Vårt socialskydd har under åren blivit ett lapptäcke, som knappt någon i landet till fullo mera behärskar. Därför behövs reformer som gör sociallagstiftningen enklare och lättare att förstå för var och en oss. Samtidigt behövs förbättringar i själva bidragssystemet.
Oerhört viktigt tycker jag och vi i svenska riksdagsgruppen att det är att reformen skulle ta sikte på att de som har det allra sämst ställt i samhället, skall få det bättre. Till den kategorin hör de pensionärer som lever på de allra lägsta pensionerna, dit hör också många ensamförsörjare och långtidsarbetslösa.Därför har svenska riksdagsgruppen bl.a. starkt betonat behovet av en garantipension. Sata-kommitténs mellanrapport innehåller också glädjande nog ett sådant förslag. I vår riksdagsgrupp har vi talat om en minimigarantipension på åtminstone 650 €. Personligen resonerar jag så att summan borde vara på en sådan nivå att det går att klara sig utan att söka utkomststöd. Därför är det också viktigt att bostadsbidragssystemet utvecklas så att garantipensionen inte äter upp något av ett eventuellt bostadsbidrag.
Reformen skall också vara sådan att den sporrar folk att söka jobb och aktivera sig. I Danmark har man goda erfarenheter av det. Just nu då permitteringar och uppsägningar duggar tätt, är det viktigaste att se till att alla som drabbas kan känna sig trygga och säkra på att det i alla sammanhang finns ett skyddsnät och en utkomst som man kan stöda sig på.Sata-kommittén vill också binda barnbidraget och vissa andra grundtrygghetsförmåner som t.ex. studiestödet till konsumentprisindex. Det är inte mera än rätt. Också förslaget att förlänga barnbidragsåldern till 17-år är välkommet.
Nu återstår att hitta kreativa finansieringsmodeller och börja förverkliga förslagen. Då skattebasen sviktar och världsekonomin djupdyker, förstår alla att det inte är någon lätt ekvation. Då gäller det att prioritera. Jag och svenska riksdagsgruppen vill att vi får se garantipensionen införas ännu under den här regeringsperioden.Anna-Maja Henriksson