Social-och hälsovårdsnämnden har i uppdrag att tillsammans med vårdledningen ta fram olika alternativ för den framtida social-, hälso-, och sjukvården i nejden. Målet är att nå en kostnadsnivå som motsvarar landets medeltal, med beaktande av befolkningens ålder. Stadsfullmäktige i Jakobstad har också klart uttryckt, att före bindande beslut kan fattas vad gäller social- och hälsovårdssektorns slutliga kostnadsnivå 2013 och 2014, behövs en grundlig utvärdering av konsekvenserna. Strategiarbetet förväntas ge en klargörande bild härav.
Det som hände i måndags, att personalen på dagen blev informerad om att ledningen kommer att föreslå en stängning av BB, var inte förankrat hos de politiska beslutsfattarna. Min syn på demokrati, utgår från att man först utreder olika alternativ och sedan diskuterar dem med beslutsfattarna, som sen tar ställning till med vilka alternativ man går vidare. Pehr Löv frågar i sin insändare (11.2), om man i varje läge borde fråga vissa politiker innan man får uttrycka en åsikt ? Naturligtvis inte. Som privatperson har var och en alltid rätt till sin åsikt. Men då det handlar om en så central sak, som framtiden för stadens och regionens BB, och därmed om hela sjukhusets framtid, ja då borde man först ha skaffat sig en förankring i beslutsfattarleden. Det är min bestämda uppfattning.
Som fullmäktigeordförande i Jakobstad, är det min uppgift att i alla sammanhang försvara demokratin, dvs folkväldet. De är vi politiker som bär det slutliga ansvaret för de beslut som fattas. Tjänstemännen skall agera öppet också gentemot oss.
Nu när det gäller BB, använder ledningen som argument en förordning om jourberedskap som inte finns. Vi har i vårt land idag 12 sjukhus med färre än 1000 förlossningar, Jakobstad är ett av dem.
Många mindre förlossningssjukhus, exempelvis Ekenäs, har stängts under senare tid. Följden av dessa BB- stängningar har varit att allt fler födslar sker på landsvägen. Detta enligt en färsk studie av THL.
Ekenäsborna gick man ur huset och kämpade, men det hjälpte inte. Det var nämligen inte ortens beslutsfattare själva som satt på beslutsmakten, utan den mäktiga HNS-styrelsen (röst 9-8). Jag anser alltså att man inte skall föregå saker och ting. Ingen vet idag hur nästa regering ser ut, ingen vet heller vem som är nästa omsorgsminister. Det är den ministern som avgör om en förordning avges och i så fall med vilket innehåll. Däremot skall man nog arbeta fram en B-plan, ifall att det värsta scenariot skulle inträffa, men också här gäller det att inse att inget sker över en natt. Övergångstider och undantag är inte ovanliga i politiken. Slutligen. Jag har för vana att försöka delta i möten dit jag blir kallad. Mötet som personalen på avdelning 4 hade sammankallat till måndagkväll var ett sådant. Att personalen samma dag fått information om ledningens tankar på en stängning, var ett fullkomligt sammanträffande. Att ingen i nämnden hade hört talas om några sådana planer, kom med all tydlighet fram. Det var upprörande. Nu är det föga fruktbart att fortsätta ventilera vem som sagt vad, när och hur, vem som blivit kallad eller inte. Nu gäller det att gå vidare, och för alla ta lärdom av det som skett. Vårt BB är värt att kämpa för. Det handlar om hela sjukhusets framtid, det handlar om tryggheten för barnfamiljerna, det handlar om många arbetsplatser, om regionens attraktionskraft. Jag hoppas att vi nu kan rensa luften, och på alla nivåer, såväl tjänstemän som beslutsfattare och vårdpersonal, jobba vidare med befolkningens bästa för ögonen. Anna-Maja Henriksson Stadsfullmäktiges ordförandeJakobstad