Partidagstal i Karleby 9.6.2012

09.06.2012 kl. 17:46
Bästa partidagsdelegater, bästa vänner av Svenska folkpartiet, mina damer och herrar, hyvät naiset ja herrat, ladies and gentlemen!

Vi möttes till partidag i Esbo för lite mindre än ett år sedan. Då var stämningen lättad, uppsluppen och glädjerusig. Vi hade precis avslutat regeringsförhandlingarna på Ständerhuset. Förhandlingar som för Svenska folkpartiets del ledde till ett utmärkt resultat med två ministrar och många bra skrivningar i regeringsprogrammet. Partiordförande Stefan Wallin var coachen som lotsade oss till detta goda resultat.

I Esbo visste vi inte att vi om ett knappt år skulle välja en ny partiordförande här på partidagen i Karleby, eller egentligen i centrum av det historiska Gamla Karleby där min mormor och morfar i tiderna träffades. Vi visste inte att Stefan Wallin efter sex år som partiordförande skulle hålla sitt löfte till sig själv och sin familj. Jag förstår och har den största respekt för hans beslut att ta ett steg tillbaka och stiga av som partiordförande, även om jag hade hoppats att han hade fortsatt ännu ett år eller två. Nu är det istället dags för oss att se framåt!

För mig var beslutet att kandidera till posten som partiordförande inte särskilt svårt. Det stöd jag fått av min man Janne och våra två döttrar Malin och Mikaela betyder väldigt mycket, liksom det starka stöd jag känt från fältet. Men den viktigaste orsaken till att jag ställer upp är att jag verkligen brinner för vår folkrörelse och att jag upplever att jag ännu har mycket att ge! Att jag skulle kunna leda detta parti till nya framgångar. För mig är den rätta tiden just nu!

Livet lär, och med alla de erfarenheter jag har i min livsryggsäck känner jag mig trygg att axla ansvaret som ordförande. Under årens lopp har jag upplevt hur det är att vara småbarnsförälder i en ekonomisk depression och att sitta med två belånade bostäder. Jag har upplevt känslan av att vänta på föräldrapenningen, då kontot gapat tomt. Jag har sett bankkrisen och lågkonjunkturen i början av 1990-talet från första parkett i mitt jobb som bankjurist.

Då jag på hösten för snart 16 år sedan ställde upp i mitt första kommunalval, gjorde jag det av nyfikenhet och för att jag ville vara med och påverka mina barns framtid. Jag ville vara med och bygga samhälle.

På den vägen är jag, ett beslut jag inte ångrat. Det skulle bli bl.a. över tio år i stadsstyrelsen, varav åtta år som dess ordförande. En synnerligen lärorik period. I Jakobstad har inget parti majoritet, utan det krävs mycket samarbete och god anda såväl i den egna gruppen som med andra partier för att nå resultat. Under 2009-2011 hade jag glädjen att leda Svenska Finlands Folkting. Ett uppdrag jag också tyckte väldigt mycket om. Det arbetet som gjordes då i Folktinget, har också avspeglat sig i den sittande regeringens program, då det gäller bl.a att ta fram en nationell språkstrategi för landets bägge livskraftiga nationalspråk. Dessa erfarenheter har jag haft stor nytta av i regeringspolitiken.

Självfallet är det så, att som partiordförande har man stor nytta av att också vara riksdagsman. Nätverken till andra politiker byggs långt i riksdagen, och själv har jag haft stor nytta som minister av att ha erfarenhet av fyra års utskottsarbete i riksdagen, och alla de personliga kontakter det gett. Som vi alla vet, har centerpartiet sin partikongress nu samtidigt, och för ett parti i opposition, kan det inte vara helt bekvämt att få en ordförande som inte skulle ha tillträde till plenisalen i riksdagen, och rätt att uttala sig där. Att bedriva oppositionspolitik från riksdagshusets trappa, är ingen lätt uppgift!

Bästa partidag,

Tillsammans har vi under de senaste åren jobbat fram vårt Framtidsmanifest. Partiprogrammet Steget Före och Framtidsmanifestet utgör den ideologiska bas, i enlighet med vilka partiet skall navigera framåt. Låt mig för en stund uppehålla mig vid en del av de områden som jag ser som synnerligen viktiga i partiets framtida politik.

