. Barack Obama var president i USA, i Finland satt SFP för första gången på 36 år i opposition. Regeringen Sipilä gick hårt åt det svenska i Finland och riksdagsarbetet var utlokaliserat till den byggnad där Sibeliusakademin tidigare fanns. Jag gick från att ha varit Svenska riksdagsgruppens ordförande till partiordförande, efter att Carl Haglund under påsken samma år meddelat att han kommer avgå.
I grundlagsutskottet där jag var medlem växte pappershögarna till nya höjder. Frågan om Vasa Centralsjukhus fulljour och hur de grundläggande språkliga rättigheterna skulle tryggas blev den valperiodens största enskilda fråga. Den skulle komma att handla om väldigt mycket mer än om Finland ska ha 12 eller 13 sjukhus med så kallad fulljour dygnet runt. Den blev en fråga om synen på det svenska i Finland och om vars och ens rätt till vård på modersmålet. Men för regeringen Sipilä var det en fråga om 12 eller 13. Det var under den riksdagsdebatten där Mats Nylund, min långvariga riksdagskollega, uttryckte de bevingade orden: ”Hur täcks ni – och jo, ni täcks!”.
***
Bästa vänner,
Men efter regn kommer alltid sol. Efter Sipilä regering kom riksdagsvalet 2019 där jag hade glädjen att lotsa partiet till en valseger. Inte sedan 2003 har vi varit så nära ett elfte mandat. På det följde regeringsförhandlingar i Ständerhuset, dit jag ville kalla så många som möjligt. Och vilken förhandlingsgrupp vi hade! Allt från Ole Norrback på drygt 80 år till SU:s då nyvalda ordförande Frida Sigfrids. Det här visar på vår bredd, som är vår styrka.
Under de förhandlingarna var det uppenbart att blivande statsminister Antti Rinne inte ville ge mer än en ministerpost till SFP. Alla vet ni här i salen att det inte blev så. Den som har läst biografin om mig av Annika Hällsten, vet också hur det gick till. Jag kommer aldrig glömma det glädjetjut i SFP:s förhandlingsrum som uppstod då jag efter många om och men kom in till gruppen, och meddelade att vi har två ministerportföljer. Det här var första gången under min partiordförandetid, som jag på riktigt hade tänkt så långt, att jag skulle avgå som partiordförande ifall vi inte skulle få två ministrar. Arbetsbördan hade annars blivit olidlig. Och jag blev tvungen att också använda det kortet vid ordförandebordet.
För så här är det i politiken. Inget kommer av sig själv. Man måste som partiordförande vara beredd att ge sitt allt, ibland också med väldigt höga insatser.
Tällaista politiikassa on. Mikään ei tule itsestään. Puolueen puheenjohtajana on oltava valmis antamaan kaikkensa, joskus myös erittäin suurilla panoksilla.
Den gången landade det så att SFP fick justitieministerposten samt ministern för Nordiskt samarbete och jämställdhet. Och hur gick det med Vasa Centralsjukhus fulljour? Vi fixade den, naturligtvis.
Regeringsprogrammet var digert: sysselsättningen, vård- och familjeledighetsreformer samt satsningar på utbildning och forskning. Regeringsperioden kom ändå att bli väldigt annorlunda. Det var kanske tur att vi tillsammans med minister Thomas Blomqvist då inte visste vad som väntade oss. Det visste ingen.
Hallitusohjelma oli kattava: työllisyys, sote- ja perhevapaauudistukset sekä panostukset koulutukseen ja tutkimukseen. Hallituskaudesta tuli kuitenkin hyvin erilainen. Ehkä oli hyvä, ettemme silloin yhdessä ministeri Thomas Blomqvistin kanssa tienneet, mikä meitä odottaisi. Sitä ei kukaan tiennyt.
