Aktiv politisk höst

Livets vägar är outgrundliga. Det har jag konstaterat många gånger under de senaste månaderna. När jag steg in i politiken som 32 åring kunde jag aldrig tro att jag 15 år senare skulle vara Finlands justitieminister och samtidigt riksdagsledamot. Men på detta sätt gick det. När jag nu, till min ”egna” tidning ÖT, skriver min första kolumn som justitieminister vill jag blicka fram emot den politiska höst som inleddes på allvar i tisdags.

För mig inleddes den med att jag kunde sätta punkt för ett långt och idogt arbete för ett nytt ämbetshus i Jakobstad. Processen med att få loss planeringspengar till detta började redan när jag under åren 2003 och 2004 arbetade som specialmedarbetare för andra finansminister Ulla-Maj Wideroos i Vanhanens I:a regering. Efter det har turerna varit många och ibland oväntade. Vi fick bland annat kämpa för att få polisfängelser till ämbetshuset och för att få in magistraten under samma tak. Frukterna av detta arbete kunde skördas i tisdags när det nya ämbetshuset Ebba Brahe invigdes under högtidliga former. Jakobstadsregionens invånare har nu en utmärkt möjlighet att få service i Jakobstad och jag förutsätter att rättssalen också används aktivt. Det är därför den byggts. Dessutom vill jag också i detta sammanhang lyfta upp samservicen som polisen och magistraten redan förtjänstfullt utvecklat i det nya ämbetshuset. Min förhoppning är att man i framtiden också ska få lämna in lagfartsansökningar vid denna samservicepunkt.

Så här såg alltså tisdagen ut för mig, för de allra flesta av de andra riksdagsledamöterna började den istället med att riksdagens höstsession inleddes. En höst som sedan länge varit igång på regeringshåll och som redan nästa vecka kommer att innehålla budgetrian, där regeringen drar upp sina ekonomiska riktlinjer för nästa år.

För Justitieministeriets del kommer hösten att vara innehållsrik. En av de för mig allra viktigaste frågorna är att arbetet med språkstrategin inleds. I regeringsprogrammet konstateras att en långsiktig språkstrategi för våra två nationalspråk, finska och svenska, skall utarbetas under statsministerns ledning och i linje med den så kallade Ahtisaari-gruppen. Att detta arbete kommer igång samtidigt som man bereder såväl kommunreformen som hälso- och sjukvårdsreformen är av största vikt. Reformen måste genomföras så, att vi på riktigt tryggar långsiktiga lösningar där behoven av service på både finska och svenska har högsta prioritet. Språkstrategin bör vara ett verktyg i den processen. Därför brådskar det, och jag hoppas att vi kan komma igång med språkstrategin så snart som möjligt.

Då det gäller kommunreformen är det naturligtvis så att regeringen måste vara lyhörd gentemot de kommunala beslutsfattarna då det gäller olika lösningsmodeller. Vi finlandssvenskar måste också vara vakna och själva välja lösningar som passar oss, som tryggar tillgången till service på svenska och stöder den lokala demokratin. För sådana lösningar arbetar jag!