Inte helt oväntat skall jag börja med svenskan.

Svenskan är, har alltid varit, och kommer alltid att vara vår livsnerv, vår bas, vårt varumärke nummer ett. Svenskan och det tvåspråkiga Finland utgör den stabila grunden, på vilken hela vårt parti bygger. Vi lever i en tid, då allt är möjligt och inget kan tas för givet. Idag blåser det stundvis kyliga vindar och vi har ett samhällsklimat som har blivit allt kärvare – för finlandssvenskarna men också för andra språk- och kulturminoriteter. Det har blivit legitimt att ifrågasätta det som upplevs annorlunda.

Jag tyckte att samhällsklimatet mjuknade under presidentvalskampanjen, men tyvärr verkar vi nu vara tillbaka i vardagen. Så gott som varje vecka är det någon som utmärker sig, inte sällan hemmahörande i det sannfinländska lägret. Än är det språkpolitiska beskyllningar kring Dragsvik, än kring den hovrätts- och förvaltningsdomstolsreform som också är aktuell. För någon vecka sedan slog Iltalehti larm på en hel sida, då jag som justitieminister stoppade en förordning om Brottspåföljdsverkets kläder, eftersom man hade glömt att också det svenska namnet, och inte bara finska ”Rikosseuraamusvirasto”, bör synas på det märke som sys på fångvårdspersonalens plagg. Låt mig ställa frågan. Om inte landets justitieminister är mån om att hennes egna underlydande myndigheter följer språklagen, så vem skall då vara det? Det verkligt stora misstaget hade varit att låta saken bero, och inte reagera!

Lika klart som det är för Svenska folkpartiets ministrar att vi respekterar grundlag och språklag, borde det också vara för alla folkvalda. Vi har stiftat lagarna för att efterföljas, inte för att nonchaleras, och det gäller också språklagen! Men av någon anledning har det blivit populärt, att idka den typen av språkpolitik, som innebär att man skall göra så lite som möjligt för att befrämja de grundläggande språkliga rättigheterna – inte tvärtom! Hela ordet språkpolitik, har blivit besmittat med något som kunde liknas vid ett elakt virus! Det är synd! För språkpolitik borde ju på riktigt handla om något positivt.

Men, bästa vänner, fastän det ibland känns olustigt, så skall vi inte huka oss. Tvärtom, vi skall i alla väder våga stå upp det för svenska och tvåspråkiga, också då det blåser snålt. Vi skall vara tydliga i vårt budskap, förklara och visa med konkreta exempel vad det handlar om. Att det inte är fråga om några särrättigheter, utan om lika rättigheter och skyldigheter på finska och svenska. Att det handlar om rätten till skola, dagvård och omsorg på svenska, precis på samma sätt som det är viktigt för den finska befolkningen på finska. Märkligare än så är det inte.

För landets fortsatta tvåspråkighet, är skolan, tillgången till media på svenska och beaktande av de språkliga rättigheterna i stora förvaltningsreformer synnerligen centrala. Låt mig för en stund uppehålla mig vid utbildningen och morgondagens skola.

För en vecka sedan fick ca 30 000 studenter sin vita mössa och ca 37 000 unga blev utdimitterade från yrkesutbildningen. För ett litet land som Finland är en välutbildad befolkning guld värd. Finland kommer aldrig att vara landet med billig arbetskraft, det ska vi inte heller sträva efter. För oss, som ett exportberoende land med tillgång till vissa naturresurser men med ett utmanande geografiskt läge, är det med högklassigt kunnande kombinerat med stabila samhällsförhållanden, social förmåga, kreativitet och språkkunskaper som vi i framtiden ska finansiera vår välfärd. Det är med kunskap, bildning och utbildning vi kan hålla oss framme på den globala marknaden.

Bästa vänner,

Det är inte bara vårens studenter som varit i rubrikerna senaste vecka. Regeringen drog i tisdags upp de fortsatta riktlinjerna för såväl kommunreformen som social- och hälsovårdsreformen.

