Fotboll är mer än bara fotboll!

11.05.2010 kl. 15:58


Finland skall höra till topp tio bland fotbollsländerna i Europa år 2020. Det vill åtminstone Finlands fotbollsförbund. Idag ligger vi på trettionde plats. Det är med andra ord en bra bit att gå och många mål skall göras förrän vi är där.
Men visst är det bra med högt ställda målsättningar, och varför skulle vi inte kunna lyckas med att ta oss till ett EM eller VM slutspel då t.ex. Sverige och Danmark gjort det?

För mig är det ändå så att det trots allt är viktigare att kunna gå på ligamatcher i Jakobstad och Vasa än att Finland på internationell nivå når stora framgångar i fotboll. Det är ju faktiskt rätt fantastiskt att vi har så många ligalag i Österbotten. Jaro, VPS i herrligan och FC United, FC Sport och KPV i damligan står inte bara för underhållning. Allt som sker runt lagen och de ringar på vattnet som det medför har en oerhörd betydelse för regionen, det är jag övertygad om. Det handlar om arbetsplatser, innehållsrik fritidssysselsättning, skapande av arenor för våra barn och unga att utvecklas som individer. Det handlar om talkoarbete för föräldrar och frivilliga och det handlar om ett oerhört starkt fundament för vårt sociala kapital, som vi så vackert kallar det. Och naturligtvis har vi inte enbart ligalagen att tacka för detta, men de fungerar som starka drivkrafter för fotbollen överlag i Österbotten.

Nu funderar fotbollsförbundet på att minska antalet lag i fotbollsligan från nuvarande 14 till 12 samtidigt som man vill ställa allt högre krav på fotbollsarenorna i landet. Det hänvisas till UEFA och de internationella reglerna. På något sätt förefaller det som om man håller på att bli fartblind i jakten på platsen bland Europa topp 10. Alla vet, också fotbollsförbundets ledning, att ekonomin är kärv för såväl kommunerna som staten just nu. Det är också läget för ligalagen. I fjol gick bara ett lag på plus. Alla andra lag visade minusresultat.

Vad gäller våra arenor så är det så att endast två av fjorton ligalag idag har fotbollsarenor som uppfyller UEFA-standard. Men handen på hjärtat, hur många sådana arenor behöver vi i vårt goda land? Under säsongen 2009 låg medeltalet åskådare på dryga 2400. För mig som aktiv åskådare på Jaro-matcherna går det bra att sitta på en bänkläktare, jag behöver inte ha en plaststol. Sen frågar jag mig också om det är riktigt klokt att försöka trotsa väder- och klimatgudarna med att kräva uppvärmda planer, för att kunna förlänga säsongen med någon vecka?

Det är också rätt uppenbart att det blir de mindre orterna som får svårt att hålla sig kvar i ligan om arena-kraven skall få styra. Då handlar det inte om fotbollskunnande och passion för sporten, utan om rå utslagning där den stora och starka vinner och de små försvinner. Det är inte rättvist, och knappast heller klokt med tanke på landets bästa. Det man vinner på gungorna förlorar man lätt på karusellerna. För det är också så att det finns en uppenbar risk att intresset bland juniorerna avtar så småningom, eftersom städer som har lag i ligan också i regel har en mycket aktiv juniorverksamhet.

Därför hoppas jag att förnuftet också vinner då det gäller fotbollen i framtidens Finland. Att små städer och lag med liten budget, kan göra verkligt fint arbete och fostra spelare av landslagsklass det har bland annat Jaro bevisat. Till det behövs ingen superstadion.

Anna-Maja Henriksson