När jag var barn och åkte båt till sommarstugan ute på Mässkär med en granne märkte jag hur han ibland styrde båten utanför de utmärkta farlederna. ”Hur vet du var alla stenar finns?”, frågade jag då, med lite oro. ”Det vet jag inte”, svarade han. ”Men jag vet var de inte finns”. Den stunden har fastnat i mitt minne. I politiken hamnar man ofrånkomligen också på okända vatten ibland. Och det är också något man som partiordförande och minister bara måste ta. Att i situation som situation kunna navigera rätt mellan alla de kobbar och skär som finns på färden, utan att i något som helst läge tappa den politiska SFP-kompassen – fastän det stormar.
Bästa vänner,
Marins regeringsperiod kom att präglas av frågor vi aldrig kunnat vänta oss. Det är två datum jag särskilt minns. Den 14 mars 2020 ringde min telefon under en lugn skogspromenad. Jag anade inte att stunden jag lyfte luren var då allting skulle bli annorlunda. Två dagar senare stod jag tillsammans med kvintetten och berättade att vi inför undantagsförhållanden i vårt land. Samhället, skolor, hobbyer och umgänge stängdes ner. Jag kan än idag knappt tro att polis och beväringar vaktat gränsen till landskapet Nyland.
Pandemitiden var väldigt tung på många sätt. Vi befann oss i en helt ny situation och kunde inte med säkerhet veta hur viruset som skördat så många offer runtom i Europa skulle bete sig. Samtidigt måste varje beslut kunna avvägas och alla rättigheter balanseras – något som jag, i egenskap av justitieminister och SFP som rättsparti, tog på största allvar.
Pandemia-aika oli monella tapaa hyvin raskas. Olimme täysin uudessa tilanteessa emmekä voineet varmuudella tietää, miten virus, joka oli vaatinut niin paljon uhreja eri puolilla Eurooppaa, käyttäytyisi. Samalla jokaista päätöstä oli punnittava ja kaikkia oikeuksia tasapainotettava. Tämä oli asia, johon minä oikeusministerinä ja RKP oikeuspuolueena suhtauduimme suurella vakavuudella.
Att göra inskränkningar i människors grundläggande fri- och rättigheter är något som aldrig får ske lättvindigt, ens i en kris. Från pandemitiden minns jag en tydlig känsla av hur bräcklig grund samhällets hörnstenar vilar på. I kristider kommer partiernas innersta väsen fram. Jag tror det är viktigt att minnas att också under den här tiden var SFP många gånger väldigt ensamt om att understryka de grundläggande fri- och rättigheterna, då andra ropade efter ytterligare begränsningar.
Den andra dagen jag inte glömmer är den 24 februari 2022. En mörk dag i mänsklighetens historia då Ryssland startade sitt brutala krig mot Ukraina. Såsom republikens president Sauli Niinistö konstaterade samma dag: ”Nyt naamiot on riisuttu, vain sodan kylmät kasvot näkyvät”.
Den dagen förändrade Finland, Europa och ja, hela världen. Vår säkerhet, trygghet och vårt sätt att leva i västvärlden kunde inte mera tas för givet. Och ukrainarna, som inget annat ville än att bestämma över sitt eget lands framtid, betalar det högsta priset – än idag, över två år senare. Den morgonen visste jag att nu måste Finland ansöka om Nato-medlemskap så snart som möjligt. Och det gäller att snabbt hitta vägen framåt – tillsammans med alla dem som dittills varit skeptiska till ett medlemskap.
Tuo päivä muutti Suomea, Eurooppaa ja kyllä, koko maailmaa. Turvallisuuttamme ja tapaamme elää länsimaissa ei voitu enää pitää itsestään selvänä. Ja ukrainalaiset, jotka eivät halunneet muuta kuin päättää oman maansa tulevaisuudesta, maksavat korkeimman hinnan – yhä nyt, yli kaksi vuotta myöhemmin. Sinä aamuna tiesin, että nyt Suomen on haettava Nato-jäsenyyttä mahdollisimman pian. Ja on nopeasti löydettävä tie eteenpäin – yhdessä kaikkien niiden kanssa, jotka siihen asti olivat suhtautuneet jäsenyyteen epäillen tai kielteisesti.