Reformens mål är att trygga en nära och jämlik service för alla medborgare i vårt goda land. En högklassig service för alla och en förstärkt närdemokrati måste vara ledorden. Framtidens social- och hälsovård skall bygga på starka primärkommuner. De såkallade specialupptagningsområdena (ERVA) skall få vissa särskilda uppgifter, men exakt vilka är ännu allt annat än klart. Däremot råder en stor enighet kring att det inte handlar om att ersätta de 20 sjukvårdsdistrikten med 5 Erva-områden. Behovet av centralsjukhus och specialiserad sjukvård försvinner ju ingenstans för att administrationsmodellen för vården omorganiseras. Sjukhusen behövs och skall finnas kvar också i framtiden.

Svenska folkpartiet har genomgående hållit fram att reformen skall bygga på frivillighet. Vilka kriterierna för en stark primärkommun blir, skall vi förhandla om under juni månad, och självfallet skall vi fortsätta påverka reformens innehåll. Som konsumentupplysning är det säkert helt på sin plats att hålla fram att de viktiga formuleringarna kring språkens ställning som finns i regeringens beslut bär vår signatur. Skulle vi inte sitta med kring de bord där besluten fattas är det uppenbart att resultatet hade varit ett annat.

Bästa vänner,

Låt mig härmed övergå till ekonomin. Regeringens hela första verksamhetsår har präglats av finanskrisen i världen och speciellt i Europa. Skulle enkla lösningar finnas hade de redan verkställts. Nu är frågan hur långt solidariteten skall sträcka sig? Hur mycket skall de som klarat och skött sin ekonomi, vara bereda att ställa upp för dem som nu råkat i trångmål? Var går gränsen, för att inte urholka det egna landets ekonomiska framtid? Just nu finns mera frågor än svar! Vi ska komma ihåg att EU i grunden är ett projekt för solidaritet och för fred – lika viktigt nu som efter andra världskriget. Minst lika klart är att varje land i slutändan måste ta ansvar för sin egen ekonomi och sina egna medborgare. Att leva på lånade pengar fungerar inte i längden. Att leva på stödmekanismer fungerar inte heller. Krislån och gemensamma garantier kan aldrig bli en permanent lösning. Det skall vara ett undantag, för att kunna vända trenden uppåt. Den snälla och duktiga eleven som följt reglerna, kan inte heller bli den som står för hela notan. Vi måste gemensamt i Europa finna hållbara vägar för tillväxt och för att öka vår konkurrenskraft. Men lösningen heter inte Euro-bonder. Bevare oss för dem!

Sedan är det så krasst att man också måste kunna lyfta problemet med den korruption som florerar i en del länder mer än i andra, på agendan. Varje land behöver skatteintäkter. I exempelvis Italien beräknas minst var femte intjänad euro betalas ut svart. Det säger sig självt att det inte fungerar i längden. Inte fungerar det heller om man måste betala lite extra till någon statlig tjänsteman för att få en viss service. EU borde satsa på ett program mot svart ekonomi, ett program som tar sikte på ett korruptionsfritt, starkt och ekonomiskt sunt Europa.

I Finland är ekonomin inte heller kantad av rosor, men vi är på väg i rätt riktning. Alla de åtgärder regeringen varit mån om att genomföra för att balansera ekonomin, har ingett förtroende på marknaden, och vi har kunnat hålla vår AAA-kreditvärdighet. Mycket viktigt bl.a med tanke på räntorna på statslånen! Financial Times konstaterade också för några dagar sen, att vi är rika, glada och bra på sparsamhet (rich, happy and good at austerity). Men trots dessa smickrande lovord är vår nuvarande lånebörda ändå för hög, och visst måste vi fortsätta att göra allt som är möjligt för att balansera ekonomin.

Samtidigt måste vi våga satsa på företagsamhet och innovationer. Arbetslösheten ligger just nu på 8,4 %, och vårt mål måste vara en högre sysselsättningsgrad. Det skall alltid löna sig att jobba, och därför måste arbetet med att få bort flitfällorna fortsätta. Jag är också bekymrad över den negativa bytesbalansen och handelsbalansens utveckling. Förra veckan rekommenderade kommissionen att vi balanserar vår ekonomi, ser på strukturförändringar samt höjer pensionsåldern för att klara en stark framtida ekonomi.

