Värderade festpublik, inbjudna gäster mina damer och herrar!
Ni är alla hjärtligt välkomna till Svenska dagens huvudfest här i Lovisa. Speciellt välkommen hälsar jag dagens festtalare, professor Fred Karlsson. Samtidigt som denna fest går av stapeln, ordnar Folktinget också Svenska Dagen-fester i Karleby och Åbo. Igår tjuvstartade vi med en mottagning i Helsingfors, och under veckan har Svenska veckan firats med allehanda program och kulturupplevelser på svenska runtom i Finland. Exempelvis i Tammerfors, Uleåborg, Lahtis, Esbo och Vanda.
Som pricken på i, eller om vi så vill - som krona på verket- råkade kronprinsessans Victoria och prins Daniels besök till Finland också infalla just den här veckan. Ett fantastiskt fint sammanträffande. Och visst var det roligt att se nyhetsinslag där kronprinsessan och prinsen deltog i en svenska lektion för finska gymnasie-elever i Lahtis, och kocken Michael Björklund tillredde smooties på svenska tillsammans med eleverna och kungligheterna. Jag blev riktigt varm om hjärtat av den synen.
Tyvärr är det ju så att det blåst hårt kring det svenska i vårt land under det senaste året. Hårdare än på länge. Varför? Jo, en utlösande faktor var definitivt lösningen på Karleby – frågan. När det i början av september stod klart att Karlebys orientering blir permanent söderut i regionförvaltningsreformen, ja då var det som om korken på ketchupflaskan gått upp och allt som fanns under ytan strömmade ut från ledande centerpolitikers håll med statsminister Kiviniemi i spetsen. Plötsligt står vår statsminister på Stockholms torg och säger på flytande svenska, att hon längre inte hittar argument för varför man skall lära sig svenska. En mycket märklig och sorglig reaktion.
Märkligt, eftersom det ju redan stod klart senaste höst, att det ifall det finns flere alternativa administrativa områdesindelningar att välja mellan i regionförvaltningsreformen, så måste man välja det alternativ som på bästa sätt tryggar de grundläggande språkliga rättigheterna. Det var grundlagsutskottets klara linje, som JK också klart tog ställning för att måste följas. Och som ni minns var det ju så att vi i Folktinget vände oss till JK senaste höst, för att han skulle undersöka lagligheten i minister Kiviniemis handlande, då det gällde att utreda de språkliga konsekvenserna i de olika alternativen. Vårt agerande bar frukt, och ledde till att de språkliga konsekvenserna av också det södra alternativet måste utredas, inte bara det norra som ministern tänkt. Resten är vid det här laget historia.
Bästa vänner, Frågan om Karleby fick den rätta lösningen. Såväl geografiskt, kulturellt, historiskt, näringslivsmässigt och språkligt landade Karleby rätt i regeringens regionförvaltningsreform. Något som vi har orsak i Folktinget att vara stolta över. Ett bevis på att det tvärpolitiska arbete som Folktinget gör är ytterst värdefullt. Och ett bevis på att grundlagens skrivningar har betydelse, liksom att Sfp sitter i regeringen. Att Karleby – frågan också kommer att ha prejudicerande verkan, med tanke på eventuella kommande reformer är jag också övertygad om. Tydligen är statsminister Kiviniemi rädd för detta, eftersom hon i en intervju i går för Svenska Yle lät förstå att grundlagsutskottets medlemmar efter nästa riksdagsval borde vara sådana som accepterar att andra rättigheter kan köra över de språkliga grundrättigheterna. Låt mig säga att Finland som en västerländsk demokrati inte kan gå in på den linjen och politisera grundlagsutskottet så att det skall passa statsministerns agenda.(Själfallet är det så, att det är lättare att trygga de grundläggande språkliga rättigheterna om det på det område det gäller bor en relativt stor del mänskor med svenska som modersmål, än i en områdesindelning, där den svenskspråkiga befolkningens andel skulle vara ytterst liten.)Hur som helst ledde statsministerns reaktion till att debatten om svenskan i skolan tog fart. Inte minst med hennes eget utspel att man kunde pröva på ryska istället för svenska i skolorna i Östra Finland. En linje som bland annat står i strid med undervisningsminister Henna Virkkunens uppfattning, att alla behöver läsa det andra inhemska språket. Folktingets åsikt i frågan är klar. Min åsikt är klar. Det är varje barns rätt att under sin skoltid få ta del av landets andra nationalspråk finska eller svenska. Vi skall inte försätta barnen i en ojämlik situation. Språkkunskaper öppnar dörrar, och vi behöver mera språk i skolan inte mindre. Undervisningen i svenska borde också tidigareläggas och ges flere veckotimmar. Vi behöver mera språkbad och större satsningar på elevernas kommunikativa förmåga. Att våga tala är viktigare än att grammatiken är fullständig. Och vad gäller kommunerna i östra Finland kan de redan idag erbjuda ryska åt sina elever utan att det för den skull behöver gå ut över svenskan. Kommunen Virolahti är ett utmärkt exempel på detta. Det finska och det svenska är en del av vår nationella identitet, en del av vår historia. Vi är en del av det nordiska och skall så förbli. Varför skulle vi välja en annan väg? Vem skulle vinna på det? Inte landet och inte individen, det är jag helt övertygad om.
Men vi som värnar om det svenska i Finland, har också orsak att se oss i spegeln. Allt för ofta händer det att finlandssvenskar i samtal med varandra byter till finska, så snart en finskspråkig sällar sig till sällskapet. Vi måste börja tänka om – ge de finskspråkiga en möjlighet att delta i diskussioner på svenska, utgå inte från att de inte vill! Och det går också ofta riktigt bra att man talar sitt eget språk, så att den ena talar svenska och den andra finska och båda förstår. Vi skall bygga broar och göra det synligt, inte vända oss inåt. Vi skall använda vårt språk, låta det synas och höras.
Samtidigt ska vi inte heller vara rädda för att stå upp för vårt modersmål. Finlandssvenskarna måste också ha rätt att ta nationalspråket svenska i försvar, i lagen där det upplevs att de språkliga rättigheterna är trängda. Utan att för den skull bli beskyllda för att skapa språkkonflikter.
Bästa vänner,
Under året har det också hänt mycket annat. Folktinget tillsatte i våras en styrgrupp under ledning av president Martti Ahtisaari, för att ta fram ett handlingsprogram för ett Finland med två nationalspråk. Det arbetet går bra framåt, och vi väntar oss att kunna komma ut med programmet i januari månad nästa år. Målet är att få till stånd ett konkret handlingsprogram som också skall aktualiseras i de regeringsförhandlingar som tar vid efter riksdagsvalet 2011. Det är naturligtvis en stor ära för oss att president Ahtisaari åtog sig detta uppdrag och vi värdesätter det mycket högt.
För några veckor sedan fick vi också goda nyheter då det gäller befolkningsutvecklingen på finlandssvenskt håll. Bästa vänner, vi ökar i antal och inom sådär 10 år kommer vi igen att gå över 300.000 strecket.
Bästa festpublik
.Med dessa ord vill jag hälsa er alla, hjärtligt välkomna till årets Svenska dagen fest.