Under åren har jag lyft upp vår östra grannes oberäknelighet och respektlöshet för internationell rätt och mänskliga rättigheter. Såhär i efterhand är det lätt att se hur alla tecken fanns där – från den smygande nedmonteringen av inhemska kritiska röster och civilsamhälle i Ryssland, till kriget i Georgien 2008 och invasionen av Krim 2014. Både i Europa och i Finland var det ändå allt för många som allt för länge behöll en orealistiskt stark tro på att det goda skulle segra i Rysslands beteende. I klarspråk var västvärlden allt för naiv i förhållandet till Ryssland, trots alla de tydliga övertramp som gjorts. Fler felbedömningar har vi och Europa inte råd med.
I mitt partidagstal i Tammerfors 2023 sade jag: ”Friheten är det finaste vi har. Aldrig tidigare under min tid i politiken, har jag tänkt lika mycket på, hur värdefullt det är att få bo i ett eget, fritt demokratiskt land. Tacksamheten mot våra tidigare generationer är stor. De kämpade för oss och för att vi skulle få leva i ett fritt demokratiskt land.
Hur regeringen och riksdagen tillsammans med president Niinistö hanterade situationen är något jag bär med mig med stolthet från min tid som minister och SFP:s ordförande. Med en förkrossande majoritet tog riksdagen beslutet att Finland ska bli Natomedlem, och i april 2023 var vårt medlemskap rott i hamn. Nu ett år senare då Sverige äntligen också blivit medlem, är samtliga Nordiska länder Nato-medlemmar. Det – bästa vänner – stärker oss här i Norden och Östersjöregionen och det stärker Nato. Och visst kan man säga att Putin därför redan förlorat kriget. Hans så kallade specialoperation mot Ukraina ledde till en ytterligare utvidgning av Nato. Hans anfallskrig har också lett till ett starkare EU. Och Finland och EU ska fortsätta stöda Ukraina, så att Ryssland inte vinner kriget.
Både pandemin och kriget var händelser vi inte kunde förutspå. Vi befann oss utanför de utmärkta farlederna. Men just i dessa situationer, på okända vatten, har den politiska SFP-kompassen känts trygg. Just i krissituationer behövs partiet som alltid värnar om människors grundläggande fri- och rättigheter och om vår rättsstat.
***
Bästa partidag,
”Svenska folkpartiet har alltid satt mänskan i fokus. Frihet under ansvar har varit vår devis. Med omsorgen om de utsatta. Så var det redan för 110 år sedan då partiet grundades.” Så här sade jag i mitt linjetal innan jag blev vald till partiordförande. Och jag tycker det fortsättningsvis beskriver SFP:s plats på den politiska kartan. Frihet under ansvar – att sporra till driftighet och företagsamhet men värna om de utsatta i samhället. Att alltid stå upp för alla mänskors lika värde, för jämställdhet och för jämlikhet.
Mitt mål har alltid varit att tänka på vad som är bäst för SFP och Finland. Jag har varit inriktad på att skapa resultat i politiken. Och jag känner också en stor stolthet över allt det vi lyckats med. Låt mig nämna några saker, där SFP:s handavtryck är särskilt påtagliga.
Vårt lands unika nationalspråksstrategi. Det var SFP:s ide från första början, och bottnade i den så kallade Ahtisaarirapporten. Som justitieminister hade jag beredningsansvaret såväl 2012 som 2021, och det blev bra. Med sina 62 åtgärder är det här en viktig hörnsten för förstärkandet av det svenska och tvåspråkiga Finland!
Otaliga för oss i Svenskfinland viktiga infrastrukturprojekt har rotts i land eller är under planering. Ni ser det när ni rör er runtom i landet. Vare sig det handlat om Kustbanan i Västra Nyland, Rävsundsbron i Egentliga Finland eller Riksåttan – eller asfalteringen av Munsalavägen i Österbotten. Och här handlar det om att skapa tillväxt och framtidstro. Vi vill stöda en politik som gör det möjligt för områdena att utveckla sina styrkor, som skapar arbetsplatser och trafiksäkerhet.