Vi kan inte nog betona vikten av att det skall löna sig att satsa på företagsamhet. Att man skall få lyckas! Att tröskeln att anställa den första arbetstagaren måste vara låg. Framgångsrika företag skapar tillväxt, tillväxt skapar arbetsplatser, arbetsplatser ger skatter! Välfärden skall skapas före den fördelas, som vi så många gånger hört. Och vi vill ju på allt sätt se till att vi i framtiden kan trygga vår nordiska välfärdsmodell.

Bästa partidag,

När vi pratar ekonomi och företagsamhet är det också oerhört viktigt att komma ihåg den gröna teknologin och miljön. Det har länge talats om att den gröna teknologin är nästa stora tillväxtområde. Ett område där exempelvis Kina göra stora satsningar idag – inte nödvändigtvis för sin egna marknad, utan för marknaderna i väst. Också i vårt land behöver vi mera satsningar på grön teknologi, på specialkunnande inom grön energi och på riktiga miljösatsningar. Här är energiklustret i Vasa ett bra exempel och samarbete med andra nordiska och europeiska länder ytterligare en viktig faktor för större kunnande och starkare forskning.

Vi är ett land med fyra årstider, med sommarens sol och värme, höstens och vårens blåst och regn och vinterns snö och kyla. Vi är ett land med en stabil berggrund och vi är ett land med vissa naturresurser. Vi behöver satsningar på jord- och bergsvärme, på solpaneler, på värmepumpar, på hållbart trähusbygge, på vindkraft – på morgondagens teknik. Målet bör vara att nå en punkt där varje nybygge till största delen kunde vara självförsörjande vad gäller energibehov.

Utöver detta behöver vi också klara miljösatsningar. Vi har vårt gröna guld, skogen som alltid varit en framgångsfaktor för Finland. Men vi behöver också ta hand om våra sjöar och vårt gemensamma innanhav, Östersjön. De giftiga algblomningarna har blivit en alltför regelbunden gäst vid våra kuster och är ett tecken på att Östersjön inte mår så bra som den borde. Detta måste vi lyfta upp i varje organ, i varje bilateral kontakt och i varje påverkningsforum – endast på denna väg och via samarbete kan vi nå en hållbar lösning.

Bästa vänner,

Svenska folkpartiet har alltid varit partiet som vågar stå upp för de svaga och partiet som vill fördela välfärden rättvist. Vi är partiet som bryr sig om. Partiet som värnar om människan. Det är oroväckande att allt fler mår dåligt i vårt samhälle, fastän den materiella välfärden stigit. Vi ser tydliga tecken på detta. Vi såg det i Jokela och Kauhajoki och för någon vecka sedan såg vi det också i Hyvinge. Vi ser det också i antalet förtidspensioneringar av unga på basen av mentala problem och på antalet omhändertagna barn.

Vi behöver en bred diskussion, om hur vi skall tackla problematiken, så att flere mår bättre och känner sig nöjda med livet. Vi skall ta de unga på allvar, vi skall lyssna och vi måste kunna tala om de ökande krav som dagens unga möter. För att hindra utslagning satsar regeringen också extra resurser på uppsökande ungdomsverksamhet och genomför en samhälls- eller ungdomsgaranti. Men vi måste också satsa mera resurser på det förebyggande arbetet som t.ex. på psykologer och psykoterapi. Dessa tjänster bantades ner under krisens 1990-tal och skolpsykologerna har inte återkommit i tillräckligt stor utsträckning efter det. Vi får heller inte skuldbelägga våra unga – de behöver stöd, en hjälpande hand, en vuxen som bryr sig. Det kan handla om något så enkelt som att få ordning på sin dygnsrytm, att någon frågar hur du mår! De ungas möjlighet att påverka och vara delaktiga skall också stärkas. Det är viktigt att komma ihåg att de unga inte enbart är framtiden, utan de unga lever här och nu med rätt att påverka och höras.

