Hur ska vi vända skutan Finland på rätt köl igen? Vi kan inte fortsätta skuldsätta oss. Vi måste få ekonomin i balans. Och vi vill inte tumma på välfärden.
För att rädda välfärden måste vi vara beredda att tänka i nya banor på många plan. Och vi har orsak att ta lärdom av våra Nordiska grannar. Vi behöver höja sysselsättningen, vi behöver jobba längre, vi måste få bukt med skuldsättningen och stoppa skuldspiralen. Hållbarhetsgapet måste bli mindre! Vi behöver mera flexibilitet och kreativitet. Mod att göra nya saker och att göra saker annorlunda.
Vi behöver helt enkelt förnya Finland! Men det behöver göras på ett sådant sätt, att vi i alla lägen tryggar situationen för de mest utsatta. Det behöver finnas ett starkt socialt samvete med vid borden där besluten fattas.
Varje människa har behov av att känna sig behövd och att få göra rätt för sig. Det är en viktig del i individens hälsa. Därför är det så viktigt att få jobba. Det handlar alltså inte bara om utkomst för individen och skatteintäkter för stat och kommun. Men vi behöver bli bättre på att slipa bort flitfällorna i systemet. Det ska alltid löna sig att ta emot ett arbete.
Vad gäller arbetslöshetssystemet har vi orsak att titta närmare på det danska systemet. Det är mera sporrande än det system vi har i Finland idag.
Folkhälsoarbetet och en fungerande vård är A och O för befolkningen. Oberoende av ålder och inkomst skall vården fungera då vi behöver den. Större samverkan mellan olika vårdinrättningar kommer att behövas. Patienten skall stå i fokus. Inte byråkratin eller vårdens administration. Vi behöver ett patientjournalsystem i landet som är heltäckande. Då du blir sjuk på resan, skall man på sjukhuset dit du kommer kunna hitta dina uppgifter från den egna hälsovårdscentralen eller sjukhuset, likaså dina röntgenbilder och tidigare labprov.
Också som äldre skall du kunna lita på att du i alla skeden får en mänsklig vård och behandlas med respekt. Det står utom alla tvivel att äldreomsorgen i kommunerna kommer att behöva mer personal framöver. Du borde också kunna få välja – mer än idag – vem du vill anlita som hemhjälp eller vårdare när du är i behov av det. Systemet med servicesedlar borde utvecklas och bli ett reellt alternativ i vården. Vi skall också satsa på närståendevårdarna.
För barnfamiljerna är rådgivningen och barnläkeriet viktiga. Vi behöver t.ex. barnavdelningen och anorexivården i Jakobstad, samt ett fungerande vårdsamarbete på det praktiska planet mellan sjukhusen i Karleby, Jakobstad och Vasa. Kronobyborna ska också i framtiden, efter sote-reformen, kunna få sin vård via MÖCS.
Finlands framtid är våra barn och unga. Skolan är vår kronjuvel. Det är genom bildning och utbildning vi bygger morgondagens Finland. Låt mig slå fast att vi nu har sparat färdigt på skolan.
Det skall finnas tillgång till frivilligt ”eftis” eller klubbverksamhet i skolorna. Stödpersonal ska finnas då den behövs och klasserna ska vara lagom stora.
Saker sköter sig inte av sig själv. Vi behöver en aktiv intressebevakning av de österbottniska frågorna i riksdagen. Såväl i smått som stort, behöver den österbottniska rösten höras också i Helsingfors.
Intressebevakning kräver ofta brett samarbete, över parti- och språkgränser. Det är viktigt att inse det. Vi har bl.a. lyckats få lös pengar för muddringen av Jakobstads hamn, byggande av hamnvägen och elektrifieringen av Bennäs-Alholmen. Smedsby omfartsväg står nu klar och järnvägen Seinäjoki-Ylivieska har fönyats. Flygfälten i Kronoby och Vasa har tryggats, men kräver ständig vakenhet. Vi har också fått nya omkörningsfiler till riksväg 8, Österbottens livsnerv.
I ett välfärdssamhälle som vårt måste alla kunna garanteras en minimibastrygghet och tak över huvudet. Ingen skall behöva svälta eller tigga sig till sitt uppehälle. Vi måste förbättra situationen för de som har det sämst ställt.
Vi behöver förnya föräldraledighetssystemet. Regeringen Marin tar nu stora steg framåt i denna fråga tack vare den nya familjeledighetsreformen. Föräldraledigheten borde stegvis ta sikte på den sk. 6+6+6-modellen och kostnaderna delas mellan alla arbetsgivare. Det borde också fås in större flexibilitet, så att man t.ex. kunde bestämma att mamman är hemma 6+6 månader och pappan tar ut sin tid t.ex. då barnet är tre år, eller så att det kunde kombineras med deltidsarbete över en längre tid.
Barnbidraget behövs och kopplingen mellan barnbidrag och utkomststöd måste upphöra. Ensamförsörjartillägget borde höjas för att underlätta de ensamstående föräldrarnas situation.
Föräldrarna skall få välja vårdform för sina barn. Att sköta barnen hemma eller anlita dagis. Att avgöra vad som passar den egna familjen bäst, det är föräldrarnas sak och ansvar. Vill man sköta sina barn själv eller anställa någon som sköter barnen i ens hem – skall det vara möjligt. Samhället skall stå för att det finns reella alternativ. Arbetstidsformer som gör det lättare att kombinera familj och arbete bör utvecklas.
Tanken med ungdomsgarantin är bra. Nu behöver den bara fås att fungera bättre i praktiken. Det är viktigt att alla unga kan garanteras en studieplats. Terminsavgifter säger jag nej till, i alla former!
Vi ska slopa inkomstgränserna då det gäller hur mycket en studerande får förtjäna. Det skapar onödig byråkrati och irritation!
Min mor brukade säga att ingen kan ta ifrån henne hennes yrke, fastän hon blivit pensionär. Hon ogillade skarpt alla blanketter där man skulle fylla i yrke eller titel och där det fanns en skild ruta för dem som var ”pensionär”. Hon ville kalla sig pensionerad sjukskötare och inget annat. Hennes tanke var sund i högsta grad. Tänk vilken resurs vi har i alla de pensionerade som lagt en ofta mycket lång yrkesverksam tid bakom sig. Tänk vilken erfarenhet och visdom de tillsammans besitter. De skall inte ses som en belastning för vårt samhälle utan som en tillgång. Dagens och morgondagens pensionärer är moderna mänskor som följer med sin tid och som vill ”hänga med”. Många av dem konsumerar och kan unna sig resor och annat som gårdagens äldre inte hade möjlighet till. Många vill också vara aktivt med i det som sker i samhället. Det skall vi ta vara på. Folkhälsans verksamhet med ”Morfar i skolan” är ett utmärkt exempel härpå. Vi behöver också våra seniorer i kommunalpolitiken och i vårt värdefulla föreningsliv.
Garantipensionen som trädde i kraft 1.3.2011 var ett stort steg i rätt riktning för att förbättra de pensionärers situation som har det allra sämst ställt. Vi skall fortsätta på den vägen.
Vårt land behöver duktiga företagare och ett starkt näringsliv. Företagen skapar arbetsplatser och därigenom välfärd. Att någon gång kunna skapa sig sin egen arbetsplats på basen av den utbildning man fått, borde kunna vara en lika naturlig tanke i den ungas tankevärld som tanken på en fast anställning hos en given arbetsgivare.
Nu upplevs ofta byråkratin kring företagandet vara för invecklad. Vi har goda system i teorin med startstöd, nyföretagarcentraler och hushållsavdrag som exempel. Men vi har orsak att ytterligare underlätta pappersexercisen kring arbetsgivarrollen. Jag har själv erfarenhet av hur det varit att ha ungdomar anställda i hushållsarbete, och trots jurist som jag är hade jag fullt sjå att klara av att betala rätt avgifter på rätt tid till rätt instans och göra alla de anmälningar som skall göras. Palkka.fi-websajten har i någon mån gjort detta lättare. Det är bra.
De enskilda näringsidkarnas rätt till ersättning vid vård av eget sjukt barn borde förbättras.
Vi har alla ansvar för vår miljö. Jag vill att också mina barn och barnbarn skall kunna simma i havet, och andas en frisk luft, njuta av våra gröna skogar och vackra ängar. Finland är en liten aktör när det gäller världens föroreningar och utsläpp, men det betyder inte att vi inte kan göra en insats. Omsorg om miljön kräver personligt engagemang och en kontinuerlig vaksamhet i allt beslutfattande.
En minoritet måste alltid själv värna om sina rättigheter. Det gäller också finlandssvenskarna. Om vi tror att de svenska frågorna i Finland sköts av sig själva – ja då misstar vi oss grovt.
Att få gå i skola och dagis på svenska, att ha tillgång till svenskspråkigt undervisningsmaterial, att få vård på svenska, att kunna föra sin talan i domstol på svenska, att få tala svenska med skattemyndigheter och andra såsom FPA är otroligt viktigt, och tryggat i lag. Ändå krävs det ständigt en aktiv intressebevakning för att servicen på svenska skall fungera i praktiken. Naturligtvis behöver vi majoritetens stöd. Ahtisaari-gruppens handlingsprogram för ett Finland med två nationalspråk blev grunden för landets första Nationalspråksstrategi som jag var med och jobbade fram i Katainens regering. I Marins regering utarbetar vi en ny Nationalspråksstrategi, som ska förbättra språkklimatet i vårt land och trygga allas rätt att få service på sitt modersmål.
Det finns ingen konflikt mellan stad och landsbygd. Bägge behöver varandra. Så är det också i Österbotten. Vårt land skall hållas befolkat och det kan inte ligga i någons intresse att allt fler mänskor trängs i Helsingforsregionen. Kommunikationerna är viktiga i hela landet – inte bara kring de största städerna.
Vad gäller kommunerna i framtiden är det viktiga att trygga servicen till invånarna. Om det sedan görs bäst i en större kommun eller genom ett intensivare samarbete, kan man ha olika uppfattning om. För egen del har jag inget emot att Jakobstad, Pedersöre, Larsmo, Nykarleby och Kronoby skulle gå ihop till en stark österbottnisk kommun. Men jag är heller ingen förespråkare för tvång. En samgång skall ske på frivillig väg.
Finland har en viktig roll i det nordiska samarbetet och skall vara en aktiv aktör i EU. Går det ekonomiskt bra inom EU-området går det också bra för Finland.
Där man är med skall man göra sin röst hörd. På annat sätt kan man inte få gehör för sina åsikter. Finland skall jobba för att frågor av nationell karaktär skall avgöras nationellt. T.ex. snuset borde vi få besluta om själva. EU skall inte heller kunna bestämma att vinet skall få säljas fritt i våra matbutiker. Det beslutet måste vår egen riksdag få ta ansvar för. Och på tal om det – jag vill inte släppa vinet fritt. Vi har en hög kvalitet på Alko idag.
Jag har jobbat aktivt såväl nationellt som på den internationella arenan för att bl.a stoppa människohandel och sexuellt utnyttjande av barn på nätet. Vi behöver fortsätta med det på bred front. Människohandel handlar om modernt slaveri, om förnekande och kränkning av mänskliga rättigheter. För en rättsstat som Finland är det viktigt att på alla plan var med i det internationella samarbetet för att bekämpa utnyttjandet av framförallt kvinnor och barn.