Hushållsavdraget, som SFP arbetat för i regering som regering, med mer eller mindre motvind. Tack vare oss har det fortsatt utvecklas under många år.
Sametingslagen – om den kunde jag nästan hålla ett helt eget tal. Så länge vi kämpat för den, och gått genom vad som känns som eld och vatten och lite till. Jag har satt hundratals timmar på den och nu senast jobbade vi in den i regeringsprogrammet igen. Så många gånger vi varit nära mållinjen. Men nu, bästa vänner, är förslaget i riksdagen och ska föras i mål. Samernas självbestämmanderätt måste respekteras.
Saamelaiskäräjälaki – siitä voisin melkein pitää oman puheen. Niin kauan kuin olemme taistelleet sen puolesta ja kulkeneet sen läpi, mikä tuntuu tulelta ja vedeltä. Olen käyttänyt siihen satoja tunteja ja nyt viimeksi saimme sen jälleen mukaan hallitusohjelmaan. Niin monta kertaa olemme olleet lähellä maaliviivaa. Mutta nyt, hyvät ystävät, esitys on eduskunnassa, ja se tullaan viemään maaliin. Saamelaisten itsemääräämisoikeutta on kunnioitettava.
Jag vill också särskilt nämna förnyandet av sexualbrottslagstiftningen, den så kallade samtyckeslagen, som är ett av de mest betydelsefulla lagstiftningspaketen jag drivit fram med stor hjälp och kunskap av såväl Svenska kvinnoförbundet som ledamot Eva Biaudet. Ett nej ska alltid vara ett nej. Kvinnors och flickors rättigheter behöver stärkas.
Slutligen: Nato. Partidagen 2016 slog fast att år 2025 ska Finland vara Nato-medlem! I år är det 2024 och vi har redan ett års medlemskap på nacken! I politiken är det resultaten som räknas!
Men bästa vänner. Det här var bara ett plock på ytan. Vi har gjort väldigt mycket mer, och det vi åstadkommit, ja det har alltid gjorts då vi suttit i regeringen.
Men det finns en sak som fortfarande bekymrar mig mycket och det är vården och speciellt vården på svenska. Vasa centralsjukhus är bara ett av exemplen på strider vi i SFP tagit för rätten till vård på det egna modersmålet. Efter decennier av arbete lyckades förra regeringen genomföra en vårdreform, men som vi vet är vårdfrågorna allt annat än lösta med det. Mycket, men inte allt, hinner man vara med och lösa under åtta år som partiordförande! Men jag lägger min tillit till att Svenska riksdagsgruppen fortsätter det gedigna arbetet för att hitta lösningar som skapar trygghet i vardagen på såväl svenska som finska.
Vårdfrågorna, skolan och rättsstaten har genomgående varit högt på mitt arbetsbord under åren. Och de hör ju ihop med varandra. De är samhällets grundbultar som också hör ihop med att värna om det tvåspråkiga Finland.
Hoito- ja hoiva-asiat, koulu ja oikeusvaltio ovat aina olleet keskeisiä asioita työpöydälläni vuosien varrella. Ja nehän liittyvät toisiinsa. Ne ovat yhteiskunnan peruspilareita, jotka myös liittyvät kaksikielisen Suomen vaalimiseen.
Och här kan jag inte låta bli att påminna er om att regeringen Sipilä med Samlingspartiet, Centern och Sannfinländarna ville göra ett försök att avskaffa svenskan i den finska skolan. Men hur gick det? Det försöket torkade in, men ambitionen var tydlig: att försvaga svenskan. Hur gick det sen? För att citera Tove Jansson. Ett ensamt mumintroll gick hem…
Nu har SFP:s aktiva politik lett till en helomvändning. Från inkommande höst kommer det en timme till i svenska i den finska skolan. Jo, ni hörde rätt! Och det här är ju något av en paradox. Från att en regering velat avskaffa svenskan går vi nu till fler timmar, och många är de svensk-lärare i finska skolan som tackat för detta. viktigt är också att det ska upplevas roligt att lära sig språk i skolan och det gäller såväl finska som svenska som andra språk. Överlag stärker den här regeringen svenskan och tvåspråkigheten på många sätt. Saker sker inte av sig själv, det behövs en drivande kraft!
