Riksdagen har debatterat nästa års statsbudget denna vecka. I onsdags presenterade jag utsikterna för justitieministeriets förvaltningsområde. Slutsumman för vår budgetdel är 856 miljoner euro och med de pengarna upprätthåller vi vår rättsstat. Det handlar om Finlands domstolsväsende, åklagarväsendet, fångvården och den allmänna rättshjälpen för att nämna några exempel.
Regeringen satsar på bekämpning av den svarta ekonomin och den ekonomiska brottsligheten, med ett anslag om 20 miljoner euro per år. Justitieministeriets del av dessa pengar är cirka 5 miljoner euro per år. Det betyder cirka 40 tjänster fördelade på domare, åklagare och utsökningspersonal. Målet är klart, regeringen vill uppmuntra till ärlig företagsamhet och på samma gång dra mattan under fötterna på de ekonomiska brottslingarna. Desto större risk det är att bli fast, desto mindre benägenhet att fuska.En viktig del i bekämpningen av den svarta ekonomin är att våra domstolar är pålitliga och effektiva. Rättskyddet skall förverkligas i ett så tidigt skede som möjligt. Tyngdpunkten skall ligga på domstolar i första instans, vilket innebär att det är ytterst viktigt att vi har ett fungerande och högklassigt underrättsnätverk. Behovet att söka ändring skall vara ett undantag, inte en regel.
Personalkostnader och kostnader för hyrning av fastigheter är stora kostnadsposter inom Justitieministeriets förvaltningsområde. Bekymmersamt är att hyrorna för såväl domstolslokaliteter och fängelser stiger i en snabbare takt än budgetanslagen. Denna diskrepans är problematisk i och med att den andel som blir kvar till själva verksamheten då blir allt mindre. Naturligtvis försöker vi hitta bra och effektiva lösningar, men ett fängelse kan inte hyras på den privata marknaden.Vissa viktiga anslag fick inte plats i nästa års budget. Till exempel finns det i nästa års budget inte pengar för att avskaffa de sista fängelsecellerna utan toalett, de flesta av dem på kvinnofängelset i Tavastehus. Vi är det enda nordiska land som fortfarande har dylika celler och Europeiska kommittén mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling och bestraffning har prickat oss för detta i flera repriser. Det är ett klart missförhållande i en rättsstat som vill värna om de mänskliga rättigheterna. Jag är också bekymrad över att Helsingfors förvaltningsdomstol inte fick extra pengar för att behandla asylärenden. Ingen vinner på att ärendena hopar sig i domstolsbehandlingen. Det betyder enbart en osäker och spänd väntan för de asylsökande och ökade kostnader för staten.
En god socialpolitik är också den bästa kriminalpolitiken. Därför är regeringens satsning att höja de lägsta arbetslöshetsersättningarna och utkomststöden mycket välkomna. Ju bättre vi lyckas förhindra och förebygga utslagning, dess positivare resultat också för kriminalvården.