Låt mig börja med att konstatera att ni äldre är en resurs. Ni har så mycket att ge samhället och ni har upplevt olika skeenden i vårt lands historia. Ni har mycket att dela med er av och er kunskap och livserfarenhet är viktig. De äldre i vårt samhälle blir allt fler – och jag vill, en gång för alla, slå fast att det är något positivt! Det visar att vårt välfärdssamhälle fungerar och att vi har gjort något rätt. Ni äldre utgör en betydande andel av Finlands befolkning; över 900 000 är 65 år eller äldre och över 100 000 har fyllt 85 år. Servicebehovet varierar mycket, men generellt kan man väl säga att det ökar ju längre man vandrat på livets stig. Dagens äldre, eller seniorer som jag gärna vill kalla er, är alla olika, ni har olika sätt att leva och olika behov av service. Den som försöker påstå något annat vet inte vad den pratar om. Vi har seniorer som åker rullskridskor, springer maraton och arbetar så mycket de bara får. Vi har seniorer som krökts av sjukdom, lider av minnesbesvär eller är deprimerade. Seniorkalejdoskopet är föränderligt med sina små bitar som bildar olika mönster beroende på vem man betraktar. Det har väl aldrig varit så utmanande för en lokalpolitiker att ta beslut om seniorernas väl och ve i den egna kommunen som nu. Därför måste äldrepolitiken också anpassas till dessa fakta.
Det som krävs är en långsiktig och målmedveten äldrepolitik på alla nivåer; i kommunfullmäktige, nämnder och äldreråd. Det gäller oavsett om vi talar om utkomst, alternativa boendeformer, transporter, servicetjänster, trafikarrangemang eller kulturutbud. Och ni äldre ska ha möjlighet att delta och påverka i kommunen. Det är viktigt.
Bästa vänner,Någon har sagt; ”Man skall vara frisk för att vara sjuk och ung för att vara gammal.” Jag uppfattar detta som en besk sanning om hur hårt vårt samhälle kan te sig för en individ. Vi måste alla tillsammans arbeta för ett samhälle där den enskilda människans behov uppmärksammas och tillgodoses i alla livssituationer. Vi måste tillsammans hitta sådana lösningar som förebygger och rehabiliterar, som underlättar och uppmuntrar till ett tryggt och värdigt liv och åldrande. Lösningar där respekten för människan står i centrum och där funktionsförmågan betonas. Vi är som sagt olika, men vi är också lika i våra behov av att må så bra som möjligt och kunna göra så mycket som möjligt, oberoende av livssituation och ålder. Därför behövs också olika alternativ i äldreomsorgen. Rätten att välja och välja själv.
I detta sammanhang vill jag också lyfta upp vikten av servicesedlar. De är ett utmärkt sätt att betona olikheter, men ändå ge lika möjligheter och självständiga val. Systemet borde vara sådant att var och en via servicesedlarna kan välja det alternativ som passar bäst för de egna behoven. Det må då gälla hemservice, hemvård eller varför inte hemsjukvård.Vi bör också utveckla alternativa boende- och vårdformer som anpassas till seniorernas livssituation, vare sig vi pratar om hemvård, stödtjänster, serviceboende, institutionsvård eller hälso- och sjukvårdstjänster. I vårt land finns utmärkta servicehem, behovsanpassad hemservice och många bäddavdelningar med en kunnig och uppskattad personal. Ändå finns det ännu förbättringar som kan göras för att service- och institutionsboendet skall upplevas mera hemlikt och individanpassat. Och alla eventuella missförhållanden skall påtalas och rättas till.
Bästa vänner,För personalen på serviceboenden, hälsocentraler och vårdinrättningar är ett gott ledarskap, klara och genomtänkta rutiner, funktionsduglig och ändamålsenlig utrustning samt motivations- och trivselhöjande åtgärder av största vikt. Personaldimensioneringen är viktig, men lika viktigt är att gå igenom och utvärdera rutiner för att se om något arbetsmoment kan göras på ett annat, mera resultatinriktat sätt. Det gäller bl.a. datorer och informationsteknologin. Atmosfären bör vara öppen, trygg och nära. Ett leende, ett vänligt ord, en klapp på axeln kräver så lite, men ger så mycket. Trivs personalen, trivs även de boende. Och då kan deras anhöriga känna sig trygga i att deras kära får den bästa och mest kvalitativa omsorgen. Vi får inte vara rädda för att ta in ordet kvalitetsmätare i äldreomsorgen.
Bästa vänner,Närståendevårdarna är värda all respekt, uppskattning och uppmuntran för det jobb de utför i hemmet med sin nära och kära. Enligt närståendevårdarnas förbund var antalet närståendevårdare 60.000 år 2010, men endast 37.000 av dessa var stödtagare. I detta sammanhang tror jag det är viktigt att säga att en klok kommun är en kommun som satsar på närståendevården. Vår strävan borde vara att alla som ansöker om att bli närståendevårdare borde beviljas stöd. På detta sätt kan vi undvika onödig och kostnadskrävande institutionsvård, samtidigt som vi låter de äldre få stöd i hemmet och vara tillsammans med sina nära. Men vi får heller inte glömma bort intervallvård för att också låta närståendevårdarna få en chans till vila och återhämtning. I regeringen inser vi också vikten av detta och i nästa års budget finns en ökning på 10 miljoner euro för stödtjänster till närståendevårdarna. Samtidigt är hemmaboende också oftast det mest mänskliga. Hemmaboendet behöver utökas och utvecklas och här behövs kreativa och fördomsfria tankar om hur den äldre kunde bo och leva.