Regeringen Orpos program innehåller också väldigt mycket som vi i SFP kan vara stolta över. Satsningarna på skolan samt forskning och utveckling, en sporrande skattepolitik samt arbetsmarknadsreformer, fortsatta satsningar på den gröna omställningen – det är framåtblickande politik. Viktiga satsningar på infrastrukturen runtom i Svenskfinland och hela vårt land.
Orpon hallituksen ohjelmassa on myös paljon asioita, joista voimme olla RKP:ssä ylpeitä. Panostukset kouluun sekä tutkimus- ja kehittämistoimintaan, kannustava veropolitiikka sekä työmarkkinauudistukset, jatkuvat panostukset vihreään siirtymään – se on tulevaisuuteen katsovaa politiikkaa. Tärkeitä panostuksia infrastruktuuriin kautta maan.
Men klart är att där också finns saker som för oss är svåra och då handlar det främst om den humanitära invandringen. Då man begrundar helheten är det bra att minnas att valresultatet i riksdagsvalet 2023 har styrt regeringssammansättningen, och att alternativet med en regering på axeln Samlingspartiet och SDP inte i verkligheten var realistisk. Varkendera ville.
Debatterna som nu fördes inför EU-valet visade också tydligt att det är många andra partier i vårt land än Sannfinländarna som vill ha en skärpt asylpolitik. SFP har lyft sina egna förslag, och också röstat emot till exempel utredning av flyttande av asylprocessen tilltredje länder i riksdagens stora utskott (, där bland annat Centerpartiet stödde Samlingspartiet, KD och Sannfinländarna.) Det som inte heller kan förbises är vårt lands ekonomi. Nu behövs ansvarstagande för att få skuldberget att minska, och det här ansvaret har SFP varit berett att bära. Det är inte lätt men det är rätt. Och som ni vet har SFP just nu hela tre ministerposter, vilket inte har varit fallet sedan 1970-talet.
***
Bästa partidag!
Vi lever i en orolig tid. En tid då polariseringen tilltar och individualismen blomstrar. En tid där man vill tala mer om ”vi mot dem” än om ”vi tillsammans”.
En tid då högerextrema krafter som Marine Le Pens parti i Frankrike och AFD i Tyskland vinner terräng. En tid där Donald Trump, som satt stilla i sin länstol och såg på hur hans anhängare stormade Capitolium i Washington DC år 2021 efter att han förlorat presidentvalet, nu försöker göra comeback. En tid där Rysslands brutala krig mot Ukraina fortsätter. En tid där klimatförändringen är påtaglig och där vi nu mera än någonsin skulle behöva gemensamma lösningar istället för bakåtsträvande.
I den här tiden behövs SFP som den liberalt, borgerliga kraften på mittfältet mer än någonsin. Och vi behövs på alla plan. I kommunerna, i välfärdsområdena, i riksdagen, i regeringen och i EU-parlamentet. För att vi ska vara starka måste vi hålla ihop och jobba mot samma mål. Ett enat SFP är ett starkt SFP. Att man är enat betyder inte att man behöver ha samma åsikt i allt. Men det betyder att man efter att man fört diskussioner och hittat en gemensam väg framåt, står upp bakom den.
Tässä ajassa tarvitaan RKP:tä liberaalina, porvarillisena voimana keskikentällä enemmän kuin koskaan. Ja meitä tarvitaan kaikilla tasoilla. Kunnissa, hyvinvointialueilla, eduskunnassa, hallituksessa ja EU-parlamentissa. Jotta olisimme vahvoja, meidän on pidettävä yhtä ja pyrittävä samaan päämäärään. Yhtenäinen RKP on vahva RKP. Yhtenäisyys ei tarkoita, että tulisi olla samaa mieltä kaikista asioista. Se tarkoittaa kuitenkin sitä, että keskusteluiden ja yhteisen tien löytämisen jälkeen seistään sen takana.