Fattigdom och ojämlikhet drabbar också barn. Barn måste få känna att de hör hemma i vårt samhälle. Att de har det bra. Det är tyvärr ingen självklarhet och alla familjer har inte på långt när samma ekonomiska möjligheter. Det rapporteras om en oroväckande ökning av barnfattigdomen i Finland. Sedan den ekonomiska krisen under 1990-talet har barnfattigdomen mer än tredubblats och i synnerhet många ensamförsörjare har det knappt. Här har vi en stor och viktig uppgift – och den måste vi ta itu med just nu. Jag tror också att vi borde gå tillbaka till det system med hemhjälp till familjerna som tidigare fanns i många kommuner. Ju tidigare vi lyckas ingripa med hjälp och stöd i familjer som behöver det, dess bättre resultat, det är givet.

Bästa vänner,

I det här sammanhanget vill jag också lyfta upp våra invandrare, nyfinländarna. Genom världshistorien har kulturer som lyckats integrera invandrare och genom dem ta till sej nya idéer klarat sig bra. Också Finland är ett gott exempel på detta. Många av våra kommuner, i synnerhet våra tvåspråkiga kommuner vet idag att invandring också är en möjlighet och en rikedom. Invandringen har också en tydlig språklig dimension. Det skall vara möjligt att integreras både på finska och svenska i Finland. Något som regeringen lyfter fram i sitt pinfärska integrationspolitiska program.

Respekt för människovärdet skall vara ledordet i vår integrations- och flyktingpolitik. Det är skamligt att bristen på kommunplatser leder till att vi inte lyckas fylla vår rätt låga flyktingkvot på 750 personer per år som är vår förbindelse till FN:s flyktingorganisation UNHCR och som vår riksdag beslutat om. Det leder till att flyktingar som redan utvalts att komma till Finland får vänta oskäligt länge på flyktingläger och att asylsökande får vänta alldeles för länge innan de kan bli en del av det finländska samhället.

Svenska folkpartiet är partiet med ett starkt socialt samvete. I kärva tider har vi ett alldeles speciellt uppdrag, att se till att vi tar hand om de mest utsatta grupperna i vårt samhälle. Det måste vi komma ihåg att göra när staten sparar och skatterna höjs. Det är då vi måste ta särskild hänsyn till ensamförsörjarna, till dem som endast har grunddagpenning, till dem som måste ty sig till utkomststöd och till dem som lever enbart på folkpensionen.

Bästa partidag,

I historiskt perspektiv har Svenska folkpartiet spelat en betydande, ansvarsfylld, tung roll i frågor som direkt berört nationens säkerhet. Så var fallet särskilt under krigsåren då partiet anförtroddes flera centrala poster i regeringarna och så är fallet än idag. Våra nuvarande försvarslösningars trovärdighet kan komma att ställas på prov då militärreformerna är genomförda.

Ett fördjupat nordiskt försvarssamarbete kan åtminstone delvis bidra till att hantera utmaningarna. Att bygga upp försvarsförmåga är en tidsödande process, men mycket har vunnits då de nordiska försvarsmakterna förmår operera väl med varandra. Våra olika försvarslösningar har sina interna styrkor och svagheter, men tillsammans skulle de ha ett betydande mervärde. I detta skede är det alltför tidigt att tala om någon formell allians. Men insikten om att vi skilt från varandra är sårbara och därför behöver varandra, är en tillräcklig drivmotor i dagsläget.

Den långa och ofta ofruktbara diskussionen om ett Natomedlemskap verkade vi redan kunna lämna åt sidan, eftersom opinionsstödet för medlemskapet varit svagt. Det skall bli intressant att få se om ryska generalen Makarovs senaste utspel kommer att leda till ökad Nato-iver. Antagligen ändå inte i någon nämnvärd grad. Enligt min mening står vi på betydligt fastare grund om vi väljer att samarbeta med likasinnade. Ett utvidgat nordiskt partnerskap är inte provokativt och skulle kunna få hög acceptans. Låt mig också konstatera att president Niinistös besked till general Makarov var berömvärt.

