Självständighetsdagen den 6 december påminner oss om vår historia, om de uppoffringar som våra veteraner, våra fäder och bröder men också våra mödrar och systrar gjorde för oss. Självständighetsdagen påminner oss om att det fortfarande finns länder i världen där mänskor kämpar för frihet, för demokrati och rösträtt, för mänskliga rättigheter och för fred.
Jag brukar tänka att det med självständigheten såsom med hälsan. Så länge vi är friska förstår vi inte att alltid att uppskatta hälsan, men när vi blir sjuka eller någon nära anhörig drabbas av en svårare sjukdom, då inser vi hur viktig hälsan i verkligheten är. Det samma gäller vårt lands självständighet. Skulle den vara hotad, skulle vi också märka hur viktig fråga det ytterst handlar om. Förhoppningsvis skall vi aldrig mera behöva uppleva ett sådant hot.
För de unga kan det vara svårt att förstå den uppoffring som den äldre generationen, våra mödrar och fäder, mor- och farföräldrar gjort för vårt land och dess självständighet. Det är därför viktigt att vi talar om det förgångna och håller historien levande från generation till generation. Den som känner sin historia har lättare att navigera rätt i framtiden.
Låt oss också fira denna 89:de självständighetsdag i Finlands historia, med glädje, med minnen från det förgångna, med vördnad för alla dem som gav sina liv för vår frihet och med största tacksamhet till alla dem som ännu lever och som tappert kämpat för oss och för Finlands framtid.