Mitt mål har hela tiden varit att stärka SFP i den politiska liberala mitten, och att vi också ska växa. Och visst har vi jobbat för det. Vi har lyckats byta plats i riksdagens plenisal. Ja – det var ingen självklarhet, för alla upplevde inte att det var nödvändigt. Men det var en tanke jag lyfte i samband med partidagen i Uleåborg år 2018. Och följande år blev det verklighet. Nu sitter Sannfinländarna längst till höger och vi i mitten mellan Samlingspartiet och Centerpartiet. Idag är det ingen som ifrågasätter den sittordningen mera. Symboliken i flytten var viktig, för speciellt på finskt håll har man tidigare kanske inte riktigt förstått varför vi satt längst tillhöger i plenisalen (jo, på grund av tolkarna).
Bästa vänner!
Hur mäter vi mänskors åsikter? Hur får vi reda på om vår politik har lyckats eller inte? Jo, det är i val som vi mäter mänskors förtroende. Jag har haft glädjen att leda SFP-laget i sammanlagt åtta val. Kommunalvalet 2017 och 2021, presidentvalet 2018, riksdagsvalet 2019 och 2023, välfärdsområdesvalet 2022, och senast nu i EU-valet 2019 och 2024. Och alla de här valen har vi klarat rätt bra. Och nu senaste söndag visade vi att olyckskorparna hade fel. Medierna hade dömt ut oss, galluparna under valveckan visade att vi skulle tappa mandatet, kvällstidningarna frossade i Henrikssons möjligen kommande stora magplask. Men vet ni vad, vi gjorde ett strålande EU-val!
Vi fick 6,1 % av rösterna och lyckades med råge hålla vårt mandat. Jag vill här passa på att tacka er alla. Vi gick till val under devisen ”Tillsammans”, och det var verkligen tillsammans vi lyckades! Vi klarade den stora utmaningen vi stod inför. Jag vill tacka alla kandidater, allas kampanjgrupper, personalen och er alla som jobbade stenhårt för att vi skulle hålla vårt mandat. Och jag vill tacka Nicke Torvalds för hans mångåriga arbete i parlamentet, som stärkt förtroendet för SFP:s arbete i Bryssel. Budskapet från fältet var klart: SFP behövs i EU-parlamentet. Och vilket resultat det blev. Vi knep inte bara mandatet utan vi placerade oss på 12:e plats av 15 invalda och vi klarade platsen med väldigt god marginal.
Det här, vänner, är det sätt som vi ska jobba på: tillsammans. Då vi jobbar mot samma mål, sprider tydligt budskap, tror på oss själva och är aktiva på fältet – ja då når vi också resultat.
Ett val som saknas i listan är presidentvalet nu i vintras. Det fanns de som ansåg det var en felbedömning med tanke på det kommande EU-valet att inte ställa upp en egen kandidat. Idag, bästa vänner, vet vi att vi valde rätt strategi och kunde trygga att vi fick en liberal president.
Bästa partidag!
Vi har under dessa år också utvecklat partiorganisationen. Vi har grundat RKP Saame, SFP i Savolax-Karelen och i Tavastland. Vi har också en livskraftig lokalavdelning i SFP i Stockholm!
Det ska vara möjligt för alla att rösta på och engagera sig i SFP oberoende av boningsort. Då vi har breddat vår verksamhet runt om i Finland har det också varit naturligt att utveckla arbetet med vår femte krets: Samkretsen – något som jag är väldigt stolt över.
Också nu i EU-valet var Samkretsens röster oerhört viktiga. SFP-laget samlade in närmare 10.000 röster i Samkretsen! Det är en fin utveckling. Och EU-valet om något var beviset på att vi också nått över språkgränsen med besked.
Olemme näiden vuosien aikana kehittäneet myös puolueorganisaatiota. Olemme perustaneet RKP Saamen sekä RKP Savo-Karjalan ja Hämeen. Meillä on myös elinvoimainen paikallisosasto Tukholmassa!
Kaikkien on voitava äänestää RKP:tä ja osallistua RKP:n toimintaan asuinpaikasta riippumatta. Kun olemme laajentaneet toimintaamme ympäri Suomen, on myös ollut luontevaa kehittää työtä viidennen piirin parissa: Yhteispiiri, josta olen erittäin ylpeä.
Myös nyt EU-vaaleissa Yhteispiirin äänet olivat erittäin tärkeitä. RKP-joukkue keräsi lähes 10 000 ääntä Yhteispiirissä! Tämä on hieno kehitys. EU-vaalit olivat todiste siitä, että olemme myös selvästi saaneet enemmän suomenkielisiä äänestäjiä.
En annan sak jag också är väldigt stolt över är SU och våra ungdomar. SFP är ett parti med en stark framtid. SFP har varit det parti som haft största andelen unga kandidater i de senaste valen. Våra unga kandidater har varit i helt avgörande roll för våra framgångar i dessa val! Och visst syns det också i många av våra fullmäktigegrupper landet runt – och i riksdagsgruppen, där vi snart har två SU:are representerade.
På samma sätt är jag djupt imponerad över det arbete Kvinnoförbundet och seniorerna gör. Det är ofta ni, våra förbund, som driver partiet vidare i olika frågor, utmanar och gör oss till ett modigare och mångsidigare parti. Det är något vi kan vara oerhört stolta över.
Bästa vänner,
Senaste sommar var en verklig prövning. Den första riktiga regeringskrisen kom snabbt. SFP kunde inte acceptera de högerextrema kopplingar som minister Junnila visade sig ha haft, och vi gjorde något som aldrig tidigare hänt i Finlands historia. Samtliga SFP-ministrar röstade mot förtroende för Junnila och ingen i Svenska riksdagsgruppen röstade för. Två dagar senare avgick han.
Men det skulle inte ta slut där. Sommaren färgades av krishantering. Då svenska riksdagsgruppen samlades till sommarmöte på Åland i slutet av augusti var det slutliga meddelandet mot rasism, som regeringens kvartett kommit överens att skulle göras, inte ännu helt klart. SFP stod på sig i förhandlingarna, tills vi hade en text vi kunde omfatta. Bästa vänner, det är SFP:s förtjänst att meddelandet mot rasism med sina över 20 punkter antogs, och att regeringen och varje minister förbundit sig att ta avstånd från rasism och att aktivt jobba mot rasism.
Bästa partidag,
Jag kan med handen på hjärtat säga att om jag senaste sommar hade haft en möjlighet, hade jag avgått. Mina krafter höll på att ta slut. Mediapådraget var enormt, pressen jag kände från alla håll var gigantisk. Folk ville att jag skulle fälla regeringen. Och visst var det nära.
Där gick jag över klipporna på Mässkär i mitt sommarparadis och funderade på nästa drag, och nästa och nästa. Journalisterna ringde stup i kvarten från tidig morgon till sen kväll. Få var de dagar då ingen ringde alls. Att i det här sammanhanget få höra kommentarer om att det brister i kommunikationen eller att vi varit osynliga var för mig obegripligt. Men var och en ser naturligtvis skeenden ur eget perspektiv.
Jag hade förstås inte någon möjlighet att lämna skeppet. Laget måste gå före jaget. Och partiets bästa först. Som partiordförande måste man bara orka bära ansvar också då det känns mer eller mindre hopplöst och de egna krafterna tryter. Det är i sådana stunder vi mänskor prövas, och jag vill rikta ett speciellt tack till dem som känner på sig att de då gav mig stöd och uppmuntran. Ingen nämnd, ingen glömd.
Under året som gått har vi i olika undersökningar sett att en majoritet av SFP:s väljare ansett att det var riktigt att gå med i regeringen. Då opinionsmätningarna för partiet började visa på sjunkande stöd skedde ändå något jag inte upplevt tidigare och något jag hoppas att ingen partiordförande efter mig ska behöva vara med om. Anonyma källor citerades i media med budskapet att partiet är i kris. Bästa sättet att förlora en match är vanligen att göra självmål. Bästa vänner, lagspelare gör inte självmål, de spelar för laget.
***
Bästa partidag,
Då jag i januari tog beslutet att kandidera i EU-valet stod det klart för mig att jag också kommer lämna partiordförandeskapet och min post som minister. Med svåra förhandlingar framför i regeringen ville jag undvika att ordförandespelet inte skulle behöva starta upp för tidigt. Det skulle ta fokus från de viktiga ramförhandlingarna och från EU-valet, tänkte jag och därför kastade jag fram en möjlighet att hålla en extra partidag på hösten. Jag missförstods, och drevet var igen igång.
Jag kommer aldrig att glömma en fredagskväll i mars när jag kom till matbutiken i Jakobstad. En helt obekant mansperson kom fram till mig då jag plockade ägg och potatis och sade: ”Du gör ett bra jobb Anna-Maja, du ska veta att du har vårt stöd.” Jag har heller aldrig tidigare fått så mycket positiv personlig respons från finskt håll som inför och efter EU-valet. En väljare skrev så här:
”Hej och grattis Anna-Maja! Röstade SFP för första gången. Jag tycker det är viktigt att stöda minoriteter såsom ni finlandssvenskar.”
Och en annan så här:
”Paljon onnea Anna-Maja! Ensimmäistä kertaa äänestin eurovaaleissa. Olet suuri esikuva minulle, ja varmasti monelle meistä nuorista aikuisista.”
Överlag är det den här positiva feedbacken från mänskor som långt burit mig under det senaste året. Som fått mig att orka, en dag i taget.
EU-valet fick oss ändå att samla leden. Och vi gjorde det tillsammans. Då jag rörde mig på fältet kände jag att vi ska klara det här. Jag kände att det var något positivt på gång, det kom uppmuntran och stöd från många håll. Och nu bästa vänner vet vi hur det gick. Vi har vunnit EU-valet!
Bästa vänner,
Nu vänder vi blad. Det här är inte slutet vare sig för mig eller SFP, utan början på något nytt. Den europeiska gemenskapen började som ett fredsprojekt, och just nu lever vi i en osäker tid där vi behöver ett starkt EU. Jag vill arbeta för stabilitet och fred i Europa, och för ett tryggt och mänskonära EU. För fortsatt stöd till Ukraina och för tillväxt, fri rörlighet och en stark inre marknad. Och naturligtvis för ren inhemsk mat på våra bord. För ungas möjligheter till Erasmus-utbyte, för forskning och innovation. Demokrati, rättsstaten och mänskliga rättigheter ska försvaras varje dag. Vi får inte ta något för givet.
Bästa vänner,
I min bok säger jag: ”Att vara partiordförande är ibland ett himla ensamt uppdrag. Samtidigt är det också jättegivande. Inget är så roligt som att träffa partifolk, umgås med dem och fundera på saker och ting, vilket vi tyvärr hinner göra alldeles för sällan.”
Det är en otrolig resa jag fått göra. Då jag blev invald i stadsfullmäktige i Jakobstad första gången 1996, kunde jag inte drömma om vad som komma skulle. Men SFP är möjligheternas parti, det är folkpartiet med stort hjärta, och det är med stolthet och stor tacksamhet som jag nu ser fram emot att leda min sista partidag, att få träffa er och mingla med er ikväll, och i morgon få ge över ordförandeklubban till följande partiordförande.
Ett innerligt tack för ert förtroende under alla dessa år. Så klart känner jag också en gnutta vemod, men jag upplever verkligen att jag har gett mitt allt för Svenska folkpartiet, denna fantastiska folkrörelse, de senaste åtta åren. Jag önskar den nya partiordförande all lycka till. Det vi som parti behöver tror jag, efter det här senaste året, är att samla leden, tro på oss själva, ge varandra uppskattning och jobba åt samma håll. Det var ingen tillfällighet att ”Tillsammans” var vår devis inför EU-valet. Och tillsammans vann vi det valet, och det är tillsammans vi för vidare världens bästa parti, Svenska folkpartiet mot framtiden.