Bästa partidag,

Svenska folkpartiet har ett brett politiskt register. Vi är partiet som värnar om löntagarna - den grupp dit de flesta av oss hör. Men vi är också partiet som värnar om stad och land, om metropol och landsbygd, om lika livsförutsättningar oavsett var man bor. När kvällstidningarna för några veckor sedan bedömde vilket parti som hade lyckats bäst i regeringsförhandlingarna jämfört med valprogrammet var Svenska Folkpartiet överlägset. Jag är inte förvånad, vi är kända för att vara skickliga på att driva vår politik, i vitt blandade frågor. Men vi är inte alltid så bra på att berätta det. Där får vi lov att skärpa oss, och lyfta vår egen svans! Vi gör så mycket mera, än bevakar och agerar då det gäller svenska frågor.

Svenska folkpartiet är just det - ett folkparti. Ett parti för var och en. En samlande röst för det svenska och tvåspråkiga Finland, men också en samlande röst för frisinne, för liberalism, för frihet under ansvar. Vi behöver vässa vår profil ytterligare för att nå ut med vårt budskap. Vi ska visa att vi vill värna om hela Finlands framtid, fortsätta bära ansvar för en hållbar ekonomi, för en högre sysselsättning, för motverkande av utanförskap, för satsning på våra barn och unga, på skolan, på de äldre! Att vi är partiet med ett stort engagemang för det nordiska och internationella. Att vi i alla sammanhang understryker de mänskliga rättigheterna, att vi vill motarbeta all form av förtryck och mänskohandel och att vi är partiet som värnar om det öppna samhället, som talar och agerar för tolerans och rättvisa, varje mänskas lika värde!

Svenska Folkpartiet är mer än ett parti, det är en unik, anrik men vital folkrörelse som lever i tiden och det är vårt eget parti. SFP är mycket mera än papper och program – SFP är mänskor och aktivitet! Vår styrka ligger i närheten till väljarna. Men vi kan bli flere i vår skara och vi vill bli flere. Vi skall sporra till engagemang och vårt parti skall vara öppet och välkomnande. Vår uppgift är att finnas där var mänskorna finns, att lyssna, diskutera, engagera och involvera. Tillsammans bygger vi framtidens Finland. Och det får och skall vara roligt att delta i det bygget. Vi har ett viktigt kommunalval framför oss i höst och det kan vi vinna då vi lägger manken till. Vi måste bara tro på oss själva, tro på vår förmåga att lyckas! Att vi behövs, det vet vi.

Bästa vänner,

Politik handlar om att bygga samhälle och det gör man tillsammans. Politiken är ett lagspel, där det avgörande inte är vem som gör målen utan att laget vinner. I det laget är var och en av er oerhört viktig! Det handlar om att gemensamt sätta upp målen och strategin för att nå dem. Det handlar om att kunna lyssna, förhandla, kompromissa med andra människor och andra partier, men så att man alltid vet var gränsen går. I politiken finns det ingen som klarar sig ensam, man behöver vara samarbetsinriktad men också vara en problemlösare som hittar nya oväntade vägar ut ur kvistiga situationer. Svenska Folkpartiet har varit en bärande kraft i det finländska samhällsbygget i över etthundra år. Vår styrka har varit att vi kunnat hålla samman, att vi av andra upplevts som en pålitlig part i regeringssammanhang. Ett parti man kan lita på.

Jag vill vara lagkaptenen i detta starka lagbygge. Att leda handlar om att lyssna och kunna fatta beslut – inte om att vara expert på allt själv! Jag vill träffa kretsstyrelser och lokalavdelningar, personal och aktivister och jag vill få alla att känner att de är med, att alla spelare, Du och jag, har sin plats och sin roll. För det är vi tillsammans som gör detta parti till vad det är. Till folkpartiet. Det som finns till för dig och mig! Att lotsa partiet framåt, att fortsätta bygga broar till det finska, att hålla ihop det vi kallar Svenskfinland, att jobba för ett bättre samhällsklimat och att fånga mänskors intresse för att vara med och påverka sin egen vardag och framförallt att genom detta lotsa partiet till framgång - det blir nästa ordförandes viktiga uppgift.

Bästa partidag ! Jag är beredd att lägga mig i blöt, att vara lagkaptenen som aktiverar, involverar och engagerar – att vara den samlande kraften för stad, landsbygd och metropol i världens bästa parti. Svenska Folkpartiet!

Tack!