En tanke som dyker upp med jämna mellanrum, är att vårdersättningen till närståendevårdarna kunde administreras av FPA för att systemet skall vara rättvist och jämlikt i hela landet. Det är en tanke som det lönar sig att odla vidare. Rättvisa skall vara rättesnöre också i närståendevården. Vi bör även se till att alla närståendevårdare verkligen tar ut de tre lediga dagarna per månad, som de är berättigade till. För att detta skall förverkligas måste ”avbytar”-systemet vara flexibelt och attraktivt för både den vårdade och vårdande. Därtill skall vi rikspolitiker arbeta för att den ersättning en närståendevårdare i arbetsför ålder får, berättigar till pension. Dessutom skall vi enlighet med regeringsprogrammet utvärdera om ersättningen kunde göras skattefri.Sedan några ord om äldreomsorgslagen – låt mig börja med att konstatera at jag är glad att vi verkligen kommer att få en äldreomsorgslag denna regeringsperiod. Det är på tiden! Tidigare i höst slog regeringen fast riktlinjerna för den nya lagen. Det är stabila byggstenar som slår fast att man inom institutionsvården skall ha minst en vårdare på två åldringar innan år 2014. Om inte den rekommenderade personaldimensioneringen då är uppnådd i alla kommuner, lagstiftas om en minimidimensionering på minst 0,5 vårdare per klient från början av år 2015. Denna bit var den som lyftes upp mest i media, men lagen innehåller så mycket mer.
Målet med lagen är att ge en snabbare och bättre service samt att främja de äldres hälsa och välfärd. Det är viktiga principer, men de ges också ett närmare innehåll. Enligt lagutkastet skulle det bli obligatoriskt med äldreråd i varje kommun – det är ett viktigt forum för påverkan. Gällande själva servicen finns också mycket nytt – bland annat rätten för den äldre att få en serviceplan utan obefogat dröjsmål samt en ansvarig arbetstagare för varje person med en serviceplan. Det är ett stort och viktigt steg mot en bättre anpassad vård. Dessutom finns bland annat bestämmelser om tillräckliga, ändamålsenliga och hemtrevliga lokaler. Också regler för egenkontroll och tillsyn finns med.De kommuner som inte själva kan erbjuda en trygg och nära service för de äldre, bör bereda bland andra allmännyttiga samfund möjlighet att producera servicen. Det finns en hel flora av privata serviceaktörer som kan användas som komplement till den kommunala servicen, men här får kommunen aldrig undandra sig sitt ansvar för produktionen och dess kvalitet. Lagens arm omfamnar både privata och offentliga serviceproducenter. Regeringens nolltolerans inför missförhållanden är en bra princip. En annan bra princip är att försöka fördela resurserna jämnt mellan hemvård, närståendevård och dygnet-runt-vård.
Bästa festpublik,Även inom hemvården bör det göras noggranna personaldimensioneringar och ställas kvalitetskrav. I hemvården måste vi komma ifrån de här 10-15 minuters besöken som oftast innefattar det nödvändigaste men inget mer. Vi måste kunna bygga upp ett sådant system att hemvårdaren hinner sätta sig ner, ta en kopp kaffe med senioren och samtidigt få en uppfattning om hur den äldre riktigt mår och har det. Även här finns det ett stort behov av att utbilda folk och i kommunen dimensionera rätt för hemvårdstjänsterna. På så sätt förlänger vi den äldres möjlighet att bo hemma eller för närståendevårdaren att sköta sin kära hemma.
Och sen lite om språk,Språkbarometern 2012 presenterades häromveckan. 3800 personer i språkminoritets-ställning i 30 tvåspråkiga kommuner, besvarade enkäten. På Kommunförbundets webbplats finns hela rapporten presenterad, men jag tar här upp några detaljer. Åldringsvården (i synnerhet i huvudstadsregionen), sjuk- och hälsovården ges ofta som exempel på sektorer där språkservicen på svenska inte fungerar. Man upplever uppenbara brister i nödcentralernas och polisens beredskap att ge svensk service.
Finskspråkiga i minoritet å sin sida, lyfter fram nödcentralerna och räddningsväsendet som sektorer som fungerar bäst på finska. Men även där upplever man språkbrister inom åldringsvården. Vad säger då detta åt oss? När man blir äldre är det egna modersmålet oerhört viktigt. Och här i Jakobstad skall vi hålla hög profil. Det skall vara en hederssak för oss att bägge språkgrupper skall få god äldrevård och service på sitt eget språk.Bästa vänner,
Min mor brukade säga att ingen kan ta ifrån henne hennes yrke, fastän hon blivit pensionär. Hon ogillade skarpt alla blanketter där man skulle fylla i yrke eller titel och där det fanns en skild ruta för dem som var ”pensionär”. Hon ville kalla sig pensionerad sjukskötare och inget annat. Hennes tanke var sund i högsta grad. Tänk vilken resurs vi har i alla de pensionerade som lagt en ofta mycket lång yrkesverksam tid bakom sig. Tänk vilken erfarenhet och visdom ni alla här tillsammans besitter. De skall inte ses som en belastning för vårt samhälle utan som en tillgång. Dagens och morgondagens pensionärer, eller som jag vill säga, seniorer, är moderna mänskor som följer med sin tid och som vill ”hänga med”. Många av er konsumerar och kan unna er resor och annat som gårdagens äldre inte hade möjlighet till. Många vill också vara aktivt med i det som sker i samhället. Det skall vi ta vara på. Vi behöver er seniorer i kommunalpolitiken och i vårt värdefulla föreningsliv. Tack.
Festtal Äldres dag, Församlingshemmet i Jakobstad 7.10.2012