Vi behöver mera språkundervisning i skolan, inte mindre !

Allt sedan studentexamens reformen 2004, har antalet studerande som valt att skriva svenska i studenten sjunkit. Något som vi i SFP varnade för, när den socialdemokratiska undervisningsministern Tuula Haatainen drev igenom reformen i Vanhanens I:a regering. De som vurmade för reformen, ansåg att större valfrihet skulle öka intresset. Med facit på hand vet vi att det inte blev så. Faktum är, att ju större valfriheten blir, dess större blir också lockelsen för de unga att välja den enklaste vägen ut. Så är det bara i det levande livet. Därför är det faktiskt viktigt att vi också då det gäller framtidens skola och den grundläggande utbildningen, har en klar vision. En vision som klart tar ställning till vilka de kunskaper och färdigheter är, som det är viktigt att våra barn och unga får med sig i ryggsäcken då de gått ut skolan.

I ett litet land med två nationalspråk där den exportbetonade industrin har stor betydelse för landets väl och ve, borde det stå klart att vi i framtiden behöver språkkunniga medborgare. Rapport efter rapport visar att intresset för språk överlag gått ner, att allt färre läser andra främmande språk än engelska och att de finska elevernas faktiska kunskaper i svenska blivit sämre. Det här borde stämma till eftertanke bland alla beslutsfattare. Vi behöver inte färre språk – vi behöver fler. Och vi skall inte ställa svenskan mot ryskan, eller något annat språk för den delen. Det skall höra till den allmänbildande skolan att man i något skede av sin skolgång också läser det andra inhemska språket och bekantar sig med varandras kultur och vardag. Vi är ett land med ett folk men två språk.

För att förbättra läget behövs det framsynta beslut, inte inskränkta. Vi behöver helt enkelt tidigarelägga språkundervisningen och vi behöver ge eleverna flere timmar. All forskning visar, att ju tidigare du börjar lära dig ett språk, dess lättare. Därför är också undervisningsminister Virkkunen på rätt spår då hon vill tidigarelägga svenskan i den finska skolan till årskurs sex. Men varför kunde man inte börja ännu tidigare ? I den svenska skolan tar vi in finskan på årskurs två, ja i vissa skolor börjar man med en timme i veckan sång och lek på finska redan i ettan. Engelskan kommer sedan i regel från fjärde klass. I de flesta finska skolor börjar man idag med engelska på årskurs tre och svenskan kommer i regel först på sjuan. Tittar vi sedan på hur stor del av eleverna som väljer ytterligare ett främmande språk, i regel tyska, franska eller ryska, på årskurs åtta är trenden tydlig. Av de svenska eleverna väljer runt 30 % ett tredje främmande språk, medan andelen bland de finska eleverna är så låg som 14 %. Det här är oroväckande, och borde få klockorna att ringa i alla politiska partier. Också undervisningsmetoderna överlag behöver ses över. Mera språkbad och fokusering på de kommunikativa färdigheterna efterlyses. Projektet Svenska.nu är här på rätt spår. Vad sedan gäller östra Finland, har kommunerna redan idag möjlighet att ordna språkprogram där man erbjuder ryska i ett tidigare skede, utan att för den skull tumma på svenskan. Det handlar ytterst om vilja och organisationsförmåga.

De som på allvar värnar om landets bägge nationalspråk och vår framtida konkurrenskraft, ja de ser också behovet av att öka barnens och elevernas intresse för språk överlag, inklusive det andra inhemska. I den debatten bär ledande politiker ett stort ansvar för vad de signalerar utåt. Signalen borde vara klar – det lönar sig att lära sig språk ! Därför måste debatten nu ta ny fart och börja fokusera positivt på all språkundervisning. Där bär inte minst vår språkkunnige statsminister själv ett stort ansvar.

Anna-Maja Henriksson

Riksdagsledamot, SFP