Den händelserika våren inom politiken fortsätter. Den nya riksdagen har inlett sitt arbete, efter ett valresultat som betydde stora förändringar i riksdagens sammansättning. Jag är väldigt glad över att vi i SFP klarade av att behålla våra nio mandat, varav också det viktiga mandatet här i Egentliga Finland. Ett stort tack till alla er som gjorde det möjligt för oss att fortsätta vårt arbete för ett framgångsrikt och tvåspråkigt Finland.
Samlingspartiet blev det största partiet i riksdagen. Därför var det partiets ordförande Petteri Orpo som fick uppdraget att bilda regering. Alla partier fick svara på samma frågor som sonderaren ställde. Utöver det förde han också bilaterala samtal, för att bilda sig en uppfattning om vilka partier han skulle kalla till de egentliga regeringsförhandlingarna. Strax före valborg meddelade Orpo att han vill inleda förhandlingar med en bas bestående av Samlingspartiet, Sannfinländarna, SFP och KD.
För mig är det nu fjärde gången jag deltar i att förhandla fram ett regeringsprogram för Finland, andra gången i egenskap av partiordförande och ledare för SFP:s förhandlingsgrupp.
Alla regeringsförhandlingar är olika och har sina särdrag. Inte heller denna gång finns några enkla lösningar på komplexa frågor. Ingen kommer att få allt den önskar och alla partier blir tvungna att kompromissa om ett gemensamt program ska födas.
För SFP är det en mycket speciell och på inget sätt enkel situation. I många frågor, som synen på svenskan, invandringen och klimatfrågan, står SFP och Sannfinländarna väldigt långt från varandra. Vi förde också en grundlig diskussion om huruvida vi skulle tacka ja till att delta i förhandlingarna eller inte. En stor majoritet av vår riksdagsgrupp, nio av tio ledamöter, var för att vi ska tacka ja till inbjudan att förhandla. Något som också fick ett starkt stöd hos SFP:s partifullmäktige senaste vecka.
Vill man verkligen påverka i politiken gör man det bäst i regeringen, inte utanför. Därför ska vi försöka jobba fram ett program som vi kan omfatta och som också innehåller för oss viktiga saker som för Finland framåt, inte bakåt. För mig är det en självklarhet att SFP kommer fortsätta stå upp för sina värderingar. För att Finland ska vara ett öppet, internationellt inriktat land, som bygger sin demokrati på rättsstatsprincipen och alla människors lika värde, med respekt för de grundläggande och mänskliga rättigheterna. Ett parti som i alla sammanhang står upp för svenskan och det tvåspråkiga Finland. Det vill jag vara ytterst tydlig med. I våra svar till sonderaren uttryckte vi också klart våra tröskelfrågor.
Vi har nu förhandlat i två veckor. SFP:s delegation som jag leder, består av drygt fyrtio medlemmar. Alla förhandlare har en viktig uppgift och vi har engagerat allt från SU:s förbundssekretare till tidigare riksdagsledamöter och tjänstemän. Det jobbas sammanlagt vid över tjugo olika bord, då man räknar med undergrupperna till de åtta sk huvudreformborden. Det krävs tålamod och uthållighet men det handlar också om att ha koll på fakta. Kunskap är makt vid förhandlingsborden.
Partierna har olika verksamhetskultur, gemensamma spelregler behövs för att förhandlarna ska kunna fokusera på substansen och på de strategiskt viktiga frågorna för vårt välfärdssamhälle.
Att få balans i landets ekonomi kommer vara den största och svåraste frågan i regeringsförhandlingarna. Det står klart att Finland inte kan fortsätta skuldsätta sig i samma takt som hittills. Samtidigt är det klart att vi behöver hitta lösningar på de överlånga vårdköerna och bristen på arbetskraft över lag samt speciellt inom vården.
För SFP är regeringsprogrammet en helhet och det är det slutliga förhandlingsresultatet som sedan avgör huruvida vi kan omfatta programmet eller inte. Det avgörande beslutet om en eventuell regeringsmedverkan för SFP är alltså ännu öppet.
Anna-Maja Henriksson
SFP:s partiordförande, justitieminister