Har vi inte plats för mormor?

Ni kanske kommer ihåg att det skrevs flitigt under våren om mormor Irina Antonova och farmor Eveline Fadayel. Båda hade kommit till Finland på turistvisum för att vara med sina barn och barnbarn som bor i Finland. Migrationsverket avslog deras visum ansökningar och Högsta förvaltningsdomstolen satte också efter omröstning, tummen ner. Sedan körde cirkusen igång.

När familjerna kom till riksdagen i våras och uppvaktade riksdagsgrupperna så var alla väldigt vänligt inställda mot dem. Det skrevs ett skriftligt spörsmål där man ville ändra på ett moment i utlänningslagen för att förhindra verkställighet av enskilda omänskliga avvisningsbeslut. Spörsmålet fick 80 underskrifter från alla partier förutom från Sannfinländarna. Nu när migrationsminister Astrid Thors (SFP) gav sitt förslag till regeringens migrationspolitiska ministergrupp i torsdags, så motsatte sig de två största regeringspartierna, Centern och Samlingspartiet denna ändring. En rädsla för att det skulle leda till en väsentlig ökning av antalet beviljade uppehållstillstånd fick tydligen övertaget. Hur kan det gå på det viset, att en uppmjukning av en lagparagraf kan vara så oerhört viktig på vårkanten och sedan fem månader senare, när beslutet skall fattas, så backar de stora partierna?

Om ändringen hade verkställts hade det inneburit att uppehållstillstånd oftare än idag hade kunnat beviljas till en myndig finsk medborgares föräldrar. I fallena Fadayel och Antonova, handlade det alltså om att mormor och farmor inte fick bli kvar i vårt land där deras barn som är gifta med finska medborgare och deras finska barnbarn bor. Ändringen som minister Thors föreslog skulle ha ökat antalet ansökningar, men enligt ministerns bedömning inte väsentligt. Det handlade om att byta ut ordet ”fullständigt” beroende till ”i betydande”(huomattavassa määrin) beroende. Men det gick alltså inte. Frågan inställer sig oundvikligen: Vart försvann humanismen?

Är det verkligen på det viset att humanismen i vårt samhälle krymper? Att den medmänsklighet som visades i våras nu helt totalt hamnat i skymundan hos de stora regeringspartierna bara för att de inte skall tappa röster till Sannfinländarna? Är det verkligen så att man i Kokoomus och Kepu inte anser att mormor eller farmor tillhör familjen, ifall hon inte är finsk medborgare eller helt beroende av sina anhöriga? Ja, någon annan slutsats kan man rimligtvis inte dra.

Vi borde en gång för alla kunna slå fast att det inte är rimligt att en person vars myndiga barn är finska medborgare inte får stanna och leva tillsammans med sin familj. Hur kan Finland kalla sig för ett demokratiskt välfärdssamhälle med en nordisk värdegrund, om vi splittrar familjer och stänger ut far- och mormödrar?

Anna-Maja Henriksson

riksdagsledamot

SFP