Den händelserika våren inom politiken fortsätter. Den nya riksdagen har nu inlett sitt arbete, efter ett valresultat som betydde stora förändringar i riksdagens sammansättning.
Jag är väldigt glad över att vi i SFP klarade av att behålla våra nio mandat, varav fyra här i Vasa valkrets. Ett stort tack till alla er som gjorde det möjligt för oss att fortsätta vårt arbete för ett framgångsrikt, tvåspråkigt Finland och Österbotten.
Samlingspartiet blev det största partiet i riksdagen. Därför var det partiets ordförande Petteri Orpo som fick uppdraget att bilda regering. Alla partier fick svara på samma frågor som sonderaren ställde. Utöver det förde han också bilaterala samtal, för att bilda sig en uppfattning om vilka partier han skulle kalla till de egentliga regeringsförhandlingarna. Strax före valborg meddelade Orpo att han vill inleda förhandlingar med en bas bestående av Samlingspartiet, Sannfinländarna, SFP och KD.
För mig är det nu fjärde gången jag deltar i att förhandla fram ett regeringsprogram för Finland, andra gången i egenskap av partiordförande och ledare för SFP:s förhandlingsgrupp. Det har aldrig varit lätt.
Inte heller denna gång finns några enkla lösningar på komplexa frågor. Ingen kommer att få allt den önskar och alla partier blir tvungna att kompromissa om ett gemensamt program ska födas.
För SFP är det en mycket speciell och på inget sätt enkel situation. I många frågor, som synen på svenskan och invandringen, står SFP och Sannfinländarna väldigt långt från varandra. En stor majoritet av vår riksdagsgrupp, nio av tio ledamöter, var för att vi ska tacka ja till inbjudan att förhandla.
Alla vet också att vill man verkligen påverka i politiken så gör man det bäst i regeringen, inte utanför. Det är dock helt klart att det är det slutliga förhandlingsresultatet som avgör SFP:s regeringsmedverkan. Det vi i detta skede tackat ja till är att förhandla.
SFP kommer att fortsätta stå upp för sina värderingar. För att Finland ska vara ett öppet, internationellt inriktat land, som bygger sin demokrati på rättsstatsprincipen och alla människors lika värde, med respekt för de grundläggande och mänskliga rättigheterna. Ett parti som i alla sammanhang står upp för svenskan och det tvåspråkiga Finland. Det vill jag vara tydlig med, och i våra svar till sonderaren uttryckte vi också klart våra tröskelfrågor.
I tisdags gick startskottet för de egentliga regeringsförhandlingarna på Ständerhuset. SFP:s delegation som jag leder, består av drygt fyrtio medlemmar. Alla har en viktig uppgift, och i högsta grad handlar det nu om stort teamarbete.
Utanför Ständerhuset är det också stor aktivitet. Bland annat har jag träffat våra lantbruksorganisationer, SLC och MTK samt aktiva jordbrukare där. Deras budskap var viktigt. Jordbrukets lönsamhetskris behöver lösas och äganderätten respekteras, vilket också är SFP:s linje. Det handlar om försörjningsberedskap och ren inhemsk mat på våra bord.
Träffen med jordbrukarna sammanföll med Ukrainas president Volodomyr Zelenskyis historiska besök i Helsingfors och toppmötet med de nordiska ländernas statsministrar. Helikoptrarna som kretsade över oss och bilkortegerna som susade fram längs gatorna i Helsingfors aviserade att något extra var på gång.
Att få balans i landets ekonomi kommer vara den största och svåraste frågan i regeringsförhandlingarna. Det står klart att Finland inte kan fortsätta skuldsätta sig i samma takt som hittills.
Men den tappre Zelenskyis statsbesök påminde också oss som nu bänkat oss vid förhandlingsborden i Ständerhuset om att vår frihet och vår självständighet är det viktigaste av allt och att vi ska fortsätta stödja Ukraina!
Anna-Maja Henriksson
SFP:s partiordförande